• Anonym (Linde­)
    Thu 24 Nov 2022 17:56
    2442 visningar
    17 svar
    +1
    17
    2442

    särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter

     


    Har en fråga vad avser särkullbarn och arv där jag gärna skulle ta emot råd, synpunkter, erfarenheter.


    Vi har idag två barn varav ett är ett särkullbarn och ett gemensamt. Barnet är uppväxt ihop med det gemensamma barnet från låg ålder men har fortfarande en biologisk förälder som är i livet. Särkullbarnet har löpande kontakt med biologiska föräldern men mest på telefon.


    Särkullbarnet är på min sambons sida och jag har endast ett gemensamt barn. Min relation till särkullbarnet under uppväxten var ok inte dålig men inte heller bra, barnet hade aldrig ett intresse av att jag skulle ersätta den biologiska föräldern, vilket jag har respekterat.


    I vuxen ålder har relationen med särkullbarnet gått från ok till bra eller mycket bra. Min relation med det egna barnet har över tid varit oerhört tight och vi har alltid stått varandra väldigt nära.


    När det nu skall ses igenom hur ett arv kunde se ut, tycker sambon med särkullbarnet att det skall delas lika mellan barnen, i vart fall vad avser saker av väsentligt värde som ex. fast egendom. Kanske är det dåliga samvetet som spelar in att man gett sitt barn en mindre lämpad biologisk förälder, vad vet jag. Lagstiftningen är tämligen klar på detta område men hur man sedan i realitet brukar göra i sådana här fall är något mera oklart. Min tanke har ursprungligen varit att även testamentera del till särkullbarnet och då primärt sett för den goda relationen mellan barnen och att särkullbarnet är mån om sitt halvsyskon.


    Att däremot ge 50% till särkullbarnet ser jag inte som rätt och kan även ses som ett svek mot bröstarvingen. Vet genom det gemensamma barnet att särkullbarnet förväntar sig inget arv från min sida, utan att dela ?rättvist? är något som sambon har kommit på.


    Har hört mig för och de flesta tycker att bröstarvingen skall ärva allt på min sida och sambon får sedan fördela rättvist av sitt och att om jag testamenterar något så är det att betrakta som en bonus. Sedan finns ett fåtal som tycker att ?visst skall man dela lika?  

  • Svar på tråden särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter
  • Anonym (Sol)
    Thu 24 Nov 2022 18:01
    #1
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-24 17:56:00 följande:
    särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter

     


    Har en fråga vad avser särkullbarn och arv där jag gärna skulle ta emot råd, synpunkter, erfarenheter.


    Vi har idag två barn varav ett är ett särkullbarn och ett gemensamt. Barnet är uppväxt ihop med det gemensamma barnet från låg ålder men har fortfarande en biologisk förälder som är i livet. Särkullbarnet har löpande kontakt med biologiska föräldern men mest på telefon.


    Särkullbarnet är på min sambons sida och jag har endast ett gemensamt barn. Min relation till särkullbarnet under uppväxten var ok inte dålig men inte heller bra, barnet hade aldrig ett intresse av att jag skulle ersätta den biologiska föräldern, vilket jag har respekterat.


    I vuxen ålder har relationen med särkullbarnet gått från ok till bra eller mycket bra. Min relation med det egna barnet har över tid varit oerhört tight och vi har alltid stått varandra väldigt nära.


    När det nu skall ses igenom hur ett arv kunde se ut, tycker sambon med särkullbarnet att det skall delas lika mellan barnen, i vart fall vad avser saker av väsentligt värde som ex. fast egendom. Kanske är det dåliga samvetet som spelar in att man gett sitt barn en mindre lämpad biologisk förälder, vad vet jag. Lagstiftningen är tämligen klar på detta område men hur man sedan i realitet brukar göra i sådana här fall är något mera oklart. Min tanke har ursprungligen varit att även testamentera del till särkullbarnet och då primärt sett för den goda relationen mellan barnen och att särkullbarnet är mån om sitt halvsyskon.


    Att däremot ge 50% till särkullbarnet ser jag inte som rätt och kan även ses som ett svek mot bröstarvingen. Vet genom det gemensamma barnet att särkullbarnet förväntar sig inget arv från min sida, utan att dela ?rättvist? är något som sambon har kommit på.


    Har hört mig för och de flesta tycker att bröstarvingen skall ärva allt på min sida och sambon får sedan fördela rättvist av sitt och att om jag testamenterar något så är det att betrakta som en bonus. Sedan finns ett fåtal som tycker att ?visst skall man dela lika?  


    Om ni inte där gifta, så har din sambo två arvingar. Och han bestämmer själv hur han vill fördela arvet, men vardera barn måste få minst sin laglott. Jag tycker det är rättvist att hans arv delas på hans barn. 

    När du går bort så ärver endast ditt barn efter dig. . 
  • Anonym (Rätt)
    Thu 24 Nov 2022 18:28
    #2
    +1

    Enligt min åsikt så ska din arvinge ärva hela din kvarlåtenskap och mannens arvingar ska dela på hans kvarlåtenskap. 

