Mathilda88 skrev 2023-05-04 20:25:06 följande:
Så underbart att höra!

Hur mådde du under stimuleringen?
Spännande, snart nästa ultraljud då! Ush ja kan bara föreställa mig oron för förändringar även om förändringarna är helt normala. Så underbart att höra din solskenshistoria, ger verkligen hopp inför ens egna nyligen påbörjade tripp!
Jo här har hänt mkt nu! Jag har haft en längre paus från familjeliv, var så intensivt första månaderna att jag behövde andas och landa lite sen.
Sen sist jag var här så har mkt hänt som sagt. Den 26 april hade vi välkomstsamtal (som höll på att sluta i katastrof och ombokning på plats pga sambon fastnade i trafiken på vägen in efter övertid på jobb, men klarade sig tack o lov in några min sen). Den 28 april kom mensen på morgonen - och vi fick ja till att påbörja behandlingen!!!!!


Förväntade oss två nekanden då många fått det på RMC Malmö nu när där är så högt tryck.
Påbörjade behandlingen 29 april med Gonal-F. Efter 2 timmar började jag få molande känsla och inom en timme till var det full mensvärk och illamående så man knappt kunde sova den natten. Skriver och frågar RMC om det är normalt och om dosen kanske behöver sänkas eller så. Smärtan lättar under förmiddagen och jag åker på den planerade dressyrtävlingen för Falsterbo-kval, de ringer och säger att anser att behandlingen skall avslutas!!! Att ngt nog är fel i kroppen (ex infektion). Man var helt krossad!!! Lyckas förklara att jag ju normalt kan må kasst vid mens (spyr två första dagarna som värst) och att det kanske är det som triggats av medicinen. Lyckats intyga att det nog inte är så farligt som de tror och att jag istället ska åka till gynakuten för att kollas upp. Så det gjorde jag efter jag tävlat klart och de hittade inget fel och jag fick fortsätta!! Vilken berg-o-dal-bana till dag - eller snarare vecka för att vara ärlig.
Jag har inte blivit lika dålig efter sprutorna sen nummer ett, men varje spruta ger mig molande och i vågor blir molvärk - och molvärken ger illamående liksom när jag har mens. Så svårt att äta ordentligt och tappat knappt ngt kg i vikt. Tyvärr har Alvedon ingen effekt alls på detta på mig, aldrig haft i hela mitt liv tyvärr. Tar vanligtvis Naproxen 500 mg med ca 5h mellan för att kunna hålla den smärtan under viss kontroll, men får ju inte ta nu...
Nu vet jag inte om jag vågar vara ärlig imorgonbitti på första ultraljudet om hur jag mår, för ingen verkar bry sig alls när man säger att man är väldigt känslig när det kommer till livmodern. "Alla" är ju ändå det känns det som de tänker. Rädd för att de ska ta och avbryta behandlingen på riktigt isåfall. Är nog säkrast att hålla tyst och ge en mild version helt enkelt. Litar verkligen inte på någon!
Men oj vilken resa. Förstår att du tagit en paus här. Jag är inte lika aktiv heller, vill försöka få tiden att gå och inte tänka för mkt på vad man går igenom haha.
Förstår att du inte litar på någon.. men du måste va ärlig mot dig själv iallafall de är ju viktigt att du mår bra. Vad kommer ske här näst nu, ultraljud imorgon och där efter?
Jag har ju inte riktigt gått igenom samma resa som dig utan istället gått på en missfallsutredning under förra året med diverse tester, kontroller och prover. Det pga mina 3 mf ja hade förra året. Men mitt i utredningen så blev jag gravid ?naturligt? och då avbröt vi den. Så där är vi nu, hoppas att det ska gå hela vägen denna gången