Utredning/insemination/ivf 2023

Åååh men kära Elliot, jag vet inte ens vad jag ska säga, alla ord känns för futtiga och svaga i det här sammanhanget 💔Jag blir så otroligt ledsen för din skull, för er skull, så här skulle det ju inte bli 😔 Hur mår du just nu?

Det var ju jättebra att du ringde kliniken och väldigt imponerande att de kunde ta emot er så snabbt! Självklart känns det som en stor lättnad att veta att din mans spermaprov såg så bra ut, och även om jag inte har varit med om just ett missfall så kan jag i alla fall relatera till känslan över att alla prover ser bra ut men ändå lyckas man inte. Ibland har jag tänkt att om de bara skulle hitta något litet fel som var lätt att åtgärda, då skulle man ju kunna hoppas så mycket mer. Så samtidigt som det kan kännas frustrerande att de inte hittar något fel så är man ju ändå glad att allt ser bra ut. Vad intressant det där med Protein S, det har jag knappt hört talas om tror jag, men då är det väl jättebra att de kollar upp det eftersom det kan vara ärftligt 

Ja gud vad komplext och komplicerat livet kan vara ibland, och så otroligt orättvist måste jag säga! Efter en sån här sorglig händelse så kanske det kan vara bra att stanna upp lite och hinna fundera och prata om hur och när ni vill ta nästa steg, om det blir IVF eller om ni vill försöka själva några månader först. Jag förstår att det är tusen frågor och orosmoln som svävar omkring just nu, som ovetskapen om äggens och spermiernas faktiska kvalitet som du skriver, och om ni kan behöva hjälp av IVF eller inte. Som du säger är ju IVF en enorm kostnad som många av oss skulle känna är väldigt märkbar, även om det är en superbra hjälp att få. Kanske är det första steget att invänta provsvaren om Protein S, och även om man gärna vill ha en plan framåt på lite längre sikt så kan det ju också vara bra att försöka tänka bara de närmaste veckorna först och ta ett litet steg i taget. Sedan efter svaret om Protein S kan frågan om IVF få ta lite mer plats. Så tänker i alla fall jag, men jag vill inte komma här och försöka säga vad ni ska göra och tänka, bara att det är lätt att man försöker planera så långt fram i den här komplexa frågan där man tyvärr inte har något facit. Jag hoppas att ni får bra hjälp och stöd, och jag önskar också att jag hade kunnat ge dig en jättestor kram just nu 

Nu känns ju min långa klagosång om två års väntetid så otroligt banal i jämförelse mot vad du behöver genomlida, men jag vill bara säga att jag beundrar dig så mycket som trots ditt missfall kan ta dig tiden och ge så mycket av ditt engagemang och stöttande ord till oss andra  Angående din fråga om spolningen så sa läkaren att eftersom jag inte haft någon större infektion eller så efter den senaste spolningen så har troligtvis ingenting förvärrats åtminstone, och därför menade hon att det inte var ett måste att göra en spolning i den här nya utredningen. Men jag ser det som att jag skulle få lite mer sinnesro av att se hur det ser ut nu, för när jag gjorde förra spolningen sa de att blockeringen kunde vara tillfällig också, och om den vore borta vill jag ju veta det och om det trots allt skulle ha förvärrats på något sätt så vill jag ju veta det också. Så jag är glad att få göra en ny spolning faktiskt.

Ja jag försökte till och med i två år med mitt ex, så jag tycker att jag fått min beskärda del av väntan men jag förstår såklart att reglerna säger att det är väntetiden med min nuvarande partner som räknas. Det blev bara en chock att den där hjälpen som jag trodde var ganska nära nu, helt plötsligt flyttades till vad som känns som en evighet bort. Och ja det stämmer precis som du sammanfattade det, att om "bara" en eller ingen av äggledarna är blockerade nu så måste vi försöka i två år, men om båda skulle vara blockerade nu så kan vi få hjälp på en gång. Tack igen för att du orkar och vill bolla det här och peppa och stötta, trots det du går igenom just nu, snacka om att ha ett stort hjärta 

Tack för omtanken ❤️ Det var vårt tredje missfall totalt, men inte i rad. Det är ju såklart man tänker att vi kan ju uppenbarligen bli gravida (men det tar 585748 månader varje gång) men jag börjar bli rädd att om vi skulle bli gravida igen så blir det missfall igen. Det är svårt att tänka att det bara skulle vara otur när man måste kämpa
månad efter månad och sen går det ändå åt skogen. Jag tycker det borde finnas en orsak 😔 

