Agerade läkaren rätt?

Du skriver själv i trådstarten att du går från en kaosartad tid som nybliven förälder till ett jobb som "ssk på en extremt stressig arbetsplats".
Kanske är det inte bästa platsen för dig att jobba på?
Saker och ting förändras, kanske kommer du kunna jobba där längre fram, kanske inte?

Jag förstår att läkare initialt föreslår att du går ner i tid för att få mer ledig tid. Det har du rätt till som förälder. Och OM den insatsen funkar och du hade mått bättre så hade du inte behövt sjukskrivning och/eller medicinering.
Inget kommer bli bättre av att du är sjukskriven om du inte samtidigt gör andra förändringar. Som att se över ditt val av arbetsplats. Det är många som inte vill ta till sig det, som inte ser att det jobb man valt kan vara del i att man hamnar i utmattning. Men släcker du elden och sen tuttar eld på samma brasa... du fattar.

Detta håller jag helt med om. Om man delar lika i vanliga fall men det har blivit så, ofta i samband med att man får barn och är f-ledig, att mamman (i detta fallet eftersom ts är kvinna) sköter mer av hem och skötsel av barn, så räcker det inte att återgå till 50/50. Det blir ju ingen återhämtning för kvinnan!
Utan då får man ju som din partner, rycka in och verkligen snäppa upp sig så att det blir en avlastning. En möjlighet till återhämtning.
Och det måste vara utan skuld, utan förebråelser, utan kommentarer dagarna i ända om vad han gör och hur duktig han är.

Det är ofta en växelverkan att leva i en relation. Du mår halvkass, jag drar. Jag behöver en paus ett tag - du tar över. Din partner ts vill väl att du ska må bra?
Om stressen finns i hemmet eller kommer sig av att man inte får möjlighet till återhämtning på sin fritid så måste man ta tag i alla delar av problemet. Finns det stressorer i arbetsmiljön på grund av bristande ledarskap, styrning, bemanning eller annat så tar man kontakt med facket alt. säger upp sig om man inte tror på bättring. För då är man kvar i samma arbetsmiljö och kommer förr eller senare att hamna i samma sits igen.