Ännu en tråd om god ton

Jag har noterat att du skriver lite annorlunda inlägg här och var. Just detta inlägg uppfattar jag tillhöra dina mer lättbegripliga. 

I den här tråden handlar det om god ton. God ton är kopplad till makten på så vis att den som har makten vill att den som inte har makten ska hålla god ton, eller vara tyst och lyssna. 

För makt och för ton spelar det ingen som helst roll vilken färg sörjan har, den blir lika sörjig vem som än väljer att halka runt i den. Däremot får sörjan ibland väldigt olika konsekvenser för olika grupper beroende på färg.

Fred och krig existerar som tillstånd oberoende av varandras motsatser, säger du. Fred är avsaknad av militärt krig tänker jag? Men jag tror inte att du plockade upp referensen till nyspråket i 1984.

Under det senaste decenniet har, precis som Isobel skriver om, det offentliga präglats av en hård och provokativ ton. Detta har kallats kulturkrig. Fred är möjligen även ett tillstånd då människor har lyxen att utkämpa kulturkrig, eftersom de får yttra sig. Under andra förhållanden kan man bli dödad på riktigt och inte bara få sitt liv förstört som cancellerad.

Att värdighet är ett vandrande begrepp var väl uttryckt. Exemplet värdigt igår, ovärdigt idag var välfunnet i sammanhanget. 

Jag instämmer inte i att god ton alltid är önskvärt mellan antagonister. Möjligen om den går åt bägge håll och i kombination med ärligt uppsåt, det vill säga, båda parter är schyssta, båda parter uppför sig gott.

Som det är nu kombineras god ton med elakt spel i det offentliga. Ett exempel är Ebbas nya sanningslidelse. Ett annat är Rominas nya inställning till Sverigedemokraterna. Jag upplever detta värre än trollen massproducerade skalv och önskar att den självutnämnda intelligentian i mediemaktcentrumet ägnade sig mer åt granskning av nyspråk istället för reproduktion av nyspråk. De kunde också ägna sig mindre åt trollen, konspirationsteoretiker och Elon Musk och istället fråga folk om vad de saknar i samhällsbygget.

Viktor Barth Kron och Torbjörn Nilsson är två personer som har fokus, kunskap och god ton. Fler skulle ta efter dem, är min mening. 

Jag önskar att jag kunde besvara ditt inlägg bättre men trots att jag läste två gånger så förstår jag inte riktigt. Ditt tänkande är abstrakt och de kopplingar du gör blir inte tydliga för mig.
Till exempel förstår jag inte vad du menar med att 1984 är relativistisk. 

Den är på så vis en handbok i manipulation och kontrollerande beteende?

Ditt sätt att uttrycka dig är mycket eget. Nu ska jag dricka glögg. Men jag uppskattar att du kom in i tråden. Om du har fler tankar får du gärna skriva ner dem, då jag finner det intressant att försöka förstå, även om jag inte alltid gör det. 

Tack för tips. Den fanns på Storytel och verkade onekligen spännande, och kanske lite obegriplig? Jag ska försöka med den.

Jag tycker inte att det är svårt att erkänna poänger varifrån de än kommer, har haft det förhållningssättet så länge jag kan minnas. Men för många är det svårt av skäl som prestige och anspråk på professionalitet och makt. Man ser sig som en förlorare om man ger efter för någon annan, trots att det är det som hela tiden sker och bygger diskursen. Det där med biologi och god ton lyckas jag inte förena. 

Min sambo säger att du menar att ideer är inte betydelsefulla, det är den fysiska verkligheten som är det viktiga. Jag brukar be honom om hjälp om han är i närheten och jag inte förstår. 

Fast, och nu behagar jag skämta, en höst bestående av brun sörja, fittor och återerövrade falukorvar får en ju att tvivla lite på om det är ett fungerande förhållningssätt att haeller om man helt enkelt ska checka ut från den fysiska verkligheten till förmån för fantasin.

Ja, han är bra på att förklara allt möjligt. Och jag vill förstå. Du skriver intressant men du kanske hoppar över några steg här och där ibland, och då blir det svårt för mig (kanske andra också?) att koppla. 