Läkaren som vi träffade menade på att om vi skulle göra IVF så skulle han sätta mig på Trombyl (blodförtunnande) direkt bara för att jag har den här ärftligheten och skulle det visa sig att jag även har brist på Protein S så skulle det sättas in ytterligare en medicin. Och då även progesteron, det är väl ganska standard när man gör IVF dock. Jag vet inte om man kan få dessa mediciner även utan IVF, rent logiskt så borde man ju definitivt kunna få dem även när man plussar naturligt. Men nu har jag börjat inbilla mig att anledningen till att vi har svårt att bli gravida samt får missfall beror på att kvalitén kanske är sämre på mig eller min man. Börjar få katastroftankar att om man stöttar en naturlig graviditet med mediciner så visar det sig ännu längre fram sen att fostret inte är
livsdugligt men att det fäste ändå trots mediciner osv. Där är det ju lite annorlunda, vid en IVF kontrollerar de ju detta innan återföring. Ja du hör ju, tankarna snurrar.. 💔

Vad skönt att din sambo tagit till sig av råden och är villig att göra de förändringar som kan underlätta för en naturlig graviditet! Har läst igenom tråden och sett vad du svarat Vickan bland annat. Svårt det där med kaffet!! Det tycker jag själv också.. Jag drog ner det till en kopp om dagen (på morgonen) och min man slutade i första hand med typ Nocco och har även dragit ner på kaffe-konsumtionen även om han fortfarande dricker kanske 2-3 koppar per dag. Har tyvärr inget tips om koffeinfritt, har inte provat något själv! 

Skönt också att du börjat bearbeta din rädsla och tror precis som du säger att det är jättebra att komma i kontakt med en kurator. Om du inte får någon via RMC så kan jag ändå rekommendera Mindler, jag har själv pratat med en tjej där under några månaders tid. Det är rätt korta samtal, det är snällt för plånboken och man får följa ett av deras behandlingsprogram som passar sig för syftet. Så det kan ju vara värt att prova också 😊 

Men hoppas såklart ni lyckas med ett plus på naturlig väg innan ni får kallelse!! Heja heja! ❤️

Ja jag är lyckligt lottad som har honom ❤️. Ja jag är tacksam för att ha lite mer tid till att processa samt ny chans för oss att prova själv med inriktning på det som proverna visade. 

Känns definitivt mycket betryggande att höra allt fler som har den erfarenheten 🙏. Man kan kanske t.o.m. komma överleva 😅👍. 

Haha tack 😂🙌 Känner mig rätt nöjd med den själv! Ja har förslagit koffeinfritt kaffe, men de han provat tidigare har tydligen smakat illa. Hoppas kunna hitta en ny sort som han kan tänkas gilla! Vilka märken har du provat som varit goda? Han gillar starkare kaffesmaker som Intense etc. Nej jag har försökt motivera med det att det bara handlar om dessa månader, sen får han dricka hur mkt han vill 🥰. Work in progress 🙏

Spännande med D-vitaminboos, hoppas det ska hjälpa! Ja det var väldigt bra beskrivet - att få känna att man har ett uns av kontroll mitt i denna resa där man är helt utelämnad? Bidrar säkert till min ångest inför det 😅🙈 Har du tempat en längre tid? Har inte förstått grejen förrän häromdagen när jag lyssnade på en av Jenny Koos webinar och hon förklarade anledningen till det. Så har börjat tempa denna cykeln,🙃 har kört med ägglossningstest större delen av det gångna året. 

Ja jag har tagit tillskott hela tiden, han har fått prova olika tillskott i perioder. Jag provar lite olika tillskott som ex Munkpeppar och bidrottningshonung, utöver folsyra, multivitaminer, magnesium, Omega 3/6 och D-vitaminer. Jag har slutat med the som innehåller koffein, tar enbart koffeinfritt the vid enstaka tillfällen nu. Dricker ingen alkohol sen tidigare (tycker det smaka illa 😂). Lyssnar på Jenny Koos samt läser hennes bok med förhoppning om att kunna optimera mig så bra som möjligt, så det kan underlätta och kanske tänkas gå naturligt även om sambon inte skulle få upp mängden till topp, men kanske tillräckligt iallafall 🙈🙏. Försöker köpa hem så lite processad mat som möjligt, så nyttigt som möjligt men är inte helt insatt än i om särskild mat är extra bra för denna situation mer än att undvika processad mat? Hur tänker du kring allt med tillskott och mat? 😊

