Hur mycket har min vikt med mitt mående att göra?

Jag kan noll om anorexi så du får ta fram saltkaret.
Träning genererar dopamin och choklad också.
För lågt energiintag ger trötthet, svårt att träna mm 
Jag tror att energi intaget är det som är intressant och vad du gör med det. 

Mer vana av ortorexi.

För lågt energiintag ger ångest. Vikten i sig vet jag inte.

Nu har jag ingen egen erfarenhet av det hela men min gissning är att din ångest hänger ihop med kontroll snarare än vikt. Så min fråga är, känner du att du har mindre kontroll över saker och ting just nu än tidigare när du varit nere på låg vikt? 

För att komma till rätta med ångesten och din anorexi så behöver du (och dina vårdgivare) komma underfund med vad det är som triggar båda. De av mina vänner som haft anorexi så har den som regel triggats av just ångest över att inte ha kontroll över något i sitt liv (medvetet eller undermedvetet). Vikt och matintag är liksom något man alltid kan kontrollera även när resten av livet känns okontrollerbart. Att säga att ångesten beror på den låga vikten och anorexin känns som den enkla "lösningen" för vården. 

Jag hoppas verkligen att du lyckas ta dig ur din anorexi och få din ångest under kontroll så du får må bra 

 Jag har träffat många anorektiker i mitt arbeta och de flesta har en vikt som de (i efterhand) kan berätta att det är om de går under den som de tappar kontrollen över såväl energiintaget (hetsäter och kräks eller tränar utan paus eller slutar  i stort sett äta helt) som sina känslor -efter det är det bara kaos!

Även signalsubstanser som t.ex. serotonin  som förmedlar känslor och impulser är beroende av att det finns energi tillgängligt. En svältpåverkad hjärna sänder också ut nödsignaler som hämmar sömn och ökar ångest och rastlöshet, meningen är att individen inte ska vara stilla utan ut och leta mat.....

Det svåraste stadiet av svält vare sig den orsakas av födobrist eller är självvald brukar dock innebära apati då energin är helt uttömd och här finns inte så mycket känslor  längre (enligt personer som varit där) utan bara en stor likgiltighet för allt.

För låg vikt kan orsaka ångest ja, eftersom kroppen antagligen inte får tillräckligt med näring. Samtidigt får anorektiker ångest av att gå upp i vikt, det är en del av sjukdomsbilden. Lösningen är att hitta den egentliga orsaken till matfixering och viktfixering, som alltid bara är symtom egentligen. Symtom på något annat. 

Ätstörningar kommer aldrig först. Dåligt mående kommer alltid först. Det kan handla om det som andra skriver här, brist på kontroll. Att man av olika skäl inte klarar att hantera livet. Höga krav på sig själv, tidigare trauman, en del anorektiker har varit utsatta för övergrepp. Anorexia är en form av självskadebeteende. Det kan också finnas andra diagnoser eller bara en skör personlighet i botten.

Visa super, andra knarkar, andra skär sig, andra äter ihjäl sig, andra svälter sig. Osv. 

fast nu talar du emot dig själv. 
Du utgår från att grund orsaken är att kroppen får för lite näring. Och förklara det med låg vikt????

För lite näring/energi kommer generera generera låg vikt. 
Om  något är det symtomen av problemet och inte tvärtom.

Har aldrig hört att det skulle höra ihop. Bara då om det gäller ångest över viktuppgång, men inte ångest om andra saker som att ringa ett samtal. Är det viktuppgången du har ångest av?

Nu är jag ingen läkare eller psykolog men spontant känns det som att det är tvärtom...

För min del påverkar vikten mitt mentala mående, jag gick upp 20 kg när jag åt antidepressiva. Det jag åt antidepressiva för är "botat" men nu mår jag istället dåligt för att jag är fet. Känns för jävligt att en vuxen människa inte kan ta hand om sin kropp, känner mig så dålig. Men detta är ju inte alls som i din situation. 

För dåligt näringsintag och brister orsakar utan tvekan psykologiska problem. Ångest. Depression. Sömnstörningar. Kognitiva problem. Hjärntrötthet. Utmattning. 