Läste just på SvD att AI tränar språk på Familjeliv, så om vi blir tydligare när vi uttrycker oss så blir AI tydligare när den härmar oss. Om vi har God Ton får den God Ton.
Ledarskribenten tyckte det var bättre om AI tränar på texter som finns på KB än att den tråkar runt på forum. Fast om den tränar exempelvis nyspråk kan det bli lika fel det? Det är nog bäst att parallellt träna AI i ordning och uppförande, fast det är i så fall inte partiledare och ledarskribenters uttalanden den bör träna sig på. Fler borde vara som du, Emilija, och önska sig att bli förstådda men samtidigt inte förenkla bort sin originalitet. 

 AI Sweden uppger att språkdatabasen i stället bland annat bygger på diskussionerna från ?Flashback, Familjeliv och svenska Reddit?. Det kan bli festligt.

Din inställning och sammanfattning av svordomar är lättfattlig och intressant. Vad jag menar är att när Åsa Linderborg uppmanar varenda unge att säga fitta, för att frustrationen måste komma ut någonstans, och på så vis rättfärdigar politikertalet om fittor och den bruna sörja som därmed sipprar in i dessa fittor, så försvarar hon samtidigt samma man som lät stormningen av Kapitolium pågå, vilket inspirerat Bolsonaros anhängare att storma kongressen. Svär gärna men tänk på vad du säger och ta ansvar för de konsekvenser det sagda skapar, särskilt om du är offentlig. 

Javisst, du har helt rätt, och jag uppskattar dina inpass. Förhoppningsvis lägger sig den hårda tonen snart. Jag tyckte TT-farbrorns text sjöng den långa erfarenhetens lov. Den hade ett eget sound, långt bort ifrån det twitterifierade mass-skrål vi så ofta varit omgivna av.

Även du Emilija har ditt eget sätt att lägga orden, det vore väldigt spännande att höra hur du låter på rösten. 

En känd skribent (som blivit cancelled men är tillbaka) uttryckte nyligen att folk ser ut som de skriver. Något ligger det i det. 

Men är det därför du skriver så fantastiskt? Och ibland sätter samman orden så att jag inte alls förstår? För att du har ett annat modersmål, i kombination med ditt särskilda tänkande? Jag började misstänka det när du skrev om litauiska svordomar. Har nyligen upptäckt att översättningar från vad jag tror räknas som finsk-ugriska språk är litteratur jag uppskattar. Du gav mig ett boktips men jag läser så sakta att jag knappt kommit någon vart med den boken.

Tillbaka till ämnet: Jo, det har länge varit populärt med ironi och att "vinna" som kommunikationsform. Jag är inte säker på att det sättet att skriva folk på näsan är över ännu, men TT-farbrorns artikel var en lisa för själen.

Jag är inte så intresserad av hur folk ser ut. Men hur de låter i verkligheten, det skulle jag göra mycket för att få höra. Att din röst är mjuk förvånar mig inte alls. 

Jag argumenterar sakligt så länge det går, oftast är det inte så länge det går. På grund av provokationer, på grund av medvetna missförstånd och lika medveten förnedring och ett ackompanjemang, förminskande av frågan jag vill lyfta: god ton. 

Vem är jag att lyfta denna fråga? Jag lyfter vad jag önskar, det är ett forum. 

Tråden handlade från början om god ton offentligheten, politiken och media och all skit som rinner i dessa flodomlopp. Dags att bli ännu mer långrandig. 

Ofta skyller journalister och politiker ifrån sig: det är inte deras fel hur de uttrycker sig på nätet och om folk på nätet, det är folk på nätet som får dem att uttrycka sig på samma sätt som dem de anklagar.

Är Familjeliv offentligheten? Något kallas semioffentligheten, forum kanske ingår där. Vad räknas anonyma konton som?

Offentligheten har insjuknat, som jag ser det. Samtidigt som människor säkert är varma och fina mot varandra i sina familjekonstellationer och vänskapsrelationer skriver och säger de horribla saker på nätet och i offentliga rum.

