Inför ihopflytt
Hur kan man ens fundera på att flytta ihop innan man rett ut hur ekonomin ska skötas?
Speciellt när man har ungar på varsitt håll och som ts har ekonomiskt trassel med ett ex i bagaget.
Det är för mig obegripligt.
Inlägg från: Anonym (Donna)
|
-
-
Så här tänkte jag:Anonym (Beror på) skrev 2022-11-05 21:09:49 följande:Hur tänkte du nu...? Att personer som har barn sedan tidigare och exet fortfarande lever ska granskas extra mycket, eller vadå? Och vad menar du med att ts har "ekonomiskt trassel", verkar ju inte som att hen sitter med skulder eller andra ekonomiska problem heller?
Finns det barn sedan innan så påverkar det ekonomin. Den ena har barn hemma och bidrag den andra har barn på annat håll och betalar underhåll. Stor skillnad där.
Och jo, att flytta ihop med någon med barn i bagaget är en stor komplikation. Även ekonomiskt som tråden handlar om. Om barnens andra förälder är i livet eller ej påverkar inte detta i någon större grad, varför tar du ens upp det?
Självklart granskar man mer noggrannt om man är fler än två i hushållet eller i relationen där ekonomin påverkas.
Ts har blivit vad hon kallar för ekonomiskt misshandlad tidigare i en relation. Då känner jag att man kanske skulle tänka sig för innan man flyttar ihop igen. Runt det ekonomiska alltså, bland annat. -
Jag tog inte upp det???Anonym (Beror på) skrev 2022-11-05 21:18:57 följande:Jag nämnde att exet lever eftersom du ens tog upp det, som att personens existens skulle ha någon betydelse för att flytta ihop eller inte.
Både ts och blivande sambon har barn, båda måste betala för dem på ett sätt eller ett annat. Att ha barn är dock i sig inte en ekonomisk komplikation, bara pengarna runt omkring i så fall. Ts pratar ju bara om pengarna här, inte hur det annars skulle vara att bo tillsammans om ena tar med sig barn in i boendet, och den andras barn lär ju vara där också av och till för den delen.
Blandar du ihop mig med någon annan nu?
Det är alltid mer komplicerat när det är ungar med i bilden. -
Oj, det var antingen modigt eller dumdristigt. Beroende på vem av er som blir förloraren vid en skilsmässa.Anonym (Svårt) skrev 2022-11-05 21:21:52 följande:
Man kan nog krångla till det hur mycket man vill. Eller så gör man det enkelt o delar på allt.
Min partner hade 2 barn sen innan o jag ett. Vi har sen dag 1 valt att göra allt 100% rättvist för honom, mig och alla barn.
Vi har gemensam ekonomi och betalar räkningar, mat, kläder osv för barnen tillsammans. Ibland åker jag med hans barn o shoppar och betalar för det, oftast är det jag som handlar och betalar maten för alla, och han brukar betala mer på räkningar. I slutändan har vi betalt ungefär lika mycket på alla poster. Vi har ett gemensamt konto där alla räkningar dra och även sparande till barnen, lika mycket tills alla barn.
Vi köpte ett hus tillsammans där den ena av oss gick in med 1,5 miljon i kontantinsats och den andra 300 000, men vi äger huset 50 % var idag då vi vill dela lika på allt. Är gifta men inget äktenskapsförord. Då skulle det vara som att man planerar att gå skilda vägar.
-
Ni har aldrig satsat på detta sätt tidigare säger du, men ni har ju för fasen skaffat barn på varsitt håll tidigare och det är ett mycket större åtagande än att gifta sig.Anonym (Svårt) skrev 2022-11-05 21:48:08 följande:Hur mycket eller lite andra än tror det så är vi både 100% övertygade om att vi aldrig kommer skilja oss. Men känner man inte så kanske det behövs både hängslen och livrem med separata ekonomier och äktenskapsförord. Ingen av oss har varit gift förut eller satsat på detta sätt tidigare, och då vi båda känner lika så finns det inga fel. Tror inte någon av oss känner sig som varken modig eller dumdristig. Det enda man kan sörja är att vi inte träffade varandra tidigare och prickade rätt direkt.
Äktenskapet kan man avsluta med kidsen är där de är, plus exet/exen.
Förstår inte hur du kan se ett äktenskap som ett större åtagande än barn.
Sen tror jag nog att den stora majoriteten tror till 100% att det ska hålla när man gifter sig, trots att 50% skiljer sig. -
Du skrev att ingen av er har satsat på detta sätt tidigare.Anonym (Svårt) skrev 2022-11-05 22:11:06 följande:
Hmm, var har jag sagt att äktenskapet är ett större åtagande än barn? Vi har även gemensamma barn ja?vi båda var ganska unga med våra första partners?de valen hade helt klart kunnat göras bättre.
Barnen från tidigare förhållanden kommer givetvis att finnas kvar, men deras andra föräldrar behöver man inte ha nåt mer med att göra så snart barnet fyllt 18. De kommer inte alltid att finnas kvar. Ser ingen som helst anledning att ha någon kontakt med mitt barns pappa när barnet är 18 och myndig och inga papper behöver skrivas på eller godkännande om nåt ö.h.t. Knappast så vi går på samma familjemiddagar. Sen fattar jag att andra håller varandra närmre.
Och nej, jag kallar dom inte X. X vadå liksom? Ett X låter som nåt man själv har kvar, eller ännu värre, en fd. Han är mitt barns pappa ja, men han är inget för mig. Eller så kallar jag honom vid namn. Men aldrig X. Vet inte om du förstår skillnaden?
Som att detta är det största ni har gjort.
Därav min jämförelse med att skaffa barn, som de facto är ett mycket större åtagande än att säga ja till ett äktenskap.
Att totalt bryta med den andra föräldern när barnet fyller 18 är att göra barnet illa, en riktig råsnyting mitt i ansiktet ger mindre skada. Tro mig.
Sen behöver mansåklart inte gå på familjemiddagar med sitt ex om man inte vill. Även om det artonåriga barnet kanske skulle uppskatta det.
Ett ex är ju en del av ens livs historia. Ditt ex gjorde du det största man kan göra, för första gången. OCh det är fan inte kattskit.
Sen avslutar du med ett misslyckat försök att förminska mig. Ska du komma i närheten av att lyckas med det så får du nog anstränga dig lite mer.
Du låter mycket naiv och väldigt ung, men du kommer förstå tids nog. Tiden har en förmåga att utveckla sinnena vet du.