Sambos hur gör ni med ekonomin?

Är väl inte konstigare än att man delar lika på det som är gemensamt, gemensam bostad, gemensamma barn, mat och hushåll. Saker till barnen, fritidsaktiviteter, familjeresor, gemensamt sparande. Det man sedan har kvar gör man som man vill med. 

Varför skulle inte det fungera?

Ja, och då kan man ju fundera på om det känns som en trevlig familjegemenskap. Ytterligare ett teoretiskt men helt tänkbart exempel på en sådan familjeekonomi: Mamma och barn får köpa kläderna på billighetsaffären, pappa handlar lyxiga kvalitetskläder. Barnen blir väldigt begränsade i sina aktiviteter och liv, får inte så mycket fickpengar som de flesta kompisar, mamma har knappt pengar för några intressen alls. Inga pengar till familjesemester.  Pappa däremot kan åka på dyra skidresor till alperna. Skall de äta olika fin mat också i familjen?

Jag tycker vi börjar gå bakåt i utvecklingen , på femtiotalet skulle detta inte ansetts vara OK. 

Och det är nästan alltid pappa som tjänar mer om man inte tjänar ungefär lika.

Jag känner endast två par där kvinnan gjort karriär och mannen ansvarat mer för barnen än mamman.  I dessa familjer har kvinnans inkomster på ett självklart sätt använts för hela familjen. Männen i dessa familjer hade aldrig accepterat att ta huvudansvaret för barnet om inte kvinnans inkomst varit familjens. Det borde inga kvinnor heller göra, tycker jag. 

Fast man kanske vill ha pengar över till sina egna nöjen och intressen, inte att pengarna ska gå till sambons nöjen och intressen? Hur är detta konstigt eller fel? Skäms ni inte, som vill att andra ska betala för er?

Hade jag varit mannen i ditt exempel så hade jag lämnat kvinnan. Helt sjukt att man vill att andra ska betala för en. Hur är det hans fel att han tjänar mycket mer än henne? Vill hon också ha råd att göra sådana roliga saker så kanske hon ska skaffa ett ARBETE med högre lön. Inte förvänta sig att andra ska betala för henne. Väldigt oattraktivt med en partner som vill att man ska betala resor och nöjen åt denne. Nä tack, vill man leva ett liv i lyx så får man arbeta, då kan man leva ett liv i lyx. Att förvänta sig att andra ska fixa det åt en är bara vidrigt. Har råkat ut för sådana människor, dessa har jag naturligtvis lämnat, omgående. 

Om den med högre inkomst vill ha det på detta sätt så är det ju ok, men att som den med lägre inkomst förvänta sig att den med högre inkomst ska betala nöjen, dyra middagar och så vidare är väldigt ohyfsat. Att dessutom bli sur om denne inte gör det är ännu värre. Man kan aldrig förvänta sig eller kräva att andra ska betala. Gör man det är man inte uppfostrad på ett bra sätt.

Jag och min partner har ett fantastiskt liv ihop men bara för att vi har valt att leva tillsammans så betyder det inte att vi vill bekosta nöjen, intressen och aktiviteter åt den andra. Att man bjuder varandra ibland är en sak, att göra detta regelbundet som en del i vardagen är något annat. Man kan leva tillsammans och ha ett bra liv utan att snylta på varandra. 

Så kan det vara och då är det ju helt okej, om båda är okej med det. Att förvänta sig och bli sur är dock en annan sak och det är bara oförskämt. Jag hade aldrig, med gott samvete, kunnat ta emot pengar på detta sätt. Jag vill arbeta för mina pengar, inte att andra ska bekosta mina nöjen och intressen. Att göra saker gemensamt ibland är en annan sak, men självklart måste den med högre inkomst få ha sina egna pengar över till egna intressen och nöjen också? Man gör ju inte allt tillsammans bara för att man lever tillsammans. Man är väl fortfarande en egen människa med egna behov. 

Oj, vad har ni för yrken om du tjänar 150k i månaden och din kompis 2 miljoner per månad?

Nej, det är inte ett dugg orimligt och det är faktiskt helt genomförbart. 

Ja, det är fel. I en familj bör alla leva på samma standard. Därför bör man gifta sig , helst innan barnen föds , så är det ingen diskussion. Enligt lagen skall båda makarna i ett äktenskap leva på samma standard. Båda skall bidra efter förmåga. 

Många i Sverige börjar odla en osund och egoistisk och materialistisk egoism, så de åsikter som av några förs framme den här tråden är tyvärr inte så extrema som de borde vara. 

Personligen hade jag inte valt att bli gravid med en man som inte ville gifta sig med mig först. Om man inte kan komma överens om en sån enkel sak som att gifta sig lär man inte klara en så komplicerad historia som att uppfostra gemensamma barn och leva i en harmonisk familj i åtminstone arton år.