Mina barn vill aldrig göra något

Du får införa ett schema på tider som de får vara på plattan. Eller så får de göra sysslor som ger dem extra tid på plattan. I värsta fall får du stänga av nätet under veckorna.
Barn i den ålder utvecklar ett beroende av just skärmar och behöver en detox.

Ja vi har förut infört ett schema och begränsad speltid men tyckte inte det hjälpte och under dom veckorna var det hemskt!! Skrik och bråk konstant!

Det låter som att de är beroende. Ni får väl bestämma att blir det skrik och bråk blir det ingen skärmtid alls på en vecka. Nu är de små och ni borde klara att sätta gränser, det kommer att bli mycket värre om några år om ni inte sätter gränser nu. Vi hade det jättetufft ibland med vår son, det enda som hjälpte var att vi fick säga till jätteskarpt båda föräldrarna tillsammans samtidigt . Vi hade som krav att han deltog i middagen, aldrig missade en träning , skötte skolan och sängdags var 21:00 när han var elva år. Vår granne varnade oss, hon är gymnasielärare och säger att hon har numera flera killar i varje klass som inte klarar skolan för att de är beroende av dataspel och spelar på nätterna. En kille i vårt område kollapsade totalt efter att ha spelat på nätterna, varit i skolan på dagen och knappt sovit på ett år. 

Tack snälla för att du delar med dig! Jag uppskattar verkligen det. Ska ta detta vidare. 

Jag tycker det här är några intressanta tankar som du kan fundera vidare på.

Dels att dina söner HAR ett liv. Ett digitalt liv. De har intressen och vänner via datorn. Bara för att du inte delar intresset, betyder det inte att det är dåligt. Som förälder ska du såklart arbeta vidare med att erbjuda fysisk aktivitet, nya upplevelser och begränsad skärmtid. Men nedvärdera inte dina söner genom att hävda att de "inte har ett liv".

Tanke nummer 2 är att dina söner inte existerar för att göra ditt liv roligt. De är självständiga individer och de kan inte förväntas bete sig och agera enligt dina förväntningar kring hur föräldraskapet ska vara. Återigen tycker jag att du ska fortsätta verka för att de får andra upplevelser. Ställ krav på hur man beter sig i en familj, och att man ibland måste göra saker för andra. Men försök att arbeta med dina egna förväntningar, så att inte dina söner får skulden för att du inte tycker att tillvaron är kul. 

Vad händer om ni åker någonstans på loven (uppfattade det som att ni är hemma?)? Hälsa på släkt, utflykt med övernattning eller liknande? De kanske behöver lite nya intryck och perspektiv?

Håller helt med linani. Du behöver arbeta på dina förväntningar och projicera aldrig dem på dina barn. 

Sätter man gränser (ingen skärm en viss tid osv) så behöver man även fullfölja dem också. I början lär det vara bråk men ni behöver ha tålamod med det tills ni märker förändring. Sätter man gränser och inte håller dem så kommer ju era barn förstås märka det och utnjyttja det.

Detta var klokt och fick mig att tänka till.

 Jag förstår vad du menar, menade inte att dom inte har ett liv så men jag märker ju på dom att spelandet påverkar dom på ett dåligt sätt, dom tycker det liksom att träffa människor fysiskt och dom svär och har svårt att bete sig bland folk och det tror jag beror mycket på spelandet. Sen är jag såklart glad att dom har kontakter via online även fast jag tycker det är mycket bättre för deras skulle att träffas i verkliga livet. 

jag tror jag får lite panik av att jag kanske tror att dom har tråkigt och måste hitta på saker. jag själv är en person som är ganska aktiv och mår bra av att vara ute bland djur och natur och det kanske blev en liten besvikelse att dom inte dela samma intresse.. Jag hittar på saker utan dom såklart men jag känner en tomhet och ledsamhet att dom inte vill göra saker som jag anser att en familj gör. Nu menar inte jag att vi måste åka bort hela tiden, det kan vara sitta framför brasan och läsa, spela sällskapsspel, pyssla eller bara baka, laga mat. får lite panik av att jag försöker så mycket men blir hela tiden ratad. 

Vi har ganska begränsad ekonomi så har svårt att åka bort och övernatt på ställen och vi umgås inte så mycket med familj, vänner och släkt tyvärr. Så vi är mest vi 4 hela tiden. Och kanske 80 % på hemmaplan. Men absolut åker vi bort.. det blir oftast badhus, jumpyard, bio. Men även när vi åker bort på roliga saker så har dom svårt att släppa det dom har hemma och uppskatta det roliga. Även till sån här saker blir det mest övertalningar

Det sociala livet ser annorlunda ut för barn idag, och även pandemin har bidragit till detta.

Min son har t.ex. sett på film digitalt genom att han och vännerna delar samma digitala rum men sitter i sina egna rum fysiskt med popcorn var och en på sitt håll. De spelar olika spel med varandra över nätet, har nästan alltid chattkanaler igång som Discord osv.

