Kan man inte få A om man vägrar dissekera?

Så vitt jag kan se står det ingenting om det i betygskriterierna. Läraren är jättesvårt att få tag i. Det borde ju finnas något lagstadgat kring det, inte vara upp till skolan/läraren att avgöra.

Det är inte alls självklart och man behöver visst inte vara med på allt för högsta betyg. 

Finns många undersökningar inom biologin barnet varit, och kommer vara, med på. Allt kan knappast stå och falla med hur man mår inför dissekering.

I svenskan kan man få hålla det enbart för läraren om man av någon anledning inte vill hålla det för klassen.

De övriga sakerna är inte jämförbara med dissekering, som är nån enstaka lektion. Man kan lära sig hur djur ser ut inuti på andra sätt.

Simning är ändå en helt annan sak.

För att hen mår dåligt och får massa ångest av det.

Hen vågar inte fråga. Hen känner sig inte trygg med läraren och vill inte behöva prata om sitt mående med hen.

Om man fått A på precis allt rakt igenom från det att man gick i 6:an så tycker jag det är katastrof att betyget skulle sänkas för en sån sak.

Skillnaden är atr dissektion är någon enstaka lektion, det är inte ett delmoment i sig på samma sätt som simning eller experiment. 

Jag har ett annat barn som är grym på idrott, men är livrädd för djupt vatten. Hen kommer inte få något toppbetyg i idrott (som hen skulle ha fått med avklarad simning) på grund av det och det förstår jag. Simningen är ett krav i betygskriterierna, dissektion är inte det. Vissa skolor har inte ens det alls.

Åberopa? Jag påpekar bara det orimliga i att nån enstaka lektion ska få sänka det hen spenderat flera år med att bevisa att hen är grym på. Och ja, ett B skulle antagligen sabba chansen att komma in på det gymnasium hen vill gå på.

Mitt barn har diagnosen ångest, det är alltså mer än lite obehag och oro... Det är "hyperventilera-till-hen-konvulserar-och-svimmar-ångest" vi talar om här. Hen har svimmat i sin gamla skola flera gånger av betydligt mindre saker än det här. 

Vi har inga krav på resultat, det är hen själv som har dem. Och ja, jag anser att hen är berättigad ett A om hen haft det på precis allt, men skippar dissekering.

När jag gick i högstadiet i början av 00-talet fanns det alltid alternativ för de som ville laga vegetariskt och kan inte minnas någon styckning.

Dissektionen i biologin var frivillig i min skola. De flesta ville dock vara med.

Det här var en landsbygdsskola och långt ifrån lika modern som den stockholmsskola min man gick i.

Hen vill jobba inom medicin.
Hen är medveten om det och vi har pratat mycket om det, att det skulle vara bra att åtminstone sitta med i klassrummet för att få en känsla för det. Hen förstår det och säger att hen ska försöka, men vill att vi informerar skolan i förväg så de är förberedda på en ev reaktion. Tror hen mest är orolig inför att klassen ska se det eftersom det blev så mycket prat i förra skolan när det hände.

Hen ska gå natur, men skolan hen vill in på har väldigt höga antagningspoäng.

Självklart inte, därav att jag försöker peppa så hen åtminstone försöker och ser om det är så hemskt som hen tror. Det lär däremot vara stor skillnad mellan en drös omogna högstadieelever som plockar ut ögon, kastar bitar etc på varandra och ambitiösa elever i en högpresterande skola.

Förhoppningsvis kommer det fungera bättre när hen hunnit smälta det och förbereda sig, men det här kom väldigt plötsligt. Skolan hade inte sagt ett ord om det innan det var dags.

Vadå träna på egen hand? 

Tyckte inte den specifika diagnosen var relevant och står fast vid det. Det enda ni behöver veta är att det är seriöst och att det finns papper på det. Läkare är inblandade etc. 

Jag ber inte om medicinska råd, jag ville bara veta vad som faktiskt gäller i skolan.

Det var hens kompis i parallellklassen som berättade atr det varit så på hens lektion. Läraren gjorde inte så mycket åt det. Från när jag gick i skolan minns jag att vissa elever smög med tex grodben och la i folks fickor och skor.