  • Anonym (ooo)
    Thu 24 Nov 2022 18:32
    #3
    +1

    Du skriver lite krångligt kan jag tycka. 

    Din parter har ju två barn. Klart man då tycker ens barn ska ärva lika? Du däremot har din del som ska ärvas och där kan ju ditt barn ärva dig. 

  • Anonym (Andra arv)
    Thu 24 Nov 2022 18:34
    #4

    Tja, du gör ju som du vill. Du får ju tänka på att särkullbarnet får arv från sin andra sida också. Vilket ditt barn givetvis inte får.

  • Anonym (U)
    Thu 24 Nov 2022 19:18
    #5

    Särkullsbarnet ärver minst laglotten  från din partner och minst laglotten från sin andra förälder.

    Ditt/ert barn ärver minst laglotten från er båda.

    Vill du testamentera något till särkullen kan du göra det men det är inget som du måste. Men en symbolisk summa eller kanske om du äger något du vet särkullen tycker mycket om, kan ju det vara en fin gest i testamentet.

    Hur gamla är barnen? Om du och din partner inte går bort förrän i 80-90-årsåldern så kommer ju barnen sjäkva vara runt 60 år antar jag, och är väl väl medvetna om att de bara delar EN förälder så att arven kan se olika ut.

  • Anonym (A)
    Thu 24 Nov 2022 21:50
    #6
    Anonym (U) skrev 2022-11-24 19:18:33 följande:
    Särkullsbarnet ärver minst laglotten  från din partner och minst laglotten från sin andra förälder.

    Ditt/ert barn ärver minst laglotten från er båda.

    Vill du testamentera något till särkullen kan du göra det men det är inget som du måste. Men en symbolisk summa eller kanske om du äger något du vet särkullen tycker mycket om, kan ju det vara en fin gest i testamentet.

    Hur gamla är barnen? Om du och din partner inte går bort förrän i 80-90-årsåldern så kommer ju barnen sjäkva vara runt 60 år antar jag, och är väl väl medvetna om att de bara delar EN förälder så att arven kan se olika ut.
    +1
  • Anonym (ME)
    Thu 24 Nov 2022 22:23
    #7
    +1

    Det vanliga är ju att man ärver sina föräldrar. Inte bonusföräldrar.

    Jag är skilsmässobarn. Jag växte huvudsakligen upp med min mamma och bonuspappa. Jag har alltid haft en väldigt bra relation med min bonuspappa. Min mamma och bonuspappa har också ett gemensamt barn.

    Jag har aldrig förväntat mig att ärva min bonuspappa. Däremot min biologiska far (även om jag inte tror det kommer att finnas så mycket kvar där).

    Men en symbolisk summa till bonusbarnet är ju såklart snällt.

  • Anonym (Linde­) Trådstartaren
    Fri 25 Nov 2022 16:16
    #8
    -1

    Formulerade mig något krångligt i tråden för att det inte skulle vara för lätt för fel person att identifiera vem som skriver. 
    Vad jag egentligen ville få fram var om jag var fel ute(inte juridiskt utan moraliskt) med att det egna barnet skall ärva allt eller merparten av mig?

  • Anonym (U)
    Fri 25 Nov 2022 17:42
    #9
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-25 16:16:52 följande:

    Formulerade mig något krångligt i tråden för att det inte skulle vara för lätt för fel person att identifiera vem som skriver. 
    Vad jag egentligen ville få fram var om jag var fel ute(inte juridiskt utan moraliskt) med att det egna barnet skall ärva allt eller merparten av mig?


    Nej du är inte fel ute.
    Särkullsbarnet har två föräldrar att ärva av och det gemensamma har två föräldrar att ärva av.
    Ditt barn kommer ju inte ärva särkullsbarnets andra förälder.
    Särkullsbarnet vet att du inte är dess förälder. Har svårt att se att hen kommer tycka att hen ska ärva dig.
  • Fri 25 Nov 2022 18:16
    #10

    Barnen har 2 föräldrar var. Det fullt rimliga är att enbart det gemensamma ärver dig. 

  • Fri 25 Nov 2022 18:18
    #11

    Planerar ni förresten att du ska ärva sambon? Isf kan man ju diskutera kring efterarvet. 

  • Anonym (Andra arv)
    Fri 25 Nov 2022 20:45
    #12
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-25 16:16:52 följande:

    Formulerade mig något krångligt i tråden för att det inte skulle vara för lätt för fel person att identifiera vem som skriver. 
    Vad jag egentligen ville få fram var om jag var fel ute(inte juridiskt utan moraliskt) med att det egna barnet skall ärva allt eller merparten av mig?


    Nej. Båda barnen har två biologiska föräldrar att ärva. Så att ditt barn ärver dig och hans ärver honom är knappast konstigt. Så blir det om ni skippar testamente helt. 

    Vad tycker din sambo och varför?
  • Anonym (Rätt)
    Sat 26 Nov 2022 14:26
    #13
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-25 16:16:52 följande:

    Formulerade mig något krångligt i tråden för att det inte skulle vara för lätt för fel person att identifiera vem som skriver. 
    Vad jag egentligen ville få fram var om jag var fel ute(inte juridiskt utan moraliskt) med att det egna barnet skall ärva allt eller merparten av mig?


