Man saknar inte xx förrän båset är...

Anonym (Osalig) · 2022-10-19T14:40:23+02:00

Jag har en ständig sorg och ångest över att jag gjorde slut och att vi snabbt tappade all kontakt. Inte förrän allt upphörde inser jag hur mycket hon betyder för mig och hur roligt vi hade och hur himla bra coach hon var för mig. Och en sån unik kvinna hon är. Jag tänkte att vi skulle fortsätta vara vänner men hon behövde ett tydligt break för att kunna gå vidare. Det har varit så svårt för mig att respektera detta. Jag kommer på saker jag vill berätta för henne flera gånger om dagen och det går inte över, trots att det gått 2 månader snart. Det gör fysiskt ont i mig när jag tänker att jag kanske aldrig får träffa henne igen. Höra hennes glada skratt, känna hennes kramar. Hur gör man rätt i detta läge? Det finns säkert fler trådar i ämnet men en del blir så arga när man väcker liv i något gammalt.

Anonym (Osalig) skrev 2022-10-19 21:19:54 följande:

Oj vad ni är hårda mot mig.
Man får alltså inte inse att man gjort ett misstag. Ett stort, jag är inte stolt över det.
Samtidigt finns det hundratals böcker och filmer som handlar om personer där ett misstag och att ingen vågade (trodde att den andre ville) ta kontakt sen leder till ett möte xx år senare där båda vittnar om livslång saknad.

Alla gör misstag. Det handlar inte om det, utan om att stå för dem och leva med dem. Lära sig av dem. I stället för att vältra dig i självömkan borde du kanske tänka så?

Böcker och filmer är inte verkligheten. Vissa saker går att reparera, annat inte.

Har ditt ex varit tydlig med att hon inte vill ha kontakt alls? Då får du respektera det. Annars finns det väl inget som hindrar att du skriver till henne på nätet t ex, hör hur läget är. Fortsätt dock inte om du inte får respons.

Man saknar inte xx förrän båset är...

INNEHÅLL