Kan inte gå vidare

Det här är inte ditt fel! Att du inte känner dig som en fin tjej när du ser dig i spegeln, beror på att du har haft en jäkligt dålig spegel. Du har speglat dig i en man som inte är bra för dig. Som ljuger och manipulerar, för att få dig att tycka illa om dig själv. Jag vet precis hur du känner, för jag har varit med om samma sak. Han hittade på att människor tyckte illa om mig. Eller smutskastade mig inför andra, så att de tyckte illa om mig. Ibland (ofta) förnekade han att saker hänt eller ljög om hur det gått till. Inte på ett normalt (vi kommer ihåg olika) sätt, utan verkligen direkta lögner. Hans favoritsyssla var att gå efter mig från rum till rum och berätta för mig hur dålig och hemsk jag var. En av de sista sakerna han försökte lura i mig, var att min kompis (som var dödssjuk och låg på sjukhus) inte ville träffa mig. Som han uttryckte det: Nu har du skrämt bort henne också. Så var det ju självklart inte, men det var en oerhört smärtsam sak att få höra. En annan sak han alltid ägnade sig åt var att förstöra min födelsedag. Det slog aldrig fel. Han fick mig att ställa in min trettioårsfest, för att vi inte hade råd. Samma helg som min fest skulle ha varit bjöd han sin bror på resa, alkohol restaurangbesök för flera tusen kronor av våra gemensamma pengar. Jag kom aldrig över det. Det jag ville säga med det här är att du inte är ensam. Du är inte svag, du är inte lättlurad. Men du behöver läsa på om destruktiva relationer, så du inte hamnar på samma ställe igen. Tror du jag ser en fin tjej i spegeln? Nej, det gör jag inte. Men nu tänker jag börja spegla mig i bättre och snällare speglar. Du får skicka ett PM om du behöver stöd!

Men usch :( Den där killen låter elak. Där kan jag verkligen se manipulation och att han ville sänka dig och din tro på dig själv. Så hemskt och märkligt beteende för jag förstår inte varför eller hur man kan vilja göra så mot en annan människa :( Skönt att du är ute ur det där. Även om jag förstår att det har tärt på dig och din syn på dig själv. 

Killen jag gråter över är så oerhört snäll och det känns som att mycket är mitt fel. Om jag inte vore på och pinsam hade han kanske vågat ses. Det känns som att andras åsikter om mig ställer till det för honom.

Nollkontakt är vad som gäller med såna här människor. Dvs. blockera allt och ta bort allt som kan påminna dig om honom. När man får distans så ser man klarare vem någon är, vid förälskelse så får man ämnen i hjärnan som försvårar det. Läs också på om traumabindning, det där varma/kalla beteendet gör saker med en.

Skriver under på det.
Vill dock tillägga att i början av nollkontakten så mår man förfärligt. När stressen över kilen försvinner, när dopaminivåerna sänks. Min psykolog liknar det med att ta sig ur ett heroinmissbruk. För de skapar ett beroende de där personerna. 

 

TS: ?

Killen jag gråter över är så oerhört snäll och det känns som att mycket är mitt fel. Om jag inte vore på och pinsam hade han kanske vågat ses. Det känns som att andras åsikter om mig ställer till det för honom.?

Kan berätta om en annan sån ?snäll kille?. Han var så stressad och utmattad och blev extremt introvert när det blev för mycket runt honom. Efter att ha haft en 24/7 kontakt i ett halvår. Jag tyckte så synd om honom men nånting skapade en enorm stress inom mig. Försökte stötta men han ooooorkade inte ha nån kontakt. Sen gick hans bil sönder också och han mådde för dåligt för att ses, då detta lamslog honom och han kunde absolut inte ha nån kontakt? jag var totalt sönder. Han kunde absolut inte ses men vi skulle ha mer kontakt på nätet?han försvann bitvis och det var alltid nya ursäkter. 

När sanningen kom fram så hade han ljugit om allt. Hans bil var inte sönder, inte var han speciellt introvert heller. Han hade gått ut på Tinder och legat med div kvinnor, han hade en annan relation osv osv.

