Sambos hur gör ni med ekonomin?

Jag tycker alltid att det är lite konstigt när folk använder termer som att "leva på hens pengar" i såna här sammanhang. De är ju en familj, liksom. Det kommer ju dessutom bli omöjligt att kunna ha helt millimeterrättvisa i längre förhållanden, speciellt med barn inblandade. Allt som föräldraledighet, vabb, bara en sån sak som en graviditet och om den tär på kroppen, om en eller båda vill jobba deltid efter barnen kommit eller bara en sån sak om att gå med på en flytt för att den andre ska få bättre jobb, men att det kanske tar ett tag innan man får ett nytt, bra jobb själv etc. 

Har man ett långt, seriöst förhållande blir det svårt att räkna ut helt vad som är "rättvist" och lika. Därför klingar det lite falskt att prata om "vem som lever på vem" när man delar ett liv tillsammans. 

Men det är ju liksom så befängt att kalla det "leva på någon annans pengar" bara för att en tjänar lite mer. Det betyder ju inte att den andre inte tjänar något alls eller inte kan försörja sig själv. Som i TS fall där han tjänar 10k mer. Vi vet ju inte om deras löner är 10k och 20k eller 50k och 60k. Att direkt, på ett rätt aggressivt sätt dessutom, börja skrika om hur man snyltar och lever på den andres pengar så snart den tjänar mer känns bara så underligt, speciellt i en lång, seriös relation där det finns barn.

Så hur mycket mer måste partnern tjäna för att man "lever på dens pengar"? 1000? 5000?

Ja, jag håller med. Jag känner att jag är hellre generös i en seriös relation än att hålla nitiskt på "mitt" och "ditt". Jag är glad att jag har en man som har samma tänk som mig, vilket också gör att vi aldrig har konflikter kring pengar eller vem som ska betala vad. Känns som att det vore väldigt tröttsamt i längden att inte kunna dela med sig.