Inlägg från: Anonym (Linde) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Linde)

    särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter

     


    Har en fråga vad avser särkullbarn och arv där jag gärna skulle ta emot råd, synpunkter, erfarenheter.


    Vi har idag två barn varav ett är ett särkullbarn och ett gemensamt. Barnet är uppväxt ihop med det gemensamma barnet från låg ålder men har fortfarande en biologisk förälder som är i livet. Särkullbarnet har löpande kontakt med biologiska föräldern men mest på telefon.


    Särkullbarnet är på min sambons sida och jag har endast ett gemensamt barn. Min relation till särkullbarnet under uppväxten var ok inte dålig men inte heller bra, barnet hade aldrig ett intresse av att jag skulle ersätta den biologiska föräldern, vilket jag har respekterat.


    I vuxen ålder har relationen med särkullbarnet gått från ok till bra eller mycket bra. Min relation med det egna barnet har över tid varit oerhört tight och vi har alltid stått varandra väldigt nära.


    När det nu skall ses igenom hur ett arv kunde se ut, tycker sambon med särkullbarnet att det skall delas lika mellan barnen, i vart fall vad avser saker av väsentligt värde som ex. fast egendom. Kanske är det dåliga samvetet som spelar in att man gett sitt barn en mindre lämpad biologisk förälder, vad vet jag. Lagstiftningen är tämligen klar på detta område men hur man sedan i realitet brukar göra i sådana här fall är något mera oklart. Min tanke har ursprungligen varit att även testamentera del till särkullbarnet och då primärt sett för den goda relationen mellan barnen och att särkullbarnet är mån om sitt halvsyskon.


    Att däremot ge 50% till särkullbarnet ser jag inte som rätt och kan även ses som ett svek mot bröstarvingen. Vet genom det gemensamma barnet att särkullbarnet förväntar sig inget arv från min sida, utan att dela ?rättvist? är något som sambon har kommit på.


    Har hört mig för och de flesta tycker att bröstarvingen skall ärva allt på min sida och sambon får sedan fördela rättvist av sitt och att om jag testamenterar något så är det att betrakta som en bonus. Sedan finns ett fåtal som tycker att ?visst skall man dela lika?  

  • Svar på tråden särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter
  • Anonym (Linde)

    Formulerade mig något krångligt i tråden för att det inte skulle vara för lätt för fel person att identifiera vem som skriver. 
    Vad jag egentligen ville få fram var om jag var fel ute(inte juridiskt utan moraliskt) med att det egna barnet skall ärva allt eller merparten av mig?

  • Anonym (Linde)

    Sambon tycker att särkullbarnet skall ärva 50% av den fasta egendomen som som är min idag och är gemensam d.v.s. det som har störst värde..... Motivationen är att det skall vara rättvist....rättvisa för vem? Sannolikt för att döva sitt eget dåliga samvete när man har skaffat barn med en mindre lämpad. Om jag inte gör det så kommer sambon att testamentera mest möjliga till särkullbarnet. Har talat med det gemensamma barnet som ser det som helt galet om hans egen förälder skulle prioritera halvsyskonet i arvet och är väl försiktigt frågande till om jag testamenterar bort del av arvet till särkullbarnet. En minst sagt besvärlig och rent obehaglig situation för min del.

Svar på tråden särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter