• en vanlig person

    Är det markerande?

    Blir små irriterad varje gång någon kollega frågar om jag har släkt här i Sverige. Jag har levt hela mitt vuxenliv här i Sverige, skaffat min familje här och har mina släkt här Också.
    Jag antar eller kanske vet att folk är bara nyfikna. Är väldigt stolt över min bakgrund, men det känns bara inte okej när personer som jag inte alls känner vill lära känna mig genom att fråga mig om jag har några släkt här i Sverige. 


    Det som jag stör mig på är att jag känner mig som en främling, en invandrare även om jag levt här mer än jag gjort i mitt hemland, även om jag pluggat på högskola här, även om jag talar och skriver  ordentligt, ändå räcker det inte.
    Jag undrar bara om de människor som frågar tänker på att det låtar exkluderande.
    Som sagt tidigare, det hade aldrig varit något problem om kollegan eller grannan känner mig och sedan frågar.

    Ska jag bara strunta i och gå vidare? Eller borde jag svara ?hur så?? Eller hur kan jag markera utan att det blir en dålig stämning?

    Hoppas ni orkar läsa och svara;)

    Hälsningar

    En främling för alltid

  • Svar på tråden Är det markerande?
  • flygrl
    en vanlig person skrev 2022-10-10 19:07:45 följande:

    Måste har varit svårt för dig som ändå är född och uppvuxen här. Tänk att det är 2022 och fortfarande spelar hudfärgen, efternamnet mm ett stort roll. Vissa förstår inte att de inte har rätt att ställa massa personliga frågor som går att missuppfattas. 


    Har själv berättat om mig själv, när jag har flyttat hit och hur det har varit först åren för personer som visat intresse för mig och inte min härkomst. De som har aldrig frågat.
    Det är nog bäst att släppa. 

    Ta hand om dig:)


    Det finns väl både för- och nackdelar med va född här antar jag. Jag tycker nog dom allra flesta svenskar har sjysst attityd även om det förstås också finns inskränkta personer. Mest rasism möter jag från andra invandrare, särskilt somliga från Mellanöstern som till skillnad från rasistiska svenskar nog aldrig ens reflekterat över att dom kan ha tveksamma åsikter. :/


    Men visst kan ens självbild/identitet ibland bli lite knepig, särskilt om man som jag sååå gärna vill höra till Sverige. :/


    Att man inte kan fråga personer man känner mindre bra om allt är ju förstås självklart. Sen kan det som Fröken Allvar påpekar va lite olika vilka frågor som är känsliga och exakt var gränsen går.


     


    Fröken Allvar skrev 2022-10-11 08:23:36 följande:

    Ibland frågar nog folk faktiskt samma sak om och om igen för att göra dig obekväm. Jag hade ett jobb där en man frågade om min resväg varje gång vi sågs. Min resväg var 10 min längre än hans. Jag trodde på den tiden att han hade dåligt minne men när jag läser tråden inser jag att han nog bara ville retas.  Att retas med någons resväg är betydligt mildare än att göra antydningar utifrån någons ursprung, men som flera skrivit kan det också handla om vanligt småprat när de är nyfikna på dina släktband. 

    En sak som kanske kan hjälpa dig att få perspektiv är om du lägger märke till vilka frågor du som vanlig person trots allt inte blir sårad över att svara på. 

    Var jobbar du någonstans? (Ingenstans)
    Var bor du någonstans? (Fulorten och inte finorten)
    Var har du köpt din blus? (Myrornas)
    Har du barn? (Jag har tre i livet, hade också ett barn som dog)
    Är du singel? (Änka först, blev lämnad för någon yngre senare)
    Vad gör dina föräldrar (Pappa dog i en arbetsplatsolycka, mamma utvecklade paranoid schizofreni)

    Jag förstår att du menar att du är helt vanlig, och som helt vanlig person inte känner igen dig i ovanstående alls. Men nästan alla frågor som folk ställer kan vara potentiellt sårande, fast de är menade som småprat. Man lär sig med tiden  att navigera i att människor uppfattar dig som att du sticker ut och inte är alldeles vanlig i deras ögon. 


    Intressant iakttagelse där om att många frågor kan va känsliga och gå över enskilda personers gränser.


    Jag känner en person som blivit sjukpensionär och för honom är det sjukt jobbigt när andra frågar va han jobbar med. Han menar det avslöjar så mycket mer om honom när han säger ?sjukpensionär? än när andra kanske svarar ?busschaufför? eller ?lärare?.


