Blanda ner grönsaker i maten?

Det du pratar om här har ju öht inte med att göra om att blanda i grönsaker i mat?Fast det är ett väldigt konstigt synsätt!

Det finns massor av mat mina barn inte har fått äta, av olika anledningar. Är det synd om dem för det?

Är det synd om vegetarianers barn som inte äter kött, om muslimska och judiska barn som inte äter fläsk? Är det synd om barn som aldrig får grönsaker?

Alla föräldrar väljer ut mat de serverar till sina barn, alla har matpreferenser. Jag tror knappast att du själv har ätit all mat i hela världen under din uppväxt.

Hur vet du att barn som får morötter i pannkakan saknar vanliga pannkakor? Om de aldrig ätit det är ju morotspannkaka det de känner till. Och förstår inte varför det är så illa att lägga till en extra ingrediens.

Du pratar om vad barnen önskar och vill ha men de kanske önskar precis det du är emot? 

Om du har hört detta flera gånger skulle jag se över mitt umgänge, låter helt absurt.

Det blir dock inte samma frågeställning. Grönsaker kan blandas i mat som i att "gömmas" typ i soppor, gratänger men vanligtvis är det inte menat att påverka så mycket smak. Gillar barnet maten är det ju inget problem. Vanlig pannkaka serveras i skolan och på andra ställen om föräldern nu skulle vägra men problemet med det där citatet är förälderns uppenbara ätstörning.

Blev lite fel pga familjelivhelvetet som vägrade posta men... Att säga sånt till ett barn är idiotiskt.

Meningen med maten är att barnet ska gilla den så om de fortfarande gör detta trots vad du verkar tycka är fejkversioner, vad är problemet?

Nej man ska ju inte förstöra mat, viss mat ska tillagas på klassiskt vis. Men en del maträtter blir minst lika goda eller ännu godare om man blandar i lite fler nyttiga ingredienser. Klassiska våfflor och köttfärssås med extra nyttigheter. 

Till viss del är det ju det, om maten är vanlig i deras omgivning men de aldrig får äta den.

Och som utlandsboende där typiska svenska pannkakor inte existerar (annat än på IKEA), skulle jag inte få för mig att laga en pannkaka med morot i till sonen, då jag faktist tycker det hör till hans svenska härkomst att faktist känna till (och helst uppskatta) vad en typisk svensk pannkaka är. Tycker faktist det vore lite synd om honom om han aldrig fick äta det. För det är ju så gott. Och att han skulle beskriva svenska pannkakor for sina vänner med morot i, och att de smakar sådär, skulle bara vara så... fel....

Ja men jag tror du fattar vad jag menar. Är det synd om mina barn som aldrig får äta svamp eftersom jag vägrar tillaga det? Synd om dem att de aldrig fått smaka på oxfile? Synd om dem för att de aldrig ätit typ tusen olika andra rätter som finns för att det inte tillhör mina matpreferenser?

Och givetvis får de både välja och önska mat men viss mat lagar jag bara inte. För att det är dyrt, för att jag inte kan eller för att jag själv inte äter det. Eller för att jag inte ens vet att det existerar!

Det jag vill komma fram till är att ALLA föräldrar har matpreferenser och har rätter de aldrig lagar av olika anledningar. och rätter man ofta lagar för att man som förälder tycker är bra mat som man vill servera sina barn.

Det är ju en helt annan sak. Men om en kollega säger på fikarasten att hennes barn aldrig få äta vanliga pannkakor för att det är så onyttigt och barnen ska inte bli tjocka. Och så pratar man med barnen när dom kommer till jobbet och dom beskriver samma sak. Dom får aldrig äta vanliga pannkakor trots att dom frågar efter detta för det är onyttigt så om mamma kan tänka sig laga det måste det va massa rotfrukter i också?. 

Det är alltså inte mammans preferens heller. Och självklart ska man kunna laga alla möjliga rötter till sina barn. Och det är inte att luras att servera sina barn grönsaker, det är någonting bra. Men vissa maträtter ska vara på ett visst sätt och ändra man på det sättet så blir det inte samma maträtt längre. Det behöver inte vara något fel att göra varianter på saker. 

Men om jag som vuxen skulle åka till min mamma och så ska hon servera min favoriträtt med potatismos, köttbullar och brunsås och så har hon haft kokosgrädde och kokosmjölk i moset och såsen och hon alltid haft komjölk då hade jag blivit grymt besviken. Inte för att jag inte gillar kokosgrädde utan för att det inte är den rätten jag önskat mig 

Jag blandar absolut inte ner grönsaker i maten för sakens skull, däremot blandar jag ner en avsevärd mängd finrivna morötter i köttfärssåsen (typ 50% köttfärs och 50% morötter) men det beror enbart på att varken min man eller son uppskattar tomatpuré, så för att dölja tomatsmaken, liksom. Dessutom är det billigare med morötter och om man låter dem koka länge så märks det inte vad som är köttfärs eller morötter (kanske försvinner vitaminerna från morötterna, men det blir en bra bukfylla.)

