Ytlighet

Kan ha med intelligensnivå att göra.

En del vill inte prata om djupare saker om det är flera människor på en gång. Så är min släkt. När vi är många pratar man väder och vind, skojar med barnen osv. Däremot kan jag prata väldigt allvarliga saker tex med min mamma eller ett syskon, men det gör jag bara om vi är ensamma. 

Jag tror helt enkelt inte att alla har den förmågan. Många föredrar ytligt och glättigt för det kräver ingenting att vara så,jag som är en känslomänniska och väldigt överanalytisk umgås helt enkelt inte med människor i den kategorin. Familjen får man väl ha visst överseende med men resten tycker jag kan vara. Är dock ledsamt när man till exempel läst en bok som gjort så starkt intryck på en eller sett en film som gjort detsamma och så finns det ingen att samtala med om det. 

Jag är EXAKT likadan, älskar djupa samtal! Ytliga samtal får hela min kropp att klia, som att jag vill springa ifrån personen XD 

Håller med, ytliga samtal kan man väl ha ibland ju i dagliga möten det är en sak.
Men har det med min släkt typ föräldrar. Går liksom aldrig att prata om ngt viktigt. Allt flamsas bort. Just den här glättighet och ja ytligt prat. Har faktiskt slutat försöka, man sitter mest och - mm och - aha -uhm. 
Sedan frågar de samma förbannade saker hela tiden. Till mig, mannen och barnen. T ex hur går det i skolan? Varpå ngt av barnen ska berätta då flaxas det vidare till ngt annat. Typ - vad kallt det är idag då! Sedan efter 10 minuter kommer skolfrågan igen. 
Nej de är inte dementa. Utan fullt normala och ganska unga trots allt(?).