Är du underviktig och varit så länge ökar sannolikheten markant för att du har för dåligt näringsintag- och utvecklat diverse brister/obalanser. 

+1

Tack så jättemycket allihop för era svar! Jag har mått (och mår fortfarande) så dåligt de senaste dagarna att jag inte varit inne här och kollat förrän nu. Jag har iaf läst alla era svar nu, och är jättetacksam för att ni tagit er tid! Det de flesta av er skriver är ju så som jag upplever det också...

 Tack 

Hoppas verkligen du lyckas bryta dig fri ifrån ätstörningen. Måste vara så tufft och kämpigt det du genomgår. 

Har läkarna tagit blodprover föresten? För att kolla om du har brister. B vitaminerna och järn, framförallt. Elektrolyterna med. D vitamin. Bland annat. Försämring av psykisk sjukdom så som tex ångest, är jätte vanligt om man tex har folatbrist. Kanske kan det vara till hjälp med en del av det som är ditt mående, att fått åtgärda dina brister, om du har några. Injektioner eller tillskott primärt, eftersom maten är svår, 

Brister eller för dåligt näringsintag, har egentligen ingenting med vad för kroppsvikt man har för stunden. Man kan vara överviktig och ändå ha näringsbrist pga en allt för ensidig diet tex. Man kan ändå ha utvecklat diverse brister på vitaminer och annat över tid. 

Tack 

Ja, alltså, de tar blodprov mest hela tiden, men mina värden brukar alltid vara bra, lr iaf inom normalspannet (vilket alla tycker är jättekonstigt...).

Vad som är ditt individuellt normala, samt optimalt för din kropp. Är inte nödvändigtvis samma som deras generaliserade normalspannet, som dom har som mall. Så om där är något som ligger lite mera i underkant, kan där finnas anledning att ändå testa öka på med extra av det. Eller där du ligger på ej uttalad brist, men ej nära optimal nivå.
Men om det du ändå får i dig i form av matväg är skapligt varierat och av kvalitet, så kan det trotts allt vara sån att du klarat dig ifrån brister. Däremot så kommer ju fortfarande din hjärna behöva energi också, i form av tillräcklig mängd kalorier för att fungera optimalt. Så det kan ändå komma en del knepigheter rent mentalt/kognitivt av ett kontinuerligt lågt energiintag. 

Själv haft en incident med det där föresten. Angående brister. Där läkaren förvärrade mitt tillstånd, för man utgick ifrån att jag ej hade en brist. Hade tydlig brist på B9 (folat), låg i underkant men inom det normala på B12. Så man satte in B9, och helvetet vad dålig jag blev av det tillslut. Pga, om man sätter in B9 när där existerar en samtidigt B12 brist förvärrar man bristsymptomen, och nervskador kan rent av uppstå. Det är omöjligt att få en sådan reaktion på B9 annars. Super viktigt att korrigera en befintlig B12 brist, innan man börjar med B9 tillskottet. 

Ah ok... det här har ingen förklarat för mig tidigare. Tack!Men fy??? 😱 Känns ju snarast som att man inte vill att de mixtrar med att lägga till saker öht då...

Det relativt enkelt att ta reda på det man behöver veta, för att det skall vara säkert. Så har du förtroende för din läkare så ta upp det till konversation.

Men vissa saker kan påverka varandra då, som i mitt fall. B12 och B9 jobbar tillsammans, och det vart rent klantigt av den läkaren jag hade att hen inte höll koll. Var till och med dit och påpekade två gånger att jag mår konstigt, och blir värre i samband med att jag tar tillskottet hen skrivit ut- för där finns verkligen inga biverkningar. Men hen viftade mest bort det som att jag fick psykologiskt orsakade symtom av oro. Inte en endaste tanke hade hen på att jag kunde ha en B12 brist, trotts att provet visade inom det normala. Sedan visade det sig efteråt, så hade inte den läkaren kryssat i markören för B12 som är tänkt som en kontroll, den kan alltså ge utslag om att där existerar en brist. Trots att dom andra markörerna ser ok ut.