Är det markerande?

Antar du har en brytning, och det är det som gor att de frågar. Skulle det vara bättre med typ frågan hur länge har du bott här? Den får jag jämt. Visst blir det trottsamt, men det är ju bara att svara. Fast är det samma kollega som frågar om och om igen kan du ju bara säga minns du inte, det har jag ju redan sagt tre ggr.

Bara du själv kan avgöra vad just du blir kränkt av. Och du måste själv avgöra om/hur du ska markera att du tycker omgivningen frågar om saker de inte har att göra med. 

Men förmodligen är de allra flesta bara välmenande nyfikna på dig och din bakgrund. Kanske får någon med utpräglad dialekt från annan del av landet samma fråga? Eller att man gjort något annat livsval som "sticker ut" och fångar uppmärksamhet. Att lära sig om andras bakgrund och val/öden skapar även band, samförstånd och förståelse. Så det finns en framsida på myntet också. Många förstår alltså inte att det kan uppfattas exkluderande att uppmärksamma någon "olikhet".

Så alternativet till att markera, är väl att himla överseende med ögonen åt andras klavertramp och taktlöshet. Men allt beror ju på hur jobbigt du tycker det är. Ibland kanske man måste sätta ner foten och säga att "din fråga är inte OK".

Jag förstår det där kan få en att känna utanförskap, att bli exkluderad men jag tror faktiskt inte dom menar nåt negativt utan enbart vill visa att dom intresserar sig för dig. 

Är själv född i Sverige av invandrade föräldrar och svart men vill verkligen va en del av det svenska samhället och höra till. Även om jag är van tycker jag det kan va lite jobbigt med ständiga frågan var jag kommer ifrån och att en del börjar prata engelska med mig. Men jag försöker tänka att dom inte menar nåt ont och sen släppa det. Men visst skapar det en osäkerhet hos mig där jag undrar vem jag egentligen är, om jag nånsin ska få höra till sådär självklart. För jag har inget annat land än Sverige. :/

Somligt i livet är inte lätt eller ens möjligt att lösa helt. Så är det tyvärr och det får man försöka leva med. Jag hoppas du ska hitta en strategi som funkar att markera på ett sjysst sätt men även att inte låta såna obetänksamheter från andra påverka din självuppfattning. 

Ta hand om dig!

Sant. Ibland ser jag att vissa är verkligen nyfikna och inte menar något illa. Ibland känns det direkt att personen menar och förstår att det inte rätt ände att starta ett ?lära känna? samtal med. Men kan börja faktiskt visa med kroppsspråket som du nämt att himla med ögonen när det inte känns okej. Att säga det kommer nog att ta tid för jag vet inte hur jag ska fortsätta om personen går i försvar att hen är bara nyfiken.

Måste har varit svårt för dig som ändå är född och uppvuxen här. Tänk att det är 2022 och fortfarande spelar hudfärgen, efternamnet mm ett stort roll. Vissa förstår inte att de inte har rätt att ställa massa personliga frågor som går att missuppfattas. 

Har själv berättat om mig själv, när jag har flyttat hit och hur det har varit först åren för personer som visat intresse för mig och inte min härkomst. De som har aldrig frågat.
Det är nog bäst att släppa. 

Ta hand om dig:)

Jag är född av svenska föräldrar i Sverige. Jag har också fått frågor om var min släkt/familj bor. Det är en ganska vanlig sak att fråga när man lär känna någon. Jag ställer den också och vet tex var barnens kompisars föräldrar har sina syskon etc. Och var kollegorna har sina föräldrar mfl. Eftersom det hörs eller syns på dig att du har påbrå utanför landet anpassas frågan efter det. 

Jag vet att rasismen finns där omkring dig på ett sätt vi ursvenskar sällan ser, och förstår att det gör att man kan tröttna på fördomsfulla frågor och kommentarer. Men i det här fallet låter det i mina öron som vanligt småprat. 

Ibland frågar nog folk faktiskt samma sak om och om igen för att göra dig obekväm. Jag hade ett jobb där en man frågade om min resväg varje gång vi sågs. Min resväg var 10 min längre än hans. Jag trodde på den tiden att han hade dåligt minne men när jag läser tråden inser jag att han nog bara ville retas.  Att retas med någons resväg är betydligt mildare än att göra antydningar utifrån någons ursprung, men som flera skrivit kan det också handla om vanligt småprat när de är nyfikna på dina släktband. 

En sak som kanske kan hjälpa dig att få perspektiv är om du lägger märke till vilka frågor du som vanlig person trots allt inte blir sårad över att svara på. 

Var jobbar du någonstans? (Ingenstans)
Var bor du någonstans? (Fulorten och inte finorten)
Var har du köpt din blus? (Myrornas)
Har du barn? (Jag har tre i livet, hade också ett barn som dog)
Är du singel? (Änka först, blev lämnad för någon yngre senare)
Vad gör dina föräldrar (Pappa dog i en arbetsplatsolycka, mamma utvecklade paranoid schizofreni)

Jag förstår att du menar att du är helt vanlig, och som helt vanlig person inte känner igen dig i ovanstående alls. Men nästan alla frågor som folk ställer kan vara potentiellt sårande, fast de är menade som småprat. Man lär sig med tiden  att navigera i att människor uppfattar dig som att du sticker ut och inte är alldeles vanlig i deras ögon.