Jag vet inte riktigt hur jag mår, alltså jag mår liksom förvånansvärt bra. Jag vet inte varför, jag tror det kan ha att göra med att jag inte tog till mig av graviditeten (försvarsmekanism deluxe) så jag hade nästan ställt in mig på att det inte skulle gå. Ledsamt att inte kunna glädjas såklart, men fallet blev inte riktigt lika hårt ❤️ 

Det hjälpte absolut att vi fick en ny tid så snabbt, jag ringde samma dag som jag började blöda för det kändes som att det var det enda som kunde få mig att blicka framåt. Och jag blev SÅ förvånad och typ peppad när vi fick tid bara två dagar senare. Jag vet att du haft dåliga erfarenheter av den här kliniken men vi fick ett bra intryck av läkaren iallafall, han var ganska rakt på sak det var inte massa lull lull. Och jag uppskattar att han verkligen tog på allvar det här med propparna och Protein S-bristen. 
Såklart en stor lättnad att övriga prover såg bra ut och det syntes på min man att hans axlar sjönk lite igen 😊 Sen
är jag helt med på vad du menar med det här med att man nästan önskar att man hade hittat en orsak, något som går att rätta till så det bara fungerar sen. Det är nästan ännu mer frustrerande att inte veta varför det inte lyckas. Det är ju därför det här med ofrivillig barnlöshet tär så fruktansvärt på en, eftersom allt är så ovisst. Man vet ju verkligen INGENTING och har NOLL kontroll. Vi människor är inte skapta för att inte ha kontroll. 

Vi har inte fått provsvaren ännu, hoppas på att de kommer i början på veckan! Men jag vet inte, tror det kanske lutar åt att vi provar IVF ändå. För att slippa de här katastroftankarna som man har om dålig kvalitét osv. Som jag skrev till Mathilda så tror jag att man kan få stöttande medicin även vid en naturlig graviditet (menar alltså medicinen mot blodproppar etc) men då börjar jag ju direkt tänka att även ett dåligt ägg skulle fästa med hjälp av medicin så visar det sig senare att fostret inte är livsdugligt osv. Man blir knäpp av alla tankar!! Sen
är det ju det här med att det finns ju såklart ingen garanti att en IVF fungerar, hade man vetat att det räckte med ett försök hade jag nog inte tvekat.. ❤️ 

Eran resa med två års försök är absolut inte banal! Snarare tvärtom, jag kan inte själv föreställa mig att försöka i flera år utan plus. Vi har alla våra bekymmer och inget är större eller mindre än det andra. Men målet är gemensamt och dit ska vi allihop på ett eller annat sätt ❤️ 

Då är jag med på varför läkaren sa att spolning inte var nödvändigt. Men tycker absolut att det är helt rätt att du gör det ändå, jag hade gjort exakt samma sak. Förstår att det är viktigt för dig och glad för din skull att det inte var några problem att få en tid för det! Även om det är drygt med några veckors väntetid såklart. Men varje dag som
går är ett steg närmre 😊 Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att få beskedet att det är ytterligare ett års väntan. Speciellt när du försökt så länge med två olika partners, precis som du säger så borde du verkligen inte behöva vänta så länge. Usch, vad arg jag blir! De tar ingen hänsyn alls till ålder etc? ❤️ 

Men hur går det annars, börjar du kanske närma dig en ny ägglossning? Knäpp som man är så får man ju ny energi månad efter månad. Hoppet är det sista som överger en ❤️ Jag har inte bestämt mig om jag ska plocka fram termometern igen eller inte. Jag var ju inte så förtjust i den men samtidigt blir man ju nyfiken. Men vet inte om det är värt den stressen för mig. Jag kanske kör på ägglossningstest och kroppens signaler den här månaden, det blir ju eventuellt sista försöker innan IVF, om vi nu bestämmer oss för det ❤️

Ja såklart den oron hänger över en än mer nu efter ännu ett missfall 💞. Men va härligt med en sådan läkare som verkligen verkar bry sig och redan hittat detaljer att granska! Kan absolut förstå oron över att bara ta tabletterna och att ngt icke frisk ska stanna kvar. Nu har jag inte uppfattat de medicinerna som ngt som ?håller fast? utan nog bara ger mer optimala förhållanden. IVF känns såklart lite tryggare efter att de hunnit kontrolleras som friska innan applicering?
Tufft val! 🙈 Lider med er! Dom där tankarna snurrar en massa! 

Ja han kämpar på 💞. Okej, va bra du säger det för jag har noll insikt i hur det är att leva på kaffe 😂. Jag har inte velat pusha för hårt i frågan, men då ska jag vara än snällare på punkten och inte förvänta mig ett avslut om än tillfälligt. 

