ToEm skrev 2023-10-05 21:58:21 följande:
Oj, vilken förlossning. Hoppas du återhämtat dig och mår bra! Tycker du nu i efterhand att deras beslut gällande snitt blev bra ändå, eller hade du verkligen velat föda vaginalt?
I början hade jag väl det du beskriver som skuldkänslor, men inte längre. Jag har tidigare skrivit om känslorna kring när sonen låg inne för gulsot, de skuldkänslorna/hjälplösheten var hemsk. Nu har jag bestämt mig för att det är OK att lilleman exempelvis skriker den minut det tar för mig att gå på toaletten, tidigare höll jag honom i famnen under själva "processen", så att säga. Men det är ju inte rimligt i längden, hoppas du också inser det!
Ja asså, deras beslut att snitta mig höll jag med om på plats och det gör jag fortfarande, risken för att hon skulle fastna och få hjärnskador eller kvävas till döds, eller att de skulle behöva gå in o bryta armen på henne hade ju varit risken, jag tar hellre risken med ett fult ärr och längre återhämtningstid för mig, tack och lov har ju amningen gått bra, vilket riskerar att bli lidande vid kejsarsnitt. Men hade jag fått välja helt hade jag tagit en oproblematisk vaginal förlossning då jag ändå känner att jag är traumatiserad och vet inte om jag vill föda barn igen liksom.
Jag har blivit lite bättre på det, men jag är rädd för att på något sätt skada eller förlora det finaste jag har..
Allt var i sin ordning, från mängden fostervatten till övrig cirkulation! 
.