Det är inte pjosk, men du får tycka vad du vill. När det är ljust går hen själv utan problem.
13-åringen stannade med sjuåringen. Hen ville absolut inte till skolan tidigare än tvunget.
Med de två alternativen tycker jag det är naturligt att låta 13-åringen bestämma.
En timme är inga konstigheter.
Det hade inget av våra barn tyckt, men så ligger det heller inte för något av dem att få panik för så triviala saker som kräkningar.
Jag gjorde det mysigt med kuddar och täcke i hallen (nära badrummet), så satt sjuåringen där med sin ipad under tiden. Allt gick jättebra. 13-åringen behövde inte handgripligen göra något, bara finnas i närheten OM sjuåringen skulle behöva hjälp.
Vad säger 13åringen? Passa sjukt syskon i den åldern tycker jag inte är problem, men kan hen hantera kräkning och allt som hör till?
Min äldsta (7 år, åk. 2) hade inte ens behövt ha en person hemma med sig under ca 1 timme även som magsjuk. Han hade spytt i hink eller toa om det behövdes, och under tiden chillat hemma framför TVn, typ. Så jag hade definitivt låtit en 13-åring "existera hemma" under tiden. Och jag har full förståelse för att en 10-åring inte är sugen på att gå genom ett skogsparti själv - tänk bara på 9-åringen som i somras blev våldtagen och nästan dog (och numera troligen kommer leva som en grönsak resten av livet p.g.a. syrebristen orsakat av mordförsöket). Så för mig hade det varit självklart att 13-åringen var kvar hemma.