Talproblem som vuxen

Nu är jag inte alls kunnig i detta, men jag tror att det kan handla om en stress du känner för att prata och som leder till att du får svårt att prata. Det syns ju i din text att du har bra ordförråd och bildar korrekta meningar.

Jag känner igen en del av vad du beskriver, var också väldigt blyg och tyst under delar av min uppväxt och "övade" inte upp pratandet. Nu i vuxen ålder har jag inte problem med själva orden eller meningar, men har stora svårigheter att småprata och liksom föra samtalet vidare med personer jag inte känner så bra.

Nåt som har hjälpt mig är att liksom avväpna mig själv... typ om jag inte vet hur jag ska fortsätta prata så säger jag det " ja, du, nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer.. jag är inte så bra på det här med att småprata..." Då kommer oftast ett lite småskratt och så kommer samtalet vidare. Kanske du kan göra så när du säger ett ord fel, påtala att "oj, nu blev det fel, det heter ju människor", och på så sätt lösa upp knuten när det gäller att prata mer fritt och flytande.

En annan sak kan vara att gå till en logoped för talträning. Vet dock inte om logopeder tar emot personer med såna problem som dina, men det kanske du kan kolla upp.