Där går jag liksom du och våndas om IVF eller försöka få till själv innan fast av annan orsak - om vi får till det nu men inte ett syskon sen 🤔, är det bättre att ha fått första via IVF och kanske med lite tur ha infrysta ägg kvar att göra syskon på? 😅 Vojne vojne? 

Tack 🙏 Ja hoppas få komma till att prata med hen. Tack för tipset, ska definitivt kika på dom annars 💞. Tacksamt att det finns alternativ om det kör ihop sig! 

Tack!💖

Det kan absolut vara förklaringen tänker jag, och samtidigt som jag är glad att höra att du mår bra med tanke på omständigheterna så är det ju ändå så sorgligt och orättvist att du knappt kunde få bli glad för det här plusset  Som du säger blir ju fallet inte lika högt då, om man inte hunnit börja glädjas och planera, men tänk vad många som bara tar det där plusset för givet. Jag drömde i natt att jag plussade men att jag inte ens blev glad för att jag var så inställd på att det skulle ändå bara försvinna.

Fantastiskt att de kunde ta emot er så snabbt, det var ju verkligen imponerande! Det låter ju jättebra att han tog de där aspekterna på allvar, och jag är jätteglad att du är nöjd med bemötandet du fått där  Ja där sätter du verkligen huvudet på spiken och beskriver så bra hur den där maktlösheten och frustrationen kan kännas. Jag håller verkligen med och även om jag inte ser mig själv som ett kontrollfreak i vanliga fall så har allt med fertiliteten fått mig att greppa efter halmstrån och små små saker som jag känner att jag kan påverka för att få åtminstone någon liten illusion om kontroll.

Hur går tankarna nu och har det hänt någonting sedan sist du skrev? Den där funderingen kring om ett dåligt ägg kan fästa pga medicinerna, skulle du inte kunna fråga läkaren om det nästa gång? Precis som du säger är ju inte IVF någon garanti för att det skulle gå vägen på en gång, men jag läste faktiskt lite statistik (Q-IVF kan man googla på för att få se behandlingsresultat m.m. för de svenska klinikerna som finns) och kände att oddsen är ju ändå bra mycket bättre med IVF än om man försöker på egen hand 

Tack snälla, det var fint sagt  Precis som du säger kan ju våra resor se lite olika ut, men kampen och känslorna och målet är ju ändå detsamma. Jag försöker att se den målbilden framför mig, den dagen vi är precis där vi vill vara och kan se tillbaka på den här kämpiga tiden och tänka att vi tog oss igenom den 

Vad skönt att du förstår, jag håller verkligen med om att det känns viktigt för mig att få göra spolningen, och då tror jag att det kan vara bra för mig psykiskt också att faktiskt få svart på vitt hur det ser ut med äggledarna nu. Nä jag frågade om det där med ålder och det verkade inte spela in lät det som, men däremot tyckte ju vår läkare att vi borde få lite dispens och inte behöva vänta i ett helt år till eftersom jag redan varit inne i IVF-svängen förut och att jag faktiskt försökt aktivt i sammanlagt tre år även om det råkar vara med två olika partners.

Vad fin du är som frågar 🥰 Idag fick jag faktiskt positivt ägglossningstest, på CD13 precis som vanligt, men däremot har jag haft noll fertilt sekret så det känns ju mindre bra tycker jag 😔 Jag förstår vad du menar med termometern, jag fortsätter att köra med den faktiskt för att jag är för nyfiken för att sluta med den, haha! Men om det känns som en stress för dig så tycker jag att du ska lägga undan termometern. För mig personligen så kände jag mig mer stressad av att inte veta hur tempen utvecklade sig de gånger jag försökt att låta bli att tempa 😅

Ja det är såklart supersorgligt att man inte ska kunna glädjas  Det här ska ju vara något kul, fint, romantiskt.. Inte en plåga och en mental kris. Ibland känns det verkligen orättvist att vissa ska ha såna svårigheter och vissa blir gravida genom att blinka samt aldrig ens varit i närheten av missfall.. 

Ja jag blev verkligen förvånad! Det kändes så SKÖNT att få en tid direkt, tror det hjälpte min mentala läkning också. Det var som att jag liksom glömde att jag varit gravid och bara fortsatte resan nu..  

