Talproblem som vuxen

Jag har problem med att inte hitta orden! Har inte tänkt på att det skulle ha med isoleringen att göra. Sedan pandemin har jag studerat på distans och träffar sällan andra än den jag bor med. När jag pratar med honom väljer jag ibland fel ord. Trots att jag vet att det är fel ord väljer jag det för att själva ordflödet inte ska haka upp sig.

Att skriva är inga problem alls. Jag har inte tänkt på vad det har för orsaker, så jag skulle tycka att det vore intressant att utbyta erfarenheter här i tråden om du vill det. 

Tappade själv orden och sa fel saker när jag var yngre och led mer av min psykiska ohälsa. Det påverkar kroppen mer än vad man tror faktiskt. Lider idag fortfarande och är inte helt frisk men talet är bättre även om jag ibland fortfarande tappar ord, men inte alls på samma skala. Så för mig skulle jag säga att ge det tid och fokusera på att må bättre så kommer det andra mer och mer. 

Börja läsa, då utökar man sitt ordförråd, förbättrar sin grammatik och ser vilka ord som ska användas. Känns en hel bok för jobbigt så börja med noveller, det finns gratis att låna på biblioteket eller köpa för några kronor på second hand. 

Nu talar jag inte för ts utan för mig själv. Jag läser mycket, men talet är något annat. Jag har svårt att orka lyssna på podd till exempel. Det spontana talet är svårare att processa än den ordnade texten, eftersom många talar slarvigt och osammanhängande. 
Men kanske att lyssna på välproducerade radioprogram skulle kunna vara en hjälp. 

Jag tror att det inte är talet som är problemet, i alla fall inte från början. Det du beskriver liknar mer social fobi. Om man är osäker och nervös inför att prata med andra människor så kan det säkert hända att man både har svårt att hitta orden (av ren nervositet) och att man uttalar något lite konstigt. Jag tänker att det är ungefär som att vissa då måste harkla sig först eller så kommer orden fram för tyst eller även för högt. Allt möjligt händer med talet om man är nerövs och osäker inför att prata med människor. 

Jag är ganska säker på att språkproblemen försvinner om du kan träna bort den sociala fobin. Det är nog där du bör börja. Du kanske kan börja med att prata mer med såna människor som du känner dig relativt bekväm med? 

Har du undersökt om du har en språkstörning?

Nu går ju forskningen framåt och tydligen kan tex stamning bero på inflammation i hjärnan. En tanke som slog mig bara. När du säger du har svårt för att prata. 

likadant är det ju med människor som helt plötsligt får ångest utan anledning.

Ledsen för sent svar men varit sjuk och sängliggande ett par dagar och inte orkat kolla tråden.

Men iaf, att läsa är inga som helst problem för mig. Jag har läst mycket i mitt liv utan problem. Det är endast talet som är besvärligt.

Kan vara flera faktorer som spelar in i mina talbesvär. Dels alla år då jag knappt pratat med folk, men även min psykiska ohälsa inklusive social fobi som någon nämnde. Det är så att jag lätt blir nervös/orolig/obekväm vid sociala situationer, även om jag ska prata med folk jag känner eller arbetat länge med. 

Jag har inte undersökt om jag har någon språkstörning.
Ska undersöka möjligheten att träffa logoped.

Hur jobbar man enklast bort social fobi?

Nu är jag inte alls kunnig i detta, men jag tror att det kan handla om en stress du känner för att prata och som leder till att du får svårt att prata. Det syns ju i din text att du har bra ordförråd och bildar korrekta meningar.

Jag känner igen en del av vad du beskriver, var också väldigt blyg och tyst under delar av min uppväxt och "övade" inte upp pratandet. Nu i vuxen ålder har jag inte problem med själva orden eller meningar, men har stora svårigheter att småprata och liksom föra samtalet vidare med personer jag inte känner så bra.

Nåt som har hjälpt mig är att liksom avväpna mig själv... typ om jag inte vet hur jag ska fortsätta prata så säger jag det " ja, du, nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer.. jag är inte så bra på det här med att småprata..." Då kommer oftast ett lite småskratt och så kommer samtalet vidare. Kanske du kan göra så när du säger ett ord fel, påtala att "oj, nu blev det fel, det heter ju människor", och på så sätt lösa upp knuten när det gäller att prata mer fritt och flytande.

En annan sak kan vara att gå till en logoped för talträning. Vet dock inte om logopeder tar emot personer med såna problem som dina, men det kanske du kan kolla upp.

Läs böcker. Helt tveklöst. Så läser du dessutom högt, för dig själv. Kan kännas skitfånigt, men det släpper. Är rent av rätt kul, särskilt om man ämnar träna uttal och inlevelse. Dela upp det i en kortare omgång med syfte att träna, och resten för enbart nöjes skull. 

Haka inte upp dig på att skriva upp varenda ord du inte förstår, strunta i det. Man lär sig orden i kontext. Däremot kan du ju plugga lite ordförståelse separat, om du vill. 

Prata ut dina tankar högt för dig själv. Även här känner man sig asfånig i början. Men det släpper. Är bland annat så där, jag tränar/övar på att tala flytande Engelska. Dels för att bli bättre, men också för att inte rosta igen totalt mellan gångerna man talar Engelska med annan person. 

Ordförråd/ordförståelse kommer komma av sig självt när du börjar läsa böcker. Talet, det kräver faktiskt muskelträning. Dvs, du måste börja prata. Du måste börja öva. Det positiva här, är att du inte behöver ha en annan person närvarande för att kunna träna på det. En sak man kan göra också, för att träna talmuskler, är något som kallas för shadowing. Slå på en svensk serie på Netflix, ha igång svensk undertext, och så mimar eller viskar du med i replikerna. 

Sedan TS. Det är okej att ta tid på sig när man formulerar sig. Det är okej att tala lite långsammare. Det är okej att det blir lite fel. Var snäll mot dig själv, och försök att inte bli stressad av att du ej är där du vill vara. Just nu. 

Sedan om det kanske är till en liten tröst. Jag skrattade högt på verbal förmåga, resonemang och förståelse. När jag gjorde en neuropsykiatrisk utredning. Hamnade I den övre delen av begåvnings skalan. Men. Jag kan tala knepigt ändå, min hjärna går för snabbt så jag måste aktivt tänka på att bromsa- om det skall bli vettigt vid tal, i en konversation. Minsta lilla jag är extra trött, eller för ivrig. Så går det åt helskotta, tror rent av att jag faktiskt kan låta korkad/trög ibland. Men det blir en krock där, hjärnan har redan sprungit i förväg och är inne på nästa mening. Rent hopplöst ibland. Men man får träna, och som sagt. Vara snäll mot sig själv också, och ha förståelse inför hur man är. 

Ni kommer med bra förslag som jag ska försöka testa. Särskilt det där om att läsa högt och öva med talmusklerna lät intressant! Tack för tipsen.