en vanlig person skrev 2022-10-10 19:07:45 följande:
Måste har varit svårt för dig som ändå är född och uppvuxen här. Tänk att det är 2022 och fortfarande spelar hudfärgen, efternamnet mm ett stort roll. Vissa förstår inte att de inte har rätt att ställa massa personliga frågor som går att missuppfattas.
Har själv berättat om mig själv, när jag har flyttat hit och hur det har varit först åren för personer som visat intresse för mig och inte min härkomst. De som har aldrig frågat.
Det är nog bäst att släppa.
Ta hand om dig:)
Det finns väl både för- och nackdelar med va född här antar jag. Jag tycker nog dom allra flesta svenskar har sjysst attityd även om det förstås också finns inskränkta personer. Mest rasism möter jag från andra invandrare, särskilt somliga från Mellanöstern som till skillnad från rasistiska svenskar nog aldrig ens reflekterat över att dom kan ha tveksamma åsikter. :/
Men visst kan ens självbild/identitet ibland bli lite knepig, särskilt om man som jag sååå gärna vill höra till Sverige. :/
Att man inte kan fråga personer man känner mindre bra om allt är ju förstås självklart. Sen kan det som Fröken Allvar påpekar va lite olika vilka frågor som är känsliga och exakt var gränsen går.
Fröken Allvar skrev 2022-10-11 08:23:36 följande:
Ibland frågar nog folk faktiskt samma sak om och om igen för att göra dig obekväm. Jag hade ett jobb där en man frågade om min resväg varje gång vi sågs. Min resväg var 10 min längre än hans. Jag trodde på den tiden att han hade dåligt minne men när jag läser tråden inser jag att han nog bara ville retas. Att retas med någons resväg är betydligt mildare än att göra antydningar utifrån någons ursprung, men som flera skrivit kan det också handla om vanligt småprat när de är nyfikna på dina släktband.
En sak som kanske kan hjälpa dig att få perspektiv är om du lägger märke till vilka frågor du som vanlig person trots allt inte blir sårad över att svara på.
Var jobbar du någonstans? (Ingenstans)
Var bor du någonstans? (Fulorten och inte finorten)
Var har du köpt din blus? (Myrornas)
Har du barn? (Jag har tre i livet, hade också ett barn som dog)
Är du singel? (Änka först, blev lämnad för någon yngre senare)
Vad gör dina föräldrar (Pappa dog i en arbetsplatsolycka, mamma utvecklade paranoid schizofreni)
Jag förstår att du menar att du är helt vanlig, och som helt vanlig person inte känner igen dig i ovanstående alls. Men nästan alla frågor som folk ställer kan vara potentiellt sårande, fast de är menade som småprat. Man lär sig med tiden att navigera i att människor uppfattar dig som att du sticker ut och inte är alldeles vanlig i deras ögon.
Intressant iakttagelse där om att många frågor kan va känsliga och gå över enskilda personers gränser.
Jag känner en person som blivit sjukpensionär och för honom är det sjukt jobbigt när andra frågar va han jobbar med. Han menar det avslöjar så mycket mer om honom när han säger ?sjukpensionär? än när andra kanske svarar ?busschaufför? eller ?lärare?.
En annan bekant har Asperger och tycker det är väldigt jobbigt när andra frågar ?hur mår du?? då han känner han måste besvara den sanningsenligt istf bara säga typ ?bra tack?.
Så, ja det här är ett mer komplicerat ämne än det först kan verka.