Hur ska offentligheten bli frisk? Alex Schulman skrev i DN om att vi lever i den obekymrade lögnens tidevarv och drog några exempel samt förklarade hur lögnen fungerar för Ebba Busch:

"Jag vet knappt vad hon försöker göra, jag vet bara att hon ljuger, försöker rädda sin lögn med en lögn, och det är generande inte bara för henne, utan också för mig, jag måste titta åt andra hållet när hon säger de här sakerna, önskar att hon vore färdig snart".

Det är ju intressant eftersom självaste Alex Schulman så ofta ljuger, eller "berättar" i sin podd regelbundet. Det tog ett par avsnitt innan jag insåg det. Han om någon borde veta hur lögner fungerar.

Det är generande att just han pekar på lögnen, jag har så ofta försökt titta åt andra hållet när jag ser människor säga och skriva saker som de själva inte lever upp till, sett bort när de försöker rädda ett dåligt beteende med ett värre beteende för öppen ridå.

Jag önskar att det blir färdigt snart. 

Idag lyssnade jag på en podd, som heter Månens sällskap. Det var poddens sista avsnitt. Kvinnan i podden skrek att hon hatade ord och behövde ta sig ut ur samtiden. Mannen i podden sa att hon måste lära sig smutsa ner sig. De pratade om att hon var en amöba, eller kanske en kaststjärna, eller kanske en amöba ändå.

Hon hatade ord för att hon litade på deras betydelse. Därför hade hon blivit bibelforskare. Men så en dag hade hon gått på Expressens julfest och pratat om att gå in i skogen med mannen. Därefter startade de podden. Sen slutade de med podden efter 21 avsnitt. Mannen lät besviken över deras dynamik i podden. Han berättade att även om de två vill varandra väl utanför podden så hade han velat gå in i skogen med henne i podden. Men han hade känt att hon var kvinna och därmed skör. Hon vidhöll att hon kunde vara både grov och brutal, men inte ville vara det inför publik. Dessutom avskydde hon att få mail med publikens projiceringar om deras könsstereotypa dynamik. Hon ville återgå till bibelforskning och att tyda fragment. Han tyckte att hon inte skulle ge upp offentligheten, utan skaffa sig ett skydd. 

Jag vet inte vad jag vill med att berätta detta för dig. Kanske hoppas jag att du skulle förstå och tolka det obegripliga, för mig var det obegripligt. Varför ville hon säga att hon kan vara grov och brutal om hon inte ville visa det? Varför ville hon påstå att hon var en kaststjärna? Var det ett slags psykologiskt försvar? Hon sa också att hon var en skojare och hade många sidor. Överhuvudtaget användes ordet jag väldigt ofta, men så är det nog i poddar. 

Avsnittet hette Grand final i skojarbranchen efter Kerstin Ekmans bok. 

Jag visste att du skulle kunna förklara. Tack! 

Det var både en fin text och en bra förklaring av en del av det mänskliga, som jag kommer att ha nytta av. 

www.aftonbladet.se/kultur/a/bgLgOe/kristofer-andersson-om-vi-och-jag-i-debatten

Det här med att alla säger Vi i tidningen har Jag tänkt på ett tag.
Men Jag undrar om det inte är så att Vi blivit dialogskadade av Våra ständiga meningsutbyten på nätet, och därför fått ett behov av att tillhöra ett Vi, som Vi tänker oss tillhöra. Så även om Jag skrev igår att poddar innehåller många Jag, så håller jag med om att tidningstexter innehåller många Vi. Tidningstexter som Jag älskar att läsa, för att de går så fort att tugga i sig, till skillnad från den boken Du tipsade mig om Emilija. Jag tror att Du är en person som också älskar att läsa? Kristofer tror att mängdträning är detsamma som att älska att läsa. Det kan han få tro.
Men vad som skrivs påverkas av vad Vi läser. Och tror han att det på något sätt är uppfriskande, att röra om i grytan, att gå på en trycksak som är för trevlig för att han ska vilja utmana sin berörimgsskräck med att vara för gammal för att vara relevant?
Jag tror att Kristofer önskar sig en brutalitet i sida efter sida. Då finns något för honom som Jag rekommenderar att lägga på nattygsbordet framöver. En telefon med appen Twitter. 

Ni är föredömligt artig. 

Haha! Jag är ägd av EmilijaPetrosiunaite.