Inför ihopflytt

Man kan nog krångla till det hur mycket man vill. Eller så gör man det enkelt o delar på allt.

Min partner hade 2 barn sen innan o jag ett. Vi har sen dag 1 valt att göra allt 100% rättvist för honom, mig och alla barn. 

Vi har gemensam ekonomi och betalar räkningar, mat, kläder osv för barnen tillsammans. Ibland åker jag med hans barn o shoppar och betalar för det, oftast är det jag som handlar och betalar maten för alla, och han brukar betala mer på räkningar. I slutändan har vi betalt ungefär lika mycket på alla poster. Vi har ett gemensamt konto där alla räkningar dra och även sparande till barnen, lika mycket tills alla barn. 

Vi köpte ett hus tillsammans där den ena av oss gick in med 1,5 miljon i kontantinsats och den andra 300 000, men vi äger huset 50 % var idag då vi vill dela lika på allt. Är gifta men inget äktenskapsförord. Då skulle det vara som att man planerar att gå skilda vägar. 

Hmm, var har jag sagt att äktenskapet är ett större åtagande än barn? Vi har även gemensamma barn ja?vi båda var ganska unga med våra första partners?de valen hade helt klart kunnat göras bättre.  

Barnen från tidigare förhållanden kommer givetvis att finnas kvar, men deras andra föräldrar behöver man inte ha nåt mer med att göra så snart barnet fyllt 18. De kommer inte alltid att finnas kvar. Ser ingen som helst anledning att ha någon kontakt med mitt barns pappa när barnet är 18 och myndig och inga papper behöver skrivas på eller godkännande om nåt ö.h.t. Knappast så vi går på samma familjemiddagar. Sen fattar jag att andra håller varandra närmre. 

Och nej, jag kallar dom inte X. X vadå liksom? Ett X låter som nåt man själv har kvar, eller ännu värre, en fd. Han är mitt barns pappa ja, men han är inget för mig. Eller så kallar jag honom vid namn. Men aldrig X. Vet inte om du förstår skillnaden?

Vet inte riktigt vad du menar med misslyckat försök att förminska dig? Av det jag kan läsa så är det du som ifrågasatt vad jag skrivit och då antar jag att du vill ha ett svar eller? 

Jag har inte sagt att jag kommer klippa av mitt äldsta barns pappa så fort barnet blir 18, men jag kommer heller inte vilja ha nåt som helst att göra med denne i onödan. Det vill jag inte ha nu heller. Några familjemiddagar har vi inte nu o kommer aldrig ha. Men skulle det va så att barnet bjuder över när denne är 20 så kommer jag självklart även om pappan skulle vara där. Men kommer aldrig fira något ihop med honom som jul eller födelsedag eller student hemma hos mig. 

Att tycka att ett X är en del av ens livs historia gör kanske vissa eller till och med många, men du ska också veta att det finns dom som jag och flera än mig som tycker att den historian är glömd och begraven. Sen kan man dividera om barnet man har tillsammans in i det oändliga, men för mig har den historian med barnets pappa tagit slut och ser med glädje fram emot den dagen när jag inte längre kommer svara i tfn när den människan ringer, av många olika skäl som jag inte går in på nu.

Men det är aldrig så enkelt som många tror och några enkla svar finns det inte, särskilt inte utifrån vad man läst i några rader. 

Många tror att dom vet bäst och visst så kan det vara ibland, men att tro att man vet vad som är bäst för alla eller hur andra borde tänka , borde känna eller vilka, ja då är man ruskigt fel ute.