Mitt senate ex. anklagade mig för att ha borderline, han var iofs psykopat men väldigt smart så lite rätt kanske han hade ändå. En del av mina förhållanden har väl gått lite si och så men relationen med mina stora barns pappa var välfungerande och är fortfarande det tycker jag. Han är väldigt fin med mig och förstår mina sorger.
Jag har också fått för mig att alla mina ex. varit besatta av mig men egentligen har de nog varit frustrerade och upprörda över hur de blivit behandlade, de vill ha ett svar och ett avslut för att kunna gå vidare. Utan tillräcklig självinsikt kunde jag såklart inte ge dem det och det är jag ledsen för idag. Min senaste partner hade en familj som inte visade den omsorg han förtjänade och jag försökte stötta honom i att ta den plats han var värd. Jag ville att han skulle stå upp för oss och markera. Det resulterade i att han bröt med många i sin familj, jag tyckte då att det var rätt beslut och stöttade honom i hans sorger över hur oförtstående de var. Jag hjälpte honom varje dag med alla konflikter som uppstod men det gick inte så bra och tillslut anklagade han mig för att vara problemet. Idag inser jag att min värld är just min värld och andras ser lite annorlunda ut, det har tagit tid med mycket mentaliseringsterapi och jag är inte klar. Kort sagt så tror inte på en ensidig relation, var vaksam på om den andre kan se din värld och vara en del i den istället för att påstridigt agera utifrån sin egen.
Sen är det väldigt vanligt med NPD tillsammans med BPD och den sidan är definitivt inte charmig för den andra. När min kille gjorde slut blev jag så fruktansvärt kränkt att jag fångade in honom igen för att sedan efter en månad ge honom ett slut han aldrig glömmer. Är du redo för ett sådant risktagande?
Senare forskning inom NPD pekar på en jämnare fördelning mellan könen, bara lite andra uttryck hos oss kvinnor (jmfr ADHD mm). Jag tror vi kan enas om ett stort mått självfokus oavsett. Diagnoskriterierna för BPD är inte jämnt fördelade och visst finns skillnader men följande är nog att förvänta sig: en rädsla för att bli lämnad/övergiven, svart-vitt tänkande, känslomässig instabilitet och stora svårigheter i nära relationer.