Han äter upp allt!

Föräldrar i länder drabbade av svält svälter hellre ihjäl själva än låta barnen göra det. 

Visst är det tröstätning antagligen eller ett problematiskt förhållande till mat. Men det förklarar fortfarande inte varför en förälder äter sina underviktiga barns mat som den andra föräldern planerat och köpt. 

Jag har varit deprimerad och jag har gått igenom kriser men jag har ändå klarat av att sörja för mina barn. Den här pappan skulle ju inte klarat föräldrarollen om han var ensam. Skulle mamman inte ha varit där så skulle han ha brustit i omsorg  Det är rätt extremt. 

Ni får handla mer. Punkt.

Känner att jag måste förtydliga en sak som jag sett flera säga.
Barnen blir aldrig utan mellis, däremot får de inte alltid det som var planerat för att han ätit upp det. Jag skulle självklart aldrig låta barnen gå utan på grund av honom. En enda gång har han köpt nytt (dock inte samma dag). Det var när han satt i sig en hel förpackning med portionsförpackade syltkex efter vi övriga lagt oss. Tror han tyckte det blev för jobbigt när barnen pikade om det.

Eller så håller han på så för att han vet att TS alltid ordnar upp det han ställer till med. 

Mitt förslag är då att du köper in massor av det barnen ska ha, typ syltkex, med orden "jag tänker köpa extra från början eftersom du så ofta äter av barnens mat utan eftertanke. Synd att vi måste binda upp kapital på det här sättet, istället för att du agerar lite mer hänsynsfullt! Blir en bra övning till dig också: är du såpass vuxen att du kan låta bli att äta upp barnens mat? Vi får se om du klarar av lite enkel självbehärskning... Så kanske vi i framtiden kan köpa normala mängder... "

Klagar han på sin diet och att det finns massa gott hemma så säg "Vi andra ska INTE behöva lida för att du inte har självkontroll! Du vet, andra vuxna verkar inte ha svårt att helt enkelt låta bli att äta det som är tänkt att vara barnen mat. Kan du verkligen inte besinna dig kanske du bör prata med en psykolog? Men jag och barnen ska alltså INTE lösa det här problemet åt dig! Du är ju vuxen! Du får hitta på en lösning själv! Förstår du hur galet det är att tvinga andra att anpassa sig efter dig bara för att du har bristande självkontroll??"

Det där funkar inte alls.

Min man har mindre problem än TS man men jag kan ändå inte ha saker hemma för då äter han ofta upp mitt eller sonens godis, och även nötter/bakchoklad i bakförrådet som jag alltid vill ha hemma för att man ska kunna baka nåt lite snabbt när man får besök utan att handla igen (vi veckohandlar).

Min man förbjuder mig alltså att köpa saker även till skafferiet för att han själv inte har någon disciplin. Och blir ibland sur när jag köper godis till mig själv för att jag inte köpt åt honom med, samtidigt som han själv har bett mig att jag inte ska köpa godis åt honom, och jag får heller inte baka kakor. 

Trots detta blir han bara tjockare och tjockare för han går upp och äter ostmackor mitt i natten....jag blir galen...

Känner att jag måste förtydliga en sak som jag sett flera säga.
Barnen blir aldrig utan mellis, däremot får de inte alltid det som var planerat för att han ätit upp det. Jag skulle självklart aldrig låta barnen gå utan på grund av honom. En enda gång har han köpt nytt (dock inte samma dag). Det var när han satt i sig en hel förpackning med portionsförpackade syltkex efter vi övriga lagt oss. Tror han tyckte det blev för jobbigt när barnen pikade om det.

Det är möjligt. Det verkar bara vara ett så omständigt sätt att be om skilsmässa. Varför inte säga rakt ut: Jag vill skiljas? Eller: Jag beter sig så här för att du ska tröttna på mig. 

(TS antyder att han är ansvarslös generellt, det handlar inte bara om att han äter upp barnens mellis.)