    En annan bekant har Asperger och tycker det är väldigt jobbigt när andra frågar ?hur mår du?? då han känner han måste besvara den sanningsenligt istf bara säga typ ?bra tack?. 

    Så, ja det här är ett mer komplicerat ämne än det först kan verka.

  • Litorina
    flygrl skrev 2022-10-11 13:41:05 följande:

    ...


    Så, ja det här är ett mer komplicerat ämne än det först kan verka.


    Ja, och det jag tror man behöver lära sig är att bara för att frågan är jobbig att svara på just för mig, så behöver det inte betyda att det är en oförskämd fråga. 


    Man får hitta sitt sätt att svara som inte avslöjar mer än man vill berätta och som är en tydlig hint om att ämnet inte är välkommet. Ett kort svar och sen snabbt byte av ämne tycker jag brukar funka. 

  • ABC73

    Jag är född och uppvuxen i Sverige, men är ovanligt kort och har mer sydländska färger. Under min uppväxt fick jag ofta massvis med frågor om varifrån jag var, var jag var född och varifrån mina föräldrar var, för att till slut "klassas" som en från mina föräldrars hemland. Jag fick göra extra tester i svenska i skolan bara för att mina föräldrar inte var födda i Sverige, trots att jag var bland de bästa i klassen på svenska. För att slippa 20-frågor och att andra klassade mig som utlänning gick jag över till att svara att jag var från Lund, som är min hemstad, och att min mormor var från Ungern. Plötsligt slapp jag alla frågor, vilket var väldigt skönt. Det är inte alltid man vill dra hela sin familjehistoria för främlingar.

    Nuförtiden när det är mer vanligt att inte alla är långa och blonda slipper jag frågorna, men jag kommer fortfarande ihåg hur frågorna kunde få mig att känna mig som en främling, och hur andra tog sig rätten att definiera mig som något som jag själv definitivt inte definierade mig som.

  • Fröken Allvar
    Litorina skrev 2022-10-11 16:41:10 följande:

    Ja, och det jag tror man behöver lära sig är att bara för att frågan är jobbig att svara på just för mig, så behöver det inte betyda att det är en oförskämd fråga. 


    Man får hitta sitt sätt att svara som inte avslöjar mer än man vill berätta och som är en tydlig hint om att ämnet inte är välkommet. Ett kort svar och sen snabbt byte av ämne tycker jag brukar funka. 


    Nej, men det kan finnas ganska oförskämda följdsvar.

    Har du barn?
    Nej.
    Gud vad skönt. 

    Vart jobbar du?
    Jag jobbar inte nu.
    Vad gör du hela dagarna? 

    Vart har du köpt den där? 
    Myrorna. 
    Tystnad. 

    Vart bor du? 
    Förort. 
    Ja men just den förorten är ju inte så farlig. 

    Osv. 

    Så jag tycker att absolut, man behöver hitta sina svar, men man ska inte behöva ljuga för att vissa i sina egna ögon normala och alldeles vanliga personer är fullständigt oförskämda för att de aldrig behövt skärpa till sig. 

    Jag vill inte ta över från grundfrågan, att alltid bli konfronterad med orsaken bakom ens inte etniskt svenska utseende och tal är utan tvivel alltifrån irriterande till rent diskriminerande, bara uppmärksamma läsare av tråden på att det inte är de enda svenskar som blir utsatta. Människor med erfarenhet av att vara utsatta för rasism borde veta bättre om de själva klagar över utsattheten. 
  • Fröken Allvar

    Eller, min favorit när vi köpt bostadsrätt som ligger i "fel område":

    Jaha, där. Men ni kommer kanske inte alltid att bo där?
    Har aldrig fått denna kommentar om vart jag bor tidigare. Har tydligen haft ganska privilegierade adresser.

    Men nu skriver jag utanför trådens ämne i alla fall, men det jag har gemensamt med andra människor som dessutom är utsatta för rasism är att jag bor i samma förort som många av dem. 

  • en vanlig person
    Fröken Allvar skrev 2022-10-11 17:50:34 följande:

    Eller, min favorit när vi köpt bostadsrätt som ligger i "fel område":

    Jaha, där. Men ni kommer kanske inte alltid att bo där?
    Har aldrig fått denna kommentar om vart jag bor tidigare. Har tydligen haft ganska privilegierade adresser.

    Men nu skriver jag utanför trådens ämne i alla fall, men det jag har gemensamt med andra människor som dessutom är utsatta för rasism är att jag bor i samma förort som många av dem. 