I övrigt blandar jag inte ner grönsaker om det inte har med ekonomiska skäl att göra. Vi äter renodlad grönsakssoppa hemma hos oss 2-3 ggr/månad och då är det synliga grönsaker i den.

Min unge har alltid velat veta vad maten innehåller och då berättar jag det, så jag skulle aldrig blanda ner någonting i smyg. (jo, vid ett par tillfällen har jag gjort det, för att verkligen kolla om han på riktigt avskyr exempelvis tomat, lök och champinjoner så mycket som han har påstått.) Löken märkte han inte alls av, däremot klarar han inte av smaken av champinjon (även om han inte ser dem eller känner konsistensen av dem) och inte heller tomat.

Jag utgår från det jag har läst om: att om ett barn smakar någonting vid 8 tillfällen, så lär de sig gilla det, om de inte gillar det efter det, ja, då kanske det blir svårare. Det där har jag sagt till min son sedan han var strax över två år: "okej, du gillade det inte nu, men du har 4 tillfällen kvar, som vi kommer att äta det, och klarar du inte att äta det efter det, så tillagar jag aldrig det igen." Och så har jag gjort under hela hans uppväxt. Han fyller 9 år nästa år, äter allt, men ogillar ttillagad tomat och ketchup (men kan äta det i nödfall.) Han tycker inte om konsistensen på stekt svamp, men kan äta kokt eller rå svamp. I övrigt äter han precis allt, gillar det mesta, men har enbart tomatsoppa och svampsoppa som maträtter han helt enkelt inte kan svälja.

Jag tror att mycket handlar om att kolla in - ogillar mitt barn det här bara för att det är nytt eller håller mitt barn på att spy upp maten. Det är en jäkla skillnad! Håller man på att spy, ska man verkligen inte serveras det. (Jag har dock provat med en droppe svampsoppa på en tesked ett par gånger och bett honom smaka medan jag lagar maten. Som sagt, kräkreflexer delux. Då ska han aldrig mer äta det igen.

Jag tror man är helt ute och cyklar om man pratar med barnen på det sättet, alltså om du äter det och det så kommer du bli tjock. Snacka om att skapa problem. Vill man servera pannkakor med rotsaker eller spenat iblandat, fine, men att säga till barnen att man gör det för att dom inte ska bli tjocka är helt fel.

Håller med.
Jag har blivit testad, både som barn och vuxen, när det gäller baljväxter. Eftersom det inte är en diagnostiserad allergi, så skulle jag läras upp ( resultat, ett dygns helvete pga tarmar och mage bangade ur).
Vi har aldrig blandat i något bakom ryggen och är det något som någon i familjen, oavsett orsak, inte har ätit, så har det respekterats.
Bullar, pannkakor och våfflor har fått vara onyttiga. 

Här man kräsna ungar är det väl inte så konstigt om man tar till alla knep man kommer på. Svägerskan gör så. Hennes ungar de kräsnaste jag varit med om(det enda den yngste verkligen gillar är färdiglagad köttbullar och smörgåsrån),men också lättlurade.  Bara maten är i rätt format, dvs ser ut som en pannkaka, heter pannkaka och serveras med sylt så kan hon blanda i vad som helst. Och det förstår jag. Hade hon inte gjort det hade hennes barn levt på mat gjort av vetemjöl och typ inget annat. Tonåringen har nu börjat växa ifrån kräsenheten och vet om att hennes mamma lurat henne hela barndomen, hon känner sig inte kränkt för det.

Men det du beskriver har ju inte ett dugg med att blanda ner grönsaker i maten egentligen?

Det som är fel är ju att mamman säger till barnen att de ska äta si eller så för att inte bli tjocka!

Sedan känns det konstigt att du ska förhöra barnen om de inte önskar sig RIKTIGA pannkakor när du pratar med dem. De kanske säger ja och tror du menar riktiga som i de pannkakor DU är van vid?

Barnen kommer dessutom säkert få pannkaka i skolan sen, så det är väl inte hela världen att växa upp utan att ha ätit det? Problemet här är ju VARFÖR - att mamma säger att man blir tjock.
Hade mamman haft orsaken att hon bara inte vill, kan eller orkar steka pannkakor hade det ju inte varit något problem alls! Om orsaken är att mamman helt enkelt vill ha grönsaker i pannkakorna så är det också ok.

Det är sättet hon pratar med barnen på som är fel, inte maten hon lagar!

