Agerade läkaren rätt?
Hej. Jag har i månader haft besvär med magen, sömnen och ångest. Bland annat för att det var en tuff start när jag fick mitt första barn som blev sjuk och vi blev inlagda på sjukhus, efter det var jag överbeskyddande även då han blivit frisk och fortsatte oroa mig för honom och blev livrädd för minsta symtom. Det i kombination med att livet som småbarnsförälder kan vara nog jobbigt som det är med sömnbrist etc. Har även haft mycket hälsoångest både för egen del och anhöriga och gått till privat psykolog för det. När jag sedan efter föräldraledigheten jobba som ssk på en extremt stressig arbetsplats så eskalerade det och jag kände mig aldrig utvilad eller avslappnad. Jag bröt ihop flera gånger på jobbet och började gråta och kände att jag inte längre kan hantera stress som jag kunnat förut. Lätt till ilska och ont i kroppen. Alla symtom för utmattningssyndrom egentligen. Jag är dessutom gravid igen.
När jag tog mod och träffade en läkare så blev jag förvånad över att hennes lösning var ångestdämpande och att jag kunde gå ner i tid själv (utan sjukskrivning). Jag tyckte det kändes konstigt att föreslå att jag ska gå miste om halva inkomsten när jag satt och grät under mötet helt slut och berättade hur jag mått den senaste tiden..? Tillslut sa hon att hon kunde skriva sjukintyg på 50% i två veckor. Men det känns så himla kort och att jag sen ska vara beredd att orka 100% igen och må bra? Har någon varit i liknande situation, hur bemötte läkaren det?