    Det är just det påhoppet, varför lägger man sina värderingar i andras liv?! Varför är det plötsligt okej att ifrågasätta andras val. Det området som de tycker illa om duger för den som köper där.
    Du kan svara, vi trivs där. Varför ska vi flytta?
    Vissa har inte förmågan att sätta sig i andras sitts, de reflekterar helt enkelt inte om vad innebär små prat med någon som det inte känner bra. De ser endast sitt eget perspektiv,t.ex det här området är ett utsatt område ni tänker väl inte bo kvar där , istället för ; grattis, hur trivs ni?
    I mitt fall kan man väl fråga bor du dina föräldrar i närheten eller i Stockholm, eller bara var bor dina föräldrar? Om det är nu relevant. För det som jag reagerar på är mest att det är väldigt irrelevant. Sen när är det första lära känna fråga på jobbet är: bor dina släkt är Sverige? Du frågat inte något om mig eller min familj vad är syftet med din fråga.. 
    Men det är ju så vissa tänker inte ens varken på frågan eller på vad de får för svar. Det är ju bara prat.

  • Fröken Allvar
    en vanlig person skrev 2022-10-11 21:56:50 följande:

    Det är just det påhoppet, varför lägger man sina värderingar i andras liv?! Varför är det plötsligt okej att ifrågasätta andras val. Det området som de tycker illa om duger för den som köper där.
    Du kan svara, vi trivs där. Varför ska vi flytta?
    Vissa har inte förmågan att sätta sig i andras sitts, de reflekterar helt enkelt inte om vad innebär små prat med någon som det inte känner bra. De ser endast sitt eget perspektiv,t.ex det här området är ett utsatt område ni tänker väl inte bo kvar där , istället för ; grattis, hur trivs ni?
    I mitt fall kan man väl fråga bor du dina föräldrar i närheten eller i Stockholm, eller bara var bor dina föräldrar? Om det är nu relevant. För det som jag reagerar på är mest att det är väldigt irrelevant. Sen när är det första lära känna fråga på jobbet är: bor dina släkt är Sverige? Du frågat inte något om mig eller min familj vad är syftet med din fråga.. 
    Men det är ju så vissa tänker inte ens varken på frågan eller på vad de får för svar. Det är ju bara prat.


    Ja, verkligen. Så bra beskrivning av dig, av bägge situationerna. 
  • en vanlig person

    Det finns de också som frågar vad jag gjorde på semester,  jag berättar att jag och mina barn åkte på solsemester. Jag får följdsvar: oj bara du och barnen.


    Det här handlar inte om etnicitet, men mest på oförstående från vissa människor. Lite också att man inte läser av situationen, en person som är berättar glatt om sin resa med sina älskade barn är nog nöjd. 
    Man kan väl välja ett annat sätt att utrycka att det kan känna ensamt, kan också berätta om sig själv istället.

  • Fröken Allvar
    en vanlig person skrev 2022-10-11 22:09:08 följande:

    Det finns de också som frågar vad jag gjorde på semester,  jag berättar att jag och mina barn åkte på solsemester. Jag får följdsvar: oj bara du och barnen.


    Det här handlar inte om etnicitet, men mest på oförstående från vissa människor. Lite också att man inte läser av situationen, en person som är berättar glatt om sin resa med sina älskade barn är nog nöjd. 
    Man kan väl välja ett annat sätt att utrycka att det kan känna ensamt, kan också berätta om sig själv istället.


    Ja! Alltså problemet i många fall är att folk tycker negativt om en situation och antingen säger det rätt ut, eller försöker hitta något positivt, som: ni ska väl inte bo där jämt? Som ändå blir negativt.

    Det där med att säga så om er semester låter faktiskt konstigt, de vet väl vad du har för familjesituation. Som att säga till en singel: ska du åka ensam på semester? Alltså vadå, skulle ni stanna hemma från solen eller hur menar personen? 
  • Tow2Mater
    en vanlig person skrev 2022-10-11 22:09:08 följande:

    Det finns de också som frågar vad jag gjorde på semester,  jag berättar att jag och mina barn åkte på solsemester. Jag får följdsvar: oj bara du och barnen.


    Det här handlar inte om etnicitet, men mest på oförstående från vissa människor. Lite också att man inte läser av situationen, en person som är berättar glatt om sin resa med sina älskade barn är nog nöjd. 
    Man kan väl välja ett annat sätt att utrycka att det kan känna ensamt, kan också berätta om sig själv istället.


    Du verkar tolka allt så negativt? Det svaret skulle jag tolka som ett kort spontant uttryck for wow, imponerad av att att du klarade att åka själv med barnen, det skulle ju jag aldrig orka/klara av/ kunna.
Svar på tråden Är det markerande?