Vill lämna men...

Tänker du att ni ska separera utan bodelning? Normalt sett säljer man ju vid separation (eller blir utköpt). 

Sälj bostaden och köp varsin bostad, köper ni på samma marknad så har ju även de objekten gått ned. Så det är bara att köra.

Barnet då. Svår sits. Men tänk igenom om du verkligen ska behålla med de förutsättningarna. Lämna spädbarnet till pappan kommer du ju få göra från väldigt späd ålder vare sig du är bekväm med det eller inte.

Varför kan du/ni inte söka hyresrätt om ni äger bostad?

I övrigt kan jag förstå att det säkert är en jobbig sista om du insett att det inte kommer att funka. Har ni pratat om detta? Anar han att du går i dessa tankar?

Vad gäller det ofödda barnet är han fortfarande förälder med allt vad det innebär. Sedan är det ju inte så att du kommer lämna bort ett spädbarn varannan vecka. Rimligtvis sker det först efter att barnet blivit lite äldre.

Du verkar ha åtminstone en början till en plan hur du vill göra och har förlikat dig med en situation som varannan-vräcka-förälder. Det är ju ett steg men om du inte pratat med din partner så kommer det bli en chock för honom om han inte har anat något innan.

Har väl inget bättre råd än så. Det är ju svårt när man vill separerar men inte kan av praktiska eller ekonomiska skäl.

Rent krasst så är det svårt att utan "fick off kapital" lämna ett förhållande som gravid! Du är i en utsatt situation och det är dags att prioritera vad som är viktigast.

Exakt vad du ska göra är ju upp till dig. Hur viktigt är barnet? Finns det någon boendesituation som är realistiskt? Hur är din partner som förälder? Osv.

Ja vi har pratat om det men han bagatellisera problemet. Se varje enskild grej som en separat konflikt och säger typ "det var väl inte så farligt". Ser inte hela bilden. 

gällande hyresrätt När man äger så prioriterar de inte dem med fast boende redan. Då behöver man sälja först och det känns svårt i denna marknad. dels skulle det ta lång tid och dels skulle vi sälja med förlust. hade funkat om vi bytte stad (bor i Stockholm) men det känns inte helt enkelt heller 

Vi har gemensamma sparpengar som vi skulle dela på vid separation. Skulle bli ca 200 000. Och så har jag egna sparpengar på 30 000. Men det kommer jag inte långt på i Stockholm att köpa något nytt. Blir ju inte ens en halv kontantinsats för en etta. Får ju inte heller låna om jag redan äger något  

jag skulle kanske kunna hyra i 2: hand tills vi har sålt gemensamma bostaden men det lär ta lång tid i denna marknad. Dessutom är 2:a hands hyrorna oskäligt dyra och det lär jag knappast ha råd med på en föräldrapeng. 

min partner är en bra förälder men miljön är inte optimal ju när vi bråkar så mycket. men ifrågasätter inte alls hur det skulle bli vid varannan vecka. Bara det att Jag själv inte vill vara längre stunder från den lilla bebisen 

Man börjar inte inse att man inte vill fortsätta livet med sin partner när man är gravid i vecka 8.
Fortsätt genom första 1-2 åren eller gör abort.

Sånt händer, tro det eller ej. förmodligen graviditeten som fått mig att förstå. 

Precis, det blir 2:a hand som gäller i Stockholm tills man har råd att köpa eget. Du behöver ju inte vara föräldraledig så länge, ni kanske kan bytas av efter några månader och då kan du jobba mer så att du får in lite mer pengar.

Det är inte optimalt att skiljas när man är gravid eller nyförlöst av just det här skälet. Om ni kan komma överens tillräckligt så att ni kan bo ihop medan babyn är just en baby blir det ju lättare. Vänta något år. 

Jo det är ju ett alternativ. Jag kan flytta in i extrarummet med det känns så främmande att fortsätta bo ihop med någon man lämnat. Känns som att man vill få ett avslut bara men inte helt enkelt med en liten bebis som sagt...

msn inser när man funderar i dessa banor att samhället i mångt och mycket är uppbyggt på tvåsamhet