    Nej, det är absolut inte fel. Det finns ingen anledning att låta andras barn ärva din kvarlåtenskap.
  • Anonym (Linde­) Trådstartaren
    Mon 28 Nov 2022 15:48
    #14

    Sambon tycker att särkullbarnet skall ärva 50% av den fasta egendomen som som är min idag och är gemensam d.v.s. det som har störst värde..... Motivationen är att det skall vara rättvist....rättvisa för vem? Sannolikt för att döva sitt eget dåliga samvete när man har skaffat barn med en mindre lämpad. Om jag inte gör det så kommer sambon att testamentera mest möjliga till särkullbarnet. Har talat med det gemensamma barnet som ser det som helt galet om hans egen förälder skulle prioritera halvsyskonet i arvet och är väl försiktigt frågande till om jag testamenterar bort del av arvet till särkullbarnet. En minst sagt besvärlig och rent obehaglig situation för min del.

  • Anonym (Malus­)
    Mon 28 Nov 2022 15:57
    #15
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-28 15:48:29 följande:

    Sambon tycker att särkullbarnet skall ärva 50% av den fasta egendomen som som är min idag och är gemensam d.v.s. det som har störst värde..... Motivationen är att det skall vara rättvist....rättvisa för vem? Sannolikt för att döva sitt eget dåliga samvete när man har skaffat barn med en mindre lämpad. Om jag inte gör det så kommer sambon att testamentera mest möjliga till särkullbarnet. Har talat med det gemensamma barnet som ser det som helt galet om hans egen förälder skulle prioritera halvsyskonet i arvet och är väl försiktigt frågande till om jag testamenterar bort del av arvet till särkullbarnet. En minst sagt besvärlig och rent obehaglig situation för min del.


    Jag hade lämnat den där skithögen till man.
    Det finns inget på jorden, eller i hela universum, som skulle få mig att beröva mina barn på arvet efter mig för att en styvunge ska ha det.

    Nej för fasen, skit i honom. Han är ju störd.
  • Anonym (Andra arv)
    Mon 28 Nov 2022 17:35
    #16
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-28 15:48:29 följande:

    Sambon tycker att särkullbarnet skall ärva 50% av den fasta egendomen som som är min idag och är gemensam d.v.s. det som har störst värde..... Motivationen är att det skall vara rättvist....rättvisa för vem? Sannolikt för att döva sitt eget dåliga samvete när man har skaffat barn med en mindre lämpad. Om jag inte gör det så kommer sambon att testamentera mest möjliga till särkullbarnet. Har talat med det gemensamma barnet som ser det som helt galet om hans egen förälder skulle prioritera halvsyskonet i arvet och är väl försiktigt frågande till om jag testamenterar bort del av arvet till särkullbarnet. En minst sagt besvärlig och rent obehaglig situation för min del.


    Tycker din sambo är helt puckad, hans tidigare barn har ju en mamma med släkt på sitt håll. Om barnets barnlösa släkting X avlider i framtiden  och barnet ärver denne så blir det ju inte heller rättvist enligt hans knäppa åsikter då.


    Skriv inte på något. Utan testamente ärver ditt barn dig till 100%.

  • Anonym (Natal­ie)
    Mon 28 Nov 2022 18:03
    #17
    Anonym (Linde) skrev 2022-11-28 15:48:29 följande:

    Sambon tycker att särkullbarnet skall ärva 50% av den fasta egendomen som som är min idag och är gemensam d.v.s. det som har störst värde..... Motivationen är att det skall vara rättvist....rättvisa för vem? Sannolikt för att döva sitt eget dåliga samvete när man har skaffat barn med en mindre lämpad. Om jag inte gör det så kommer sambon att testamentera mest möjliga till särkullbarnet. Har talat med det gemensamma barnet som ser det som helt galet om hans egen förälder skulle prioritera halvsyskonet i arvet och är väl försiktigt frågande till om jag testamenterar bort del av arvet till särkullbarnet. En minst sagt besvärlig och rent obehaglig situation för min del.


    Nja, men det vore ju inte fel i sig att du även testamenterar något till bonusbarnet om du vill. Lika lite fel som om du skulle välja att lämna något till en välgörenhetsorganisation som står dig nära, ett kärt syskonbarn eller vem som helst. Just DET är ju inte fel och det fungerar ju liksom inte att tänka att man ska kunna ha 100% millimeterrättvisa i allt.

    Båda barnen har ju två föräldrar samt far- och morföräldrar och alla har troligtvis olika ekonomiska situationer. Ni kan inte räkna med att barnen kommer få exakt lika.

    Men du ska ju inte heller behöva känna att bonusen prioriteras i DITT arv och kommer få betydligt mer än ditt eget barn. Känns det som att din sambo föreslår det här enbart för att döva sitt samvete är det ju bara att säga nej. Det är ju inte fel det heller.
Svar på tråden särkullbarn - arv, råd, synpunkter, erfarenheter