Så trött och besviken på att dra allt som har med sex att göra själv.

Här är läget det motsatta. Dvs alltid hon som tar initiativet till sex. 
Om jag försöker, så känner hon press (tror jag?) och tappar all ev lust.
För det mesta så lyckas jag hålla känslorna i styr, men ibland när jag gått länge utan sex och allt är upplagt för att vi skulle kunna ha det, hon kanske antytt att ?kan vi inte komma i säng i tid i kväll?? el. liknande, så klantar jag mig och visar att jag vill ha sex med henne. Då straffas jag med sexstrejk i minst ett dygn. 
Och nej, hon vill inte prata om ?sånt?..

När vi väl har sex , varannan vecka ungefär, verkar hon njuta av det. Jag njuter såklart också, även om det är frustrerande att det bara är hon som bestämmer allt inom sexet, när, var, hur och  delvis hur länge vi har sex. 

Jag förstår att trådstartaren mfl också tycker det är frustrerande, men jag skulle enormt gärna vilja byta med er! Ingen av oss kan ju vara säker på att det inte är husfridssex hon ställer upp på, men jag saknar att kunna känna förväntan och glädjen över att gå och tänka att ikväll ska vi ha skönt sex.. Nu är alla tankar på sex förknippade med frustratio, skam, skuld och sorg.