Jag har ingen solskenshistoria som du efterfrågar. Jag kan dock inte låta bli att säga att jag tycker du tar fel beslut som går emot hans vilja att inte bli förälder, du visste ju innan graviditet att han inte vill ha barn. Såklart finns det en chans att han ändrar sig, men om han inte gör det, då måste du vara mentalt förberedd på att han lämnar dig.
Cusoon detta är inte planerat och ja jag visste de inna att han inte vill ha barn. Trodde också att jag inte heller ville det men nu står jag här med väldigt starka känslor för fostret I min mage. Då är de lättare sagt än gjort att ta bort det. Jag har gjort abort innan för nästa 10år sen och de hemsöker mitt psyke än idag. Jag vet vad en abort inbär och hur jag mådde över de sist då jag ändå var på de klara med att de var de jag ville. Har även sagt till min sambo att hamnar vi där så gör jag inte abort igen de var för smärtsamt, så där har han också vetat hela tiden vart jag står. Jag har inte lurat honom utan de är bådas ansvar att vi är i denna situation. Just nu känner jag väldigt mkt skuld för att jag kör över hans känslor. Men alt var att köra över mig själv och om jag skulle klara och leva med mig och honom efter de vet jag inte.
monstretmonster: TS har inte förtäljt huruvida dom skyddat sig eller ej, en kvinna kan bli gravid även med preventivmedel, inget skydd är 100% säkert.
Du läser text jag inte har skrivit.
OchEnFisk: Nej precis, därför ska beslutet vara gemensamt, precis det jag skrev.
Persefone234: Vinner han något i en separation? Det var något nytt. Precis, han tvingas till faderskap. Separation är en farhåga TS uttryckt "Är så rädd att han inte kan acceptera detta i slutänden och antingen lämnar eller stannar och inte kan älska barnet när de kommer."
Beundransvärt av dig att du försöker komma till ett gemensamt beslut. Det tjänar ert förhållande på. Så länge du har tid kvar innan graviditeten gått för långt för att göra abort så har ni tid att prata, väga för och nackdelar mot varandra. Har han uttryckligen sagt själv att det finns en risk att han vill gå skiljda vägar? Eller är det mer någonting du läser av hans ståndpunkt att döma? Är han totalt fast besluten? Om du fortskrider graviditeten och förhållandet skulle brista, känner du att du klarar av det, att hantera en separation och ta hand om barnet på egen hand? Har du ett kontaktnät som kan stötta dig?
vilse22 snuddar en bra tankegång som ni också behöver tänka igenom, om det skulle uppstå komplikationer under graviditet eller förlossning, för dig och/eller barnet. Barnet kan, gud förbjude, födas med problem och sjukdom. Du kan t.ex råka ut för smärtsamma bristningar eller ännu värre. Tyvärr får inte alla det så lätt. Skulle han orka gå igenom det och mäktar du med? Skulle det kunna vara breaking point för ert förhållande? Jag tycker det är fint att ni har en sån bra kommunikation sinsemellan. Att ni båda verkar känna så starkt för varandra. Jag förstår att han inte kan lova något för framtiden, han vill ju inte ljuga heller, han har ryggrad som vågar säga ärligt vad han känner. Jag känner med dig, du sitter i en jobbig situation.
Jag tänker också på det du skrev tidigare, att du visste att han inte ville ha barn, det ville inte du heller, trodde du, men nu vill du det. Om du inte skulle fortsätta graviditeten och din barnönskan består, då är du ju ändå tillsammans med en partner som inte vill. Kanske det bästa vore om ni separerar ändå, så du kan bilda familj med barn med någon som faktiskt vill.
OchEnFisk: Givetvis går det att komma fram till ett gemensamt beslut. Självklart kan man inte vara gravid och skaffa barn samtidigt som man aborterar. Varför säger du något så dumt och försöker få det att låta som att jag uttryckt mig så? Du är fullt välkommen att aktivt missförstå, feltolka, övertolka, likväl som du har all rätt att inte tänka och tycka som jag gör men jag undbeder dig att försöka stoppa orden i munnen på mig. Det är både otrevligt och ohyfsat.
OM föräldraskap är det sista man vill ha, VARFÖR skyddar an sig inte isåfall?? Varför i hel-ete steriliserar man sig inte då istället för att utsätta sin partner för något hon urryckt är det sista hon vill genomlida?
Nej man ska inte bli förälder om man inte vill. DÄRFÖR SER MAN TILL ATT INTE BLI FÖRÄLDER. Och det är faktiskt världens enklaste grejen att förhindra. 15 min med lokalbedövning på närmsta vårdcentral.
På riktigt...
MEN om man på förhand bestämt sig för att man aldrig vill ha barn. Att man väljer bort det. Då är det väldigt märkligt att man inte tar sig 15 min och ser till att stänga den dörren.
complicit: Det har jag inte sagt. Du får tycka det om du tycker det.