Hjärtekrossat

Jag är totalt hjärtekrossat. Hade en kort men intensiv romans med en gift man och jag är också gift men i ett olyckligt äktenska. iom den nya mannen fick jag mod till mig att ta tag i mitt äktenskap i att lämna min man. Den nya mannen var så otroligt kärleksfull, öm, lyhörd. Han grät med mig när vi tillsammans bestämde oss att inte fortsätta tills vi vet vad vi vill i våra relationer. Han kändes mer bestämd i att fundera på oss och sin fru. Nu har vi inte setts på 3dagar och jag håller på att gå under. Jag kan inte andas. Jag vill inte leva utan honom. Jag vill inte vara utan den stora kärleken som jag upplevde med honom. Vi sa att vi skulle vara ifrån varandra i 2månader för att tänka ut ordentligt hur vi verkligen ville ha det. Jag sa till honom att jag älskar honom och jag vill att han ska vara min för evigt men att jag också tyckte att det är bra att vara ifrån varandra för att känna om det är äkta kärlek vi känner för varandra eller bara en lust. Jag älskar honom mer för varje dag. Jag är så rädd att han inte kommer tillbaka. Ena dagen säger min magkänsla att det är klart att han kommer tillbaka och andra dagen känns det som att det var den vackra upplevelsen som jag hade tur att få känna men det tog slut och nu finns det inget hopp kvar. 

Hjälp mig att förstå mig själv. Jag orkar inte . Jag fungerar inte hemma, på arbetet. Inget känns roligt, maten är smaklös. Allt är meningslöst. så svårt att allt är så hemligt och ingen känner till min smärta och jag kan inte dela dem med någon. Jag vill försvinna härifrån men jag har två tonåringar som jag älskar och lever för (Trots att de är upptagna med sitt liv). 

Hur ska jag leva vidare utan honom?

Jag har redan flyttat ifrån min man?.

Tack!
Hur ska jag få kontroll på mina känslor? hur ska jag ta över kontrollen i min vardag?
Romansen var inte längre än 3månader, men vi har känt varandra i 5år. Vi har samma hobby och jag kan inte fortsätta min hobby då det påminns om honom. Jag försöker jobba för att orka med mina dagar men brister i gråt flera gånger under dagen både hemma och på arbetet. 
Han är mannen i mitt liv som jag har drömt om. Det kändes som att jag hade hittat min själsfrände och han sa samma saker tillbaka till mig. Allt kändes så äkta. Jag går igenom alla våra chattar som var full av liv och kärlek. Hur kan han ha släppt taget om mig så brutalt? Eller behöver han verkligen den här tiden för att känna efter om han vill lämna sin fru? Kommer han att lämna sin fru? Vill han ha mig?

Jag går omkring nu med en sjukdomskänsla i hela själen med en klump i halsen som en kniv i hjärtat som inte släpper mig och det enda jag tänker på är honom. Hans lukt, hans leende, hans röst, hans beröring och hans löfte om vår framtid. Jag sover med hans namn i mitt hjärta och vaknar flera gånger med att känna hans närhet. Jag tittar konstant på min mobil och hoppas att han ska höra av sig och säga att han saknar mig så han går under. Jag hoppas att han ska välja mig och ge mig tillbaka styrkan, glädjen och livet. Jag hoppas att han ska säga att jag är kärleken i hans liv och att han lämnar nu sin fru för att spendera sin framtid med mig. 

Vad är chanserna han kommer att komma tillbakaoo? 

Jag är totalt hjärtekrossat. Hade en kort men intensiv romans med en gift man och jag är också gift men i ett olyckligt äktenska. iom den nya mannen fick jag mod till mig att ta tag i mitt äktenskap i att lämna min man. Den nya mannen var så otroligt kärleksfull, öm, lyhörd. Han grät med mig när vi tillsammans bestämde oss att inte fortsätta tills vi vet vad vi vill i våra relationer. Han kändes mer bestämd i att fundera på oss och sin fru. Nu har vi inte setts på 3dagar och jag håller på att gå under. Jag kan inte andas. Jag vill inte leva utan honom. Jag vill inte vara utan den stora kärleken som jag upplevde med honom. Vi sa att vi skulle vara ifrån varandra i 2månader för att tänka ut ordentligt hur vi verkligen ville ha det. Jag sa till honom att jag älskar honom och jag vill att han ska vara min för evigt men att jag också tyckte att det är bra att vara ifrån varandra för att känna om det är äkta kärlek vi känner för varandra eller bara en lust. Jag älskar honom mer för varje dag. Jag är så rädd att han inte kommer tillbaka. Ena dagen säger min magkänsla att det är klart att han kommer tillbaka och andra dagen känns det som att det var den vackra upplevelsen som jag hade tur att få känna men det tog slut och nu finns det inget hopp kvar. 

Hjälp mig att förstå mig själv. Jag orkar inte . Jag fungerar inte hemma, på arbetet. Inget känns roligt, maten är smaklös. Allt är meningslöst. så svårt att allt är så hemligt och ingen känner till min smärta och jag kan inte dela dem med någon. Jag vill försvinna härifrån men jag har två tonåringar som jag älskar och lever för (Trots att de är upptagna med sitt liv). 

Hur ska jag leva vidare utan honom?