Han äter upp allt!

Han är så dum i huvudet så jag blir arg bara av att läsa allt. Och nej, det är ingen jävla ätstörning. Det är bara egoism. Ryt till ordentligt ts. Bli riktigt förbannad så det hörs.

Jag har en tonåring med glupskhet och ett barn med behov av lite extra.

Mitt råd är att faktiskt anpassa dig efter vad som fungerar och inte. Det måste kanske finnas saker att plocka fram när barnens grejer försvunnit. 

Jag fattar att du är arg, och det han gör är inte okej. Men om ni bor ihop, fortsatt tänker göra det, så får du se att detta är något som inte kommer ändras magiskt.

Jag förstår att du vill att barnen ska ha tillgång till det som de kan och vill äta, men tillgången blir ju väldigt begränsad när det inte finns extra, utan bara det som ligger i deras låda.

Ha mer. Inlåst. Och prata med såväl man och barn om att det inte är okej att stjäla mat från någon annan. 

Han har inte någon ätstörning. Han är en egoistisk och gränslös man som bara ser sig själv och sina egna behov. Han sätter sig själv främst, före sina egna barn. 

När han glufsar i sig av barnens mellanmål/mat, säg då rakt ut som det är: Jaha du förser dig av barnens mat. Hur ska du lösa detta nu så att dina barn har något att äta? Lägg ansvaret på att lösa problemet i hans knä.

Han stod ena gången och värmde en pizza i ugnen åt sig själv medan han mumsade på barnens mat?
Ta pizzan och ge till barnen. 

Ta med honom till dietisten och säg som det är: jag gör alltid mellanmål till barnen och det händer regelbundet att han äter upp det, så att barnen blir utan. Har du några tips på vad vi kan göra? 
Han kommer att bli sur och förneka allt, men stå på dig. Dietisten kanske kan ge honom råd kring hans beteende som faktiskt biter.

Bubblare: gör likadant mot honom. Ät upp hans middag. Ät upp snackset han sparat till kvällen. 
Säg bara: jag trodde att det var ok att vi gjorde såhär mot varandra?
Sen rycker du på axlarna och säger "du får väl köpa nytt då". Samt "jag borde inte ätit det där, jag var mätt egentligen.  Nu har jag lite ont i magen och måste lägga mig ner. Lägger du barnen?" 

TS: du slår bort och bortförklarar allas tips och förslag. Jag fattar att du är trött på eländet men du skrev väl tråden för att få hjälp, antar jag? Så varför bortförklarar du allting?

Ta några av de handfasta tips du fått och som du inte testat förr och så kör du bara! Ja han kommer säkert bli sur, men ni kan inte leva som ni gör. Du och barnen blir medberoende (och drabbade) i hans beteende. 

Är du rädd för att bryta era vanor? 

En vuxen man vet mycket väl att det inte är ok att sno mat från någon annan. Han skiter bara i det. Hans behov är viktigare än någon annans. 

Till TS: Det är en jobbig sits och jag skulle helt ärligt fundera över livssituationen för er (dig och barnen). Han skiter ju helt klart i alla utom sig själv och sina egna behov. Tills dess att du kommit underfund med hur du ska göra får du ha mellisvarorna (som jag gissar inte är kylvaror då det ska med till skolan) i barnens rum helt enkelt. Då kan de fortfarande gå och ta om de behöver och de finns inte i köket där mannen snor det hela. Och ge karln ett ultimatum du är beredd att följa upp på. Han söker hjälp för sina problem och ger faan i barnens grejer eller så får han leva ensam.

Hade sparkat ut fanskapet med en sådan grov störning med noll gränssättning, hård men rättvis utan daltande. En orosanmälan kan annars hända om vården skolan får veta när det är så allvarligt att barnen är undernärda.

 

Fast undernärda är de inte. Underviktiga ja, men de har inga näringsbrister.

Jag förstår faktiskt inte vad du menar. Jag svarar på det folk skriver, vissa saker har jag redan provat, andra kanske inte fungerar av andra anledningar.
Vad menar du att jag ska göra? Jag slår inte ifrån mig något och jag funderar över vad som skulle kunna fungera.

Sätt in en låda med kodlås i köket eller  lådor i respektive barns rum och  ge koden till barnen men inte till mannen. Gärna lås där det går att byta koden om barnen råkar avslölja koden för mannen. 

Men vad säger han? Vad är hans förklaring och lösning på problemet? Jag är uppriktigt nyfiken. 

Kruxet här tror jag är att han orsakar ett problem som han sedan inte behöver lösa. Du tar ansvar för att barnen får mat och följer dietistens råd - han kan sabotera nästan hur mycket som helst utan att behöva ta konsekvenserna, mer än kanske att komma med några ursäkter.