Hur bryter man sin ensamhet som incel?

Då jag lider av psykisk ohälsa vill jag inte skaffa ett husdjur. Tycker det är oansvarigt att skaffa ett husdjur om man inte vet att man 100% kan ta hand om det. 

Jag är de fakto väldigt ensam. Har inte speciellt mycket vänner. Går sällan ut. Håller mig mest för mig själv. 

Med all respekt du är nog inte en människa som ska ge livsråd till andra människor. Jag har själv autism men min erfarenhet av autister är att de ofta är arroganta, tror sig tala i ultimata sanningar trots att deras logik många gånger kan vara svår att förstå. Av allt du skrev så har du mest bekräftat min bild av andra autister. 

/Självhatande autist. 

Sökt hjälp för vad? Psykisk ohälsa? Social ångest, etc? 

Ja, jag har haft kontakt med psykiatrin i tio år nu. Tycker folk har en idealiserad bild av svensk sjukvård och psykiatrin i synnerhet. I verkligheten får man extremt lite från psykiatrin om man inte är kriminell, pundare, etc - om man inte är en riktig kostnad för samhället med andra ord. Man måste dessutom ligga på och vara riktigt jobbig för att läkare, psykologer, etc ska göra absoluta minimum grejer som att skicka en remiss, etc. Så ja, jag har sökt hjälp men man får knappt någon "hjälp" från psykiatrin. Bara mediciner - för att bara få psykolog kontakt måste du kämpa riktigt hårt för det. 

Ja och nej. Incel är en beskrivning av människor som lever i ofrivilligt celibat. Det behöver inte vara så att man nödvändigtvis beskyller dessa problem på någon specifik grupper eller samhället. En del menar dock att för att räknas som incel så krävs det att man måste tillhöra den incelrörelse som vuxit fram på nätforum, etc. 

Om jag ska vara helt ärlig så beskyller jag mina problem delvis på samhället och kvinnor. Jag har fötts in i en kultur (svensk kultur) som jag anser har missgynnat mig då svenskar i egenskap av nordeuropéer har extremt svaga familjeband (där min egen familj är ett typexempel på detta) samt är socialt stängda för andra människor. Svenskar umgås generellt i mindre, slutna grupper och möjligheten att bli en del av deras inre cirkel är ganska liten. Vi i Sverige har en ganska autistisk kultur som bäddar för social isolation och ensamhet. 

Jag tycker illa om kvinnor generellt och i synnerhet svenska kvinnor. Jag ser kvinnor som en sämre version av män. I regel har kvinnor inga intressen annat än sitt utseende och vänner. Finns självklart undantag och det går att hitta kvinnor som är intelligenta, är intresserade av något men det är betydligt ovanligare än bland män. De flesta kvinnor är så, "tomma människor". Tycker det är svårt att småprata med kvinnor då de flesta kvinnor inte är intresserade av något. Det blir lite som att prata med ett barn. Upplever inte samma sak bland män. Tycker det är betydligt lättare att samtala med män än kvinnor. 

Jag anser svenska kvinnor, åtminstone i den huvudstad där jag själv bor som pengarkåta, statusdrivna, utseendefixerande, att de har absurt höga krav på män sett till sitt eget värde etc. De flesta svenska kvinnor har dessutom usla sociala värderingar och om man ifrågasätter dem minsta lilla, typ deras syn på feminism, antirasism, HBTQ-frågor etc får de totalt spel typ. Som sagt, som barn.

Jag uppskattar alla råd som jag får. Tror det finns människor som kan ha en saklig diskussion utan att helt få spel som du själv. Tror det har lite med intelligens och förmåga att kontrollera sitt temperament att göra. En del människor klarar av att hålla sitt lugn även när de möter åsikter som radikalt emotsäger deras egna. 

Jag har ett biologiskt behov precis som andra människor av sex, partnerskap, etc. ingen grupp är en monolit. Finns självklart kvinnor som inte faller in i mallen. Har väl en förhoppning om att slutligen träffa en sådan person. 

Kan du lugna ner dig? 

Det finns nog en hel del tjejer som vill vara med en kille/man som ser ner på dem. Finns mycket trasiga tjejer där ute som drar sig till män som behandlar dem illa. Säger inte att det är majoriteten av kvinnor men de finns. 

Jag skulle inte direkt säga att jag är svår att prata med. På arbetsplatser är jag ofta ganska omtyckt. Folk tycker jag är snäll. Utåt sett är jag väldigt trevlig. Om en äldre tant behöver hjälp över gatan, klart jag hjälper henne. Jag är den där snälla killen. Men man får inte mycket för att vara snäll. Människor kör över en. Utnyttjar en. Mänskligheten är inte god. Vill du få saker i Sverige 2023 i form av karriär, partner, status, etc så är inte just att vara "snäll" alltid något positivt. Kan vara den direkta motsatsen... 

Jag tackar för tipsen. Det där var bra, konkreta tips istället för bara moraliskt raljerande om vilken "ond" och vidrig människa jag är...

Jag tror absolut att det du säger om att försöka hitta en tjej utanför en storstad är rätt väg att gå. Funderar på att flytta till en mindre stad när jag är klar med min utbildning. Har aldrig tyckt om att bo i Stockholm. 

Jag tror absolut det ligger något i att försöka hitta ett umgänge. Inte fokusera på flickvän. Mitt problem är inte bara att jag inte har en flickvän utan att jag är ensam rent generellt. Att vara socialt isolerad gör att man går djupare in i sin psykiska ohälsa. Man blir mer och mer psykisk sjuk. Så absolut, att faktiskt hitta människor att umgås med är nog steg 1. 

Har absolut funderat på att skaffa en flickvän utomlands, så, "importfru". Måste dock bli klar med min utbildning först. Har mycket lättare att interagera med kvinnor från mer patriarkala kulturer. I min erfarenhet är de mycket mer normala, sociala, går att föra en normal konversation med, har starka familjevärderingar, etc. 

Jag har ett socialt behov. Vill ha vänner, etc. Jag vill inte ha en flickvän bara för sex utan snarare för att ha ett normalt förhållande. 

Jag vet inte vad du har fått en bild av mig? Jag ger aldrig uttryck för mina åsikter när jag interagerar med kvinnor. "Amen de skiner igenom", nej det gör det inte. Mitt problem är inte att jag är socialt inkompetent, att jag skrämmer bort folk. Mitt problem är att jag är blyg, socialt introvert. Att vara det som kille är en dödssynd. 

Det där du säger att det är rimligt att välja bort mig baserat på mina värderingar, ok? Om jag fick en femma för varje tjej jag träffat på som har en kille som behandlar dem som dörrmattor så skulle jag vara rik. Nej, alla kvinnor vill inte behandlas snällt eller rättvist. Det finns betydligt mycket fler kvinnor som är i förhållanden där de trampas på än vad du tror. Det värsta du kan vara som kille är snäll, medgörlig. Chansen att man blir utnyttjad av en tjej då är relativt hög...