Hjälp! Hur gör man när pappan väljer bort ETT av sina två barn?!

Hur kunde du strunta så lättvindigt i hans önskan om att inte få ett till barn? Det är minst lika konstigt agerat av dig att behålla ett barn vars far inte vill ha det. Varför trodde du att han skulle bli glad över ett barn som han tydligt uttryckt att han inte vill ha? Du är minst lika skyldig i den här soppan.

Du behöver inte navigera särskilt mycket alls. Om han vill träffa det äldsta barnet behöver ni ha ett umgängesschema, om han inte vill träffa det yngsta barnet så är det så. Du behöver inte tjata.

Han väljer bort det ena barnet eftersom han aldrig ville ha det. Han är inte alls intresserad av småbarnsåren heller, det är därför han kan tänka sig att möjligen träffa det barnet om några år.

Man kan samtidigt undra om du inte tänker till alls kring din egen roll i det hela, hur ditt eget agerande har skapat den här situationen för ditt yngsta barn.

Du får ge kärlek till båda dina barn. Honom kan du inte påverka. Bra att du inte vill hålla på med drama. Det är bra för barnen. 

Men när barnet är ett faktum borde väl något i en vilja ta ansvar? 

Jag förstår all kritik om att jag behöll, han visste var jag stod och jag valde det enda alternativet som jag kände att jag kunde leva med. Jag klarar mig utan honom på alla sätt och vis, inte ekonomiskt utsatt eller ensam i behov av honom utan det här handlar om att han redan är förälder till ett av våra barn, hur kan man då välja bort sitt barn? Hade vi inte haft fler barn hade jag gjort som alla andra och gått vidare utan försök till kontakt- hans förlust. MEN nu blir det jävligt knepigt eftersom yngsta får ta smällen rätt i ansiktet varje hämtning och lämning liksom. Pappa både kan och vill vara pappa till ditt syskon men vill bara inte vara DIN pappa..

Får jag fråga om du blir triggad av det här? Du låter rätt hård och dömande i tonen? Jag är inte dum i huvudet, livet är komplicerat o jag kunde inte leva med en abort och kände ett starkt band till fostret tidigt helt enkelt. Jag ansvarar inte för att han inte vill ta sitt ansvar men faktum är att han är medskyldig o borde i annat fall använt kondom eller avstått sex om detta va helt otänkbart. Det är inte enbart mitt ansvar bara för att jag är den med livmoder. Stenåldrigt resonemang. 

Att min yngsta ska hamna på BUP är också väldigt extremt tycker jag. Såklart kommer det här att påverka, men samtidigt har många överlevt värre med rätt stöd. Jag ansvarar för min handlingar och han får stå för sina. Men önskar att väl att han skulle ha lite mer moralisk ryggrad ja?

Jag förstår att du undrar hur och varför han väljer bort ett barn, men du skrev det ju själv att han har narcissistiska drag. Då hör det till att göra skillnad på sina barn.

Min exman är narcissist. Ett klockrent skolboksexempel. Vid skilsmässan valde han bort vår tonåring. Det yngre barnet ville han fortsätta ha kontakt med, men på sina egna villkor förstås. Tonåringen var "konstig" och ointressant. Ett vuxet barn ville han också ha kontakt med, men det ville inte hon. Då blev han sur och valde bort även sitt lilla barnbarn, som var i ungefär samma ålder som din yngsta.
Barnbarnet brydde sig inte förrän han var 4-5 år och började ha koll på mor- och farföräldrar. Då fick han se lite bilder och fick förklaringen att hans morfar inte var en snäll person. Det räckte. Kanske han får fler funderingar när han blir äldre, men det får vi ta då. Än så länge ser han sin morfar som en diffus figur, som hans moster träffar i bland men som ingen egentligen gillar.