Jag satt länge och tyckte att han var en skör individ, du vet en sån man får ha förståelse för. Då han under lovebovningen verkligen bekräftat mig?Jag föll hårt när sanningen kom fram, kunde först inte tro det. Jag drog såååå många ursäkter att ?han är bara ensamvarg?, ?han behöver egentid? osv?Det var aldrig så.

Idag är han blockad, sitter på div forum och skriver långa texter om vilken bra kille han är och hur onda kvinnor utnyttja honom eller är för på, därför håller aldrig den stackarens relationer?

Såna människor är inte vad de utger sig att vara. Killen du skriver om är inte snäll, men han försöker lura dig att tro det.
Var rädd om dig, du har inte gjort något fel och det är inget fel på dig. Du har blivit grunsmanipulerad av ett proffs helt enkelt 

Det är han som är det. Sådana människor är duktiga att förvränga allt och få en att tvivla på ens verklighetsuppfattning. Har varit om detta själv. De är skickliga manipulatörer och många faller för dem. För min del var det en "familjemedlem", jag blev svarta fåret i "familjen", hackkycklingen. Det var fritt fram att kritisera mig, sade jag emot eller sade att "jag blev ledsen" brydde de sig inte om det, mina känslor betydde inget. Hade noll empati när det gällde mig. 

Tills en dag jag bröt kontakten med odjuret när jag blev myndig och resultatet blev att alla tog den där hemska människans parti, som sade till alla "att jag var farlig" och "ljuger mycket" samt "en psykopat". Uppmanade alla att bryta kontakten med mig. Det kändes hemskt först, att vara helt ensam men samtidigt var man total överlycklig att man slapp odjuret och aporna. Tiden efter det, är ju inte världens roligaste. Men bättre att vara ensam än att vara folks hackkyckling.  Bokade även en tid hos en psykolog, diagnoserades med PTSD. 

Tro inte att dina f.d. polare inte är i riskzonen, förr eller senare behöver han en annan hackkyckling. Att han hör av sig ibland beror på att du har något som han behöver just då, när du gett honom det så försvinner han. Detta kan pågå under en långt tid, han kan ge dig lite brödsmulor då och då så han har dig på kroken. 

Nu är det noll kontakt, men från hans sida. Om jag fått som jag vill hade vi haft kontakt och löst allt. :/ Jag skickade ett "Jag saknar dig så himla mycket ------- och jag är så fruktansvärt ledsen över allt och att du är borta. Om du vill ha kontakt med mig igen nån gång hoppas jag att du vet att du kan höra av dig, idag, imorn, om en månad, ett år, femtio år. Förlåt för allt :(" för två veckor sen för jag får ärligt talat panik och oro i hela kroppen av tanken på att inte finnas i hans liv. Särskilt på jul och nyår. Han har blockerat mig överallt, men jag har inte blockerat honom någonstans. Vill finnas här om han dyker upp igen, men det kanske är självplågeri. Dels för att han inte kommer höra av sig, det finns tusen bättre tjejer än mig och också för att det skulle krossa mig om han kom tillbaka och ignorerar mig igen. 

Har också funderat på om det är något fel på mitt ego, att jag inte klarar av att bli avvisad eller nåt för han fastnade så hårt i mitt hjärta. Jag trodde på riktigt att han och jag skulle dela hela livet ihop. Så blir ju orolig att jag liksom är smått psykiskt sjuk som känner så starkt för någon som säkert spyr eller skakar av ilska om han tänker på mig, och att jag tänker att om bara han kom tillbaka så skulle allt bli bra.

Men när jag läser alla era kommentarer och delar från era egna liv och upplevelser får jag lite att tänka på. Känns svårt att se honom som en sån kille bara  för när vi träffades var han en dröm. 

Det är de alltid! Mitt ex var också som en dröm, tills han inte var det längre. Då växlade han mellan att vara en dröm och en mardröm. Var elak, var snäll. Sårade, tröstade. Kall, varm. Gav precis så mycket brödsmulor att jag överlevde, men inte levde, i relationen. Det är det som skapar den traumatiska bindningen. 

TS: De är ingen dröm, de är djävulen men han kommer inte med horn och eld? utan med allt du någonsin drömt om. 

Men bortom den drömmen finns? ingenting, bara ett tomt skal.

Eurydik: Exakt? breadacumbing eller dyl kallas det. De vill ha största möjliga utdelning till minsta möjliga effort.