Ät upp unge!

Jag skiljer på mat man gillar lite mindre och mat/livmedel man helt enkelt inte får ner pga smaken. Dvs sånt man tycker smakar så vidrigt att man bokstavligen inte får ner det och försöker man tjöjes man eller kräks. Jag har några såna saker själv. Vissa serveras inte öht här hemma för maken äter dom inte heller som tex lever. Annat som ärtsoppa äter maken medans jag och barnen äter blodpudding ( det gillar inte maken). Vårt äldsta barn äter allt utom senap. Vår yngsta ogillar potatis och ärtor. Det slipper han- vi äter det.

Det är ytterst få gånger jag blivit bjuden på nåt jag inte äter och då har jag bara låtit bli helt enkelt. Semlor tex. Det finns inte pengar nog i världen för att jag skulle få ner det. 

Spucks: det där med speciell "barmat" har jag heller aldrig förstått mig på. Under ett år, japp, då ska man ju lära sig både smak och konsistens och tugga och inte äta så salt, men sen- icke. Våra barn har sen de fyllt ett år ätit precis samma mat som vi. De har fått smaka inlagd sill till jul, Jansson, alla grönsaker och frukter, starkt kryddad mat, you name it. Samma om vi äter ute eller är bortbjudna. Den äldsta går i F.k och fröken sa att han äter allt. Linsbiffarna kanske inte var nån hit, men han åt dom.