Talproblem som vuxen
Läs böcker. Helt tveklöst. Så läser du dessutom högt, för dig själv. Kan kännas skitfånigt, men det släpper. Är rent av rätt kul, särskilt om man ämnar träna uttal och inlevelse. Dela upp det i en kortare omgång med syfte att träna, och resten för enbart nöjes skull.
Haka inte upp dig på att skriva upp varenda ord du inte förstår, strunta i det. Man lär sig orden i kontext. Däremot kan du ju plugga lite ordförståelse separat, om du vill.
Prata ut dina tankar högt för dig själv. Även här känner man sig asfånig i början. Men det släpper. Är bland annat så där, jag tränar/övar på att tala flytande Engelska. Dels för att bli bättre, men också för att inte rosta igen totalt mellan gångerna man talar Engelska med annan person.
Ordförråd/ordförståelse kommer komma av sig självt när du börjar läsa böcker. Talet, det kräver faktiskt muskelträning. Dvs, du måste börja prata. Du måste börja öva. Det positiva här, är att du inte behöver ha en annan person närvarande för att kunna träna på det. En sak man kan göra också, för att träna talmuskler, är något som kallas för shadowing. Slå på en svensk serie på Netflix, ha igång svensk undertext, och så mimar eller viskar du med i replikerna.
Sedan TS. Det är okej att ta tid på sig när man formulerar sig. Det är okej att tala lite långsammare. Det är okej att det blir lite fel. Var snäll mot dig själv, och försök att inte bli stressad av att du ej är där du vill vara. Just nu.
Sedan om det kanske är till en liten tröst. Jag skrattade högt på verbal förmåga, resonemang och förståelse. När jag gjorde en neuropsykiatrisk utredning. Hamnade I den övre delen av begåvnings skalan. Men. Jag kan tala knepigt ändå, min hjärna går för snabbt så jag måste aktivt tänka på att bromsa- om det skall bli vettigt vid tal, i en konversation. Minsta lilla jag är extra trött, eller för ivrig. Så går det åt helskotta, tror rent av att jag faktiskt kan låta korkad/trög ibland. Men det blir en krock där, hjärnan har redan sprungit i förväg och är inne på nästa mening. Rent hopplöst ibland. Men man får träna, och som sagt. Vara snäll mot sig själv också, och ha förståelse inför hur man är.