Har du pratat med mamman om detta?

och ja, såklart man kan bli besviken om någon ska laga mat och gör något man inte hade önskat. Men då får man ju laga sin önskerätt själv och inte stå och gnälla på den som lagade mat åt en. Om du vill ha viss mat kan du väl laga den själv?

Menar såklart att om du frågar om riktiga pannkakor att de tror du menar de som de brukar äta. Det är ju riktiga pannkakor för dem!

om de aldrig ärit vanliga pannkakor så kan de ju heller inte veta att de vill ha vanliga istället och har de ätit vanliga pannkakor så finns ju inte ens problemet - då äter de ju vanliga ibland.

Nej, det blir konstigt om man lurar barnen att en maträtt är något det inte är. Då lär de sig fel. Om jag har morötter i pannkakorna kallar jag det så klart morotspannkaka.

Nästan alla barn har väl någon eller några favoritgrönsaker? Då kan man servera mer av det istället. Mitt yngsta barn ogillar ihopblandade maträtter som grytor och köttfärssås så detta sätt skulle nog sluta med att han bara åt kolhydraterna. Jag brukar servera färska grönsaker på sidan av åt honom. Skära i stavar och lägga i en skål. Är han väldigt hungrig efter skolan kan han få det som en förrätt medan jag lagar maten. Till exempel älskar han morot, gurka och paprika.

Jag har ett väldigt kräset barn som helst bara äter beiga saker och vi blandar i grönsaker i de saker han verkligen gillar, som pannkaka och mac n' cheese, milkshakes och brownies. Dock inte för att lura i honom grönsaker utan för att höja dem i hans ögon. Ett blad spenat i chokladmilkshaken och det är en oemotståndligt god spenatshake (inte för att skryta men jag gör goda milkshakes) och vips så är inte spenat något som han inte äter. Lite blomkål i ostsåsen ändrar inte smak eller konsistens, men det gör det möjligt för honom att se sig själv som en person som äter blomkål. 

Rätterna blir vektorer för att introducera nya ingredienser till hans mycket begränsade repertoar. Främst för att ge honom en självbild som är positiv till dessa ingredienser och som är möjligt för honom att äta. Ungen är smal som en sticka, så det har noll och nada att göra med att undvika övervikt.

Orkar inte läsa era svar just nu. Vi har gett våra barn allehanda grönsaker sen de var bebisar. Den äldsta äter allt. Inte hittat nån endaste mat han inte äter. Den yngre äter inte alla grönsaker och rotfrukter beroende lite på humör. Men grönsaker serveras vare dag. Undantag just plättar, våfflor och pannkaka. Men då är å andra sidan sylten hemgjord av egna bär och med långt mindre sockermängd än köpessylt så det kompenserar lite. I mat där det går blanda ner grönsaker utan att det blir konstigt gör jag det. Morötter i köttfärssåsen tex. Men f.ö serveras grönsakerna fullt synliga.

Jag brukar ofta mixa ner vita bönor i mina pannkakor. De blir matigare och ännu så länge är det ingen som märkt skillnad på när jag gjort det och när jag inte gjort det. Barnen å sin sida säger att mina pannkakor är de godaste de vet.

Ungarnas önskningar är underställda föräldrarnas ansvar att se till att de får bra kost.
Du gör en höna av en fjäder.

Du får väl anmäla till soc...  att föräldrarna lagar nyttig mat.
Lycka till.

Nja fast det beror väl lite på hur barnen är och hur gamla de är. När min son var liten var det mycket saker han vägrade att äta. Jag gjorde grytor och ljög i honom att squash var en slags gurka, champinjoner var ett slags kött etc. Då åt han och tyckte det var gott, när han inte visste vad det var. Han hade också en period när han sa att han inte gillade griskött. Jag lurade i honom att det var nötkött eller fågel och han åt med god aptit.  

Gav honom också ofta förrätt med de grönsaker han åt, gurka, grön paprika, gröna små ärtor ibland morot och så fick han äpple. Andra grönsaker och frukter åt han inte (om han visste om att det var de).  

Sen brukade jag ibland puréa diverse grönsaker och linser och ha som en slags sås, för då kunde han inte identifiera vad det var, jag kallade det tomatsås för tomater fanns alltid med, och då åt han det glatt. 

Så jag tror att man ska lura små barn om det är nödvändigt. När min son blev äldre och började äta mer och mer av olika saker, kunde jag sluta ljuga. 

Han gillade aldrig typisk barnmat som tex pannkakor, spaghetti med köttfärssås, pizza, korv etc så inget hymlande om pannkakor. 

Kul att det funkar för er!
Mitt barn hade totalvägrat den rätten för all framtid. Hon skrek rakt ut när jag blandade två saker som hon faktiskt tyckte om, och har sedan dess vägrat båda två.