Zachariasmanta skrev 2022-11-19 17:24:58 följande:
Hade ett ex som förmodligen hade borderline. Grejen med henne var att hon var så extremt skicklig på att manipulera så trots att hennes ex blev som skal efter att ha varit med henne så är det endast ett fåtal (ja, hon har väldigt många ex haha) som vittnar om att de blivit psykiskt misshandlade, och många vill ha henne tillbaka och har svårt att glömma henne.
Alltså, jag har aldrig sett det där självskadebetéendet du talar om där borderline-tjejen tar ansvar över det själv Utan att det går ut över partnern. Men vem vet, du kanske är undantaget till regeln.
Allt det du säger är sant om att man i första hand misshandlar sig själv. Men sedan är det i första hand partnern som bär ansvaret för ens dåliga självkänsla, tomhetskänslor, självskadebetéende, rädslan för att bli lämnad osv. Och det är där den psykiska misshandeln börjar, och rättfärdigandet för borderline-tjejen.
Om du aldrig ansåg att det var din partner som bar skulden, utan du mådde bara dåligt, helt UTAN att KRÄVA av din partner att fixa dig, utan helt enkelt bara att du mådde dåligt i dig själv. Ja då har du inte psykiskt misshandlat din partner.
Min bild av borderline-tjejer är att de använder killar som redskap för att bli trygga, och iom att man inte kan bli trygg på det viset så kan en borderlinetjej släppa en kille på en extremt kort tid, för att sedan hitta en ny. Det finns liksom inget utrymme för en borderlinetjej att känna Äkta kärlek. Det är för mycket jobbiga känslor ivägen.
Vi har helt klart ganska olika uppfattningar och erfarenheter av denna diagnos, men väldigt mycket tycker vi lika om också.
I mitt fall gällde självskadebeteendet för mycket alkohol som självmedicinering. Jag var även (är tyvärr fortfarande) impulsstyrd vilket har påverkat relationer då jag har svårt att inte vara alltför generös mot partner och vänner utan att bry mig om konsekvenser av en sämre ekonomi.
Jag har aldrig lämnat en relation så visst kan man tro att det inte varit äkta kärlek, men även där anser jag att det är tvärtom. Borderline människor känner mycket MYCKET mer av alla känslor än "normal störda". Jag ser ganska bra ut (fått höra det i hela mitt liv både av män och kvinnor), men jag är svårflirtad och har inte haft många pojkvänner.
Trygghet är väldigt viktigt så där håller jag verkligen med dig. Nu har jag tyvärr förlorat min stora kärlek nyligen, vi kommer aldrig mer kunna leva tillsammans vilket jag kommer sörja i resten av mitt liv och därav leva ensam från nu.
Till ts: Jag tycker du kan fortsätta träffa henne om du känner att relationen är nu så du inte riktigt har bestämt dig än. Men var uppmärksam på red flags.
