NPF, medicinering, tips

Hej
Såg denna tråden och känner igen mig så väl.
Som TF beskriver så har det varit precis så med vår son sedan ungefär 7 års åldern. Han är nu 12 år och mycket har blivit bättre men det är fortfarande inte bra. I denna ständiga oro har jag trott/hoppas på att det kanske blir bättre när han blir större..men inser väl nu att vi kanske skulle hjälpt honom tidigare.
Han har otroligt svårt att hantera sina känslor och får ofta ilskeutbrott som då leder till skrik och ibland kan han även göra sönder saker. 
Det märkliga i detta under alla dessa år är att han är skötsam i skolan och allt funkar bra där, men när han kommer hem kan han bryta ihop fullständigt om det är minsta lilla motgång. Det är också en del sociala problem med kompisar vilket gjort att han är ganska ensam ( verkar dock trivas med det ) men funkar bra med idrottsaktiviteter.
Vi har funderat länge på om vi ska göra en utredning då vi känner att han behöver hjälp och hela familjen påverkas negativt såklart och det är jobbigt för alla. (spec storasystern som får stå ut med allt bråk)  Men hur får man sin son att inse själv att han behöver hjälp? Han vill inte lyssna när vi försöker att prata om det här. Skulle vi föreslå att han / vi kanske behöver prata med nån för att få hjälp så skulle han vägra att gå med på det .
Hur har ni andra gjort?