MEN: Vi har aldrig satt några regler för skärmtid för vår son, jag ville begränsa under en period men min man var emot det. Vår son klarar att hantera det vs skola och betyg, men säger själv nu (18 år) att vi nog borde ha satt vissa gränser för att värna hans nattsömn i grundskolan, om inget annat. 

Om man stänger internet på natten (lika för alla, vuxna som barn) så hindrar det en del dumma beslut. Visst, telefonen kan man fortfarande hålla på med, men oftast inte med det som drar mest tid (tunga spel).

Klura på hur ni ska göra och ni måste stå enade som föräldrar i detta. Min sons bästa vän har haft stenhårda föräldrar angående datorfri fredagkväll och social tid på helgen och det har lett till många konflikter, men jag tror ändå att deras barn nu förstår vad syftet var, och de har en bra sammanhållning.

 Det handlar inte om jag tycker att jag har ett tråkigt liv, jag trodde bara att vi skulle hålla ihop mer som en familj och göra roliga saker utan allt bråk.. 

Mina föräldrar var helt tvärtemot hur jag är, dom struntade fullständigt i vad jag gjorde, vi hittade aldrig på något fast jag ville det och det var bara skrik och bråk mellan mina föräldrar... kanske vill jag göra bättre och försöka vara ihop med mina barn, bli vad jag tror är en bättre förälder och försöka känna att dom uppskattar det. Men det är det som är så svårt. dom kanske är nöjda, jag vet inte 😞

Säger som tidigare skribenter. Kom ihåg att spel ÄR ett intresse. Vi säger till våra barn att spel och filmer är kul och bra saker att ägna sig åt men att det inte är bra att sitta still och titta på en skärm för mycket. Kroppen mår inte bra av det. Det låter som att ni behöver begränsa skärmtiden. Det blir bråk och skrik då men då får de väl skrika då. En bra grej är att utforma reglerna tillsammans med barnen. Föredrar de vissa tider på dygnet som man får ha skärm eller är det bättre med ett visst antal timmar/dygn? Hur ska de bli påminda om att det är dags att stänga av? (Eget larm, ni säger till en kvart innan etc?) 

Spela tillsammans med dina barn. Man kan inte bara tvinga barn att göra sånt som man själv tycker är kul utan får bjuda till själv också och skjuta några zombies, eller vad de nu håller på mer. :) 

Och gör saker på helgerna, antingen hela familjen eller att ni delar upp barnen mellan er. Åk och gör något som de gillar. Eller bara ta med ett barn och veckohandla, lämna skräp etc. 

"Mina föräldrar var helt tvärtemot hur jag är, dom struntade fullständigt i vad jag gjorde, vi hittade aldrig på något fast jag ville det och det var bara skrik och bråk mellan mina föräldrar... kanske vill jag göra bättre och försöka vara ihop med mina barn, bli vad jag tror är en bättre förälder och försöka känna att dom uppskattar det. Men det är det som är så svårt. dom kanske är nöjda, jag vet inte 😞"

Oftast vill man ge sina barn det man själv inte fick så jag förstår! 

Hur är kontakten med deras pappa? Är han närvarande med barnen eller känslomässigt frånvarande? Hur var det när dem var yngre? Sådant kan också påverka därför frågar jag.

Skärmtid kan ju också vara ett sätt för barn att "rymma" från annat, som känslor t.ex.

Känner så igen mig i det du skriver, men min dotter är nu 13. Hon träffar ytterst sällan kompisar, kanske 1 gång per månad, men pratar varje dag med sina nätkompisar. 

Vi har testat olika scheman och skärmtid på mobilen som alla bara leder till skrik och bråk. Nu har hon lärt sig att när nätverket stängs av så blir hon utan nästa dag om hon skriker. Brukar stänga av 21:30 på vardagar och 22:30 på helgen. 

Men hon ligger konstant  o kollar i mobilen. Vi har avtalat att hon ska gå på sina träningar och komma upp o äta frukost o middag. Och såklart lunch på helgen. Ibland hänger hon med om vi ska göra ngt kul, åka till badhus tex. Oftast är hon hemma. Saknar tiden när hon tyckte det var kul att hänga med och handla. 

Pendlar mellan dåligt samvete och förståelse. Dåligt samvete att jag inte lyckas motivera henne att vara mer med resten av familjen, som att jag försummar henne när vi åker till stranden och hon vägrar följa med. Men förståelse för att hon är större nu, är egen person med egna intressen. Klart hon blir förbannad när jag stänger av nätet mitt i en spelmatch. 

Jag tror ni måste bryta skärmberoendet. För det är ju något fel om de aldrig vill göra något annat. Vår 12-åring är också väldigt mycket för skärm men vid val mellan att spela tv-spel med kompisarna eller att träffa kompisar på fotbollsplanen vinner alltid fotbollsplanen. Och om vi ska iväg och göra något kan han ibland bli lite stressad över att inte hinna med skärm hemma men vi tar ju hänsyn till den känslan. Dvs vissa dagar ska vi bort resten av kvällen och då är vi tydliga med att ikväll kommer du inte hinna spela. Eller, idag ska vi bort men kommer hem kanske kl XX och då hinner du spela då.