Hur är det egentligen tänkt att skolan ska fungera

Eftersom skolan är en tvångsinstans så är det skolans ansvar.

Utan att gräva i det formella ansvaret så får man fundera på vem som drabbas

Om barnet missar mattekursen, vem drabbas? Vem har störst intresse i att det inte blir IG?

Alla är inte smart men borde ge möjlighet att gå om klass.

Skolan ska sätta in  stödinsatser om det behövs. Men ibland räcker det att barnet övar extra hemma, så som i ditt fall. Det bästa är att man har ett samtal med läraren och tillsammans med eleven bestämmer vad som fungerar bäst.
Sedan kan ju skolan bara ge förutsättningarna, barnet måste ju göra arbetet själva. 
Och ju äldre barnet är, desto större ansvar läggs på barnets del av inlärningen. 

Det är egentligen skolans ansvar. Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är, men i min sons skola har de exvis en mattestuga där man kan gå vissa dagar i veckan före skolan på morgonen och räkna lite tillsammans med en lärare. 

Något sådant tycker jag att alla skolor bör erbjuda. Även om man är en utbildad person kanske man inte är varken pedagog eller bra på matte. 

Min vän som inte ens har gått i gymnasiet brukade betala för sån där hemhjälp där det kommer en person hem och räknar matte med barnen. Nu är hon verkligen inte rik, men hade lyckligtvis råd med det. 

Ehhh....Man behöver inte ha högskoleutbildning för att kunna öva ex matematik med sina skolbarn. 

Nej, ibland räcker det med att skapa möjligheten och förutsättningar för att kunna plugga någon timme hemma per dag i lugn och ro. Sammat jobba lite med piska och morot. T ex först en sida/ en timme sen tv eller datorspel. Har du gjort häftet till på fredag blir det biokväll/nya fotbollskor.

Mängdträning är en sak, men att förklara begrepp och räknemetoder bör vara lärarens ansvar. När man är lite äldre är det också helt andra sätt att lösa matteproblem idag än det var när jag var barn. Att göra som jag gör skulle leda till att resultatet blir rätt, men barnet får ändå fel på provet eftersom vägen till resultatet inte är den rätta. 

Tyvärr är det ofta så att om barnet inte förstår, får föräldrarna förklara eftersom läraren inte har tid. 

Jag blir alltid förvånad hur mycket man kan kräva av samhället. Kanske för att jag själv inte växt upp och gått i skolan här. I de flesta andra länderna är det nämligen verkligen upp till föräldrarna. Eller framför allt till eleverna! Nej, mina föräldrar kunde inte heller hjälpa mig med skolarbetet. Kanske var det på sätt och vis bra att min mamma ändå försökte, för det funkade inte alls och fick mig att se till att jag själv hade koll på mitt skolarbete.

Och vad har man i Sverige? Läraren har så grundläggande förpliktelser, måste se till att alla är godkända, så att eleverna nästan glömmer bort att de också måste göra något. Det finns lovskola för de som inte är godkända i allt, det finns läxhjälp (ska finnas, men knappt nån elev vill gå dit). Det finns en massa regler om att man inte får ha fler än två prov i veckan och hur länge i förväg eleverna måste veta vad som kommer i provet. Och så förstår eleven ofta inte konceptet av att provet handlar om det som man har gjort dem senaste 6 veckorna och som dessutom står i kapitel..... i boken,  och då klagar föräldrarna direkt och kräver att man ska ha en exakt uppräkning av vad som kommer......

Elever, och föräldrar, tror att eleven kanske ska stanna hemma en dag till om det är prov snart. Bättre göra omprovet - som läraren ju först måste skapa, och det är tänkt för när det verkligen behövs, inte när föräldrar tycker att de vill göra ett taktiskt val där.  Ja... det finns mycket mera. 

Jag minns inte gymnasiematten. Då har jag läst många år på universitet, men inom ett helt annan område. Jag kan absolut skapa förutsättningar för studier, men jag kan inte förklara andragradsekvationer längre. Detta väcker minnen. Jag kom till skolan och visade upp uträkningar gjorda med "liggande stolen". Fröken tittade storögt och undrade vad jag pysslade med, för det där var inget hon sett på många, många år.