Ingenting har tyvärr hänt sen sist, jag har inte hört något från läkaren än. Jag ringde kliniken igår för att kolla varför ingen hade hört av sig, men det var helt enkelt så att alla mina provsvar inte hade kommit än. Hon lovade att läkaren kommer ringa så fort han fått alla svar. Och det finns fortfarande tid att komma igång redan nästa cykel om vi vill det. Så jag väntar tålmodigt på att läkaren ska ringa, dels för att få provsvaren och dels för att kunna ställa mina frågor...  Det är så himla mycket tankar, är så rädd att mina ägg är dåliga så fäster det ändå för att jag tar medicin så klamrar det sig fast där inne fast det inte är livsdugligt. Jag menar, ska man få missfall vill man ju ändå hellre ha det i vecka 5 än i vecka 10 liksom.. Gud så deppigt det låter!!!! Men det är lite så det känns  

Håller med, oddsen känns ju ändå lite större med IVF, och som läkaren sa så får man ju i princip 10 ägglossningar i ett om de tex skulle få ut 10 ägg. Även om man såklart bara kan återföra ett per cykel. Det lutar åt att vi kommer köra på med IVF, för att ta den lilla kontroll vi kan. Ge det ett försök liksom, fungerar det inte på första så får vi ta ställning till det då  

Det är klart det är viktigt för dig! Precis som du själv säger så greppar man ju efter halmstrån och man vill ju göra allt man kan. Och i ditt fall är det att göra en till spolning och då är det SJÄLVKLART att du ska göra det  Och jag hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att ni får hjälp snabbare. Tycker precis som din läkare att det faktiskt inte finns riktiga argument för att ni skulle behöva vänta ett år till. Du har kämpat tillräckligt! 

Vad kul att det är dags igen nu då! Men trist det där med sekretet såklart... Men du brukade ha lite mindre av det om jag inte minns fel? Tänker att alla läcker ju inte äggvita liksom..  Hejar på er och hoppas ni kan hitta lust att ligga på ändå! Lusten är ju inte alltid på topp när man ska göra barn.... 

Jag börjar få lite ägglossningskänningar, lite tidigare än vanligt men kroppen är ju ingen klockan direkt efter ett missfall. Har inte fått positivt test än, men testar 1-2 gånger per dag. Jag har inte tempat något, dels har jag varit sjuk och dels känner jag typ att jag inte behöver den. Det är klart det är superskönt att få bekräftat att man haft ägglossning, och skönt att veta att om tempen inte har höjts så behöver man säkra upp med mer sex haha. Men jag har som sagt ganska mycket och tydligt sekret så jag tänker att jag går på det och förhoppningsvis ett positivt ägglossningstest denna månad. 

Håller verkligen ALLA tummar för oss båda 

 

Jo, den gör ju tyvärr det. Det är så tråkigt att man inte ska kunna glädjas, men nu känner man ju nästan mer att ett plus skrämmer en. Jag tror att om (NÄR, det SKA gå) så kanske jag kommer kunna andas ut lite åtminstone efter KUB. Men veckorna fram tills dess känns som det kommer vara en plåga..  Så himla sorligt att vissa ska behöva ha det såhär när det kommer att försöka få barn, och vissa bara behöver blinka för att bli gravida och aldrig någonsin ens behöver uppleva ett missfall... 

Du har nog absolut rätt, medicinerna är väl kanske inte för att hålla kvar. Men jag vet (tror) att det som orsakar missfall när man har den här bristen är att det bildas små mini-blodproppar i livmodern som gör att kroppen inte tar till sig ägget eller fostret. Då tänker jag att det kanske skulle bli en dålig befruktning så äter man mediciner som ska se till att ägget inte stöts ut, så fastnar något dåligt istället... Åh andra sidan så överlever ju aldrig ett icke livsdugligt foster ändå, menar mer att jag är rädd att det liksom klamrar sig fast i onödan så får man missfall i vecka 10 istället för vecka 5 liksom. Förstår du hur jag menar? Men du hör ju, det är ju bara hjärnan som spelar spratt mer en.... Ska fråga läkaren om allt detta, men han har tyvärr inte hört av sig än. Ringde kliniken igår för att kolla men tydligen hade de koll på mig och anledningen till att han inte ringt var för att alla provsvar faktiskt inte kommit än  Så väntar tålmodigt fortfarande... 

Ja, alltså det är ju en balansgång allt det här med kost osv. Man vill ju göra så gott man kan, men samtidigt måste man ju få leva lite också  Alla gör ju som de vill men jag känner att skulle jag förbjuda allt gott HELT, så hade man ju istället tyckt att livet var ganska tråkigt...  Så försöker hålla oss någonstans där emellan! 

Förstår hur menar! Och fattar att det är veligt för er också! Jag tycker dock man har hört historier both ways.. Har läst om vissa som kämpat i flera år med första barnet, gjort IVF och sen blivit både planerat och oplanerat gravida några år senare  Och samma sak tvärtom, det finns ju de som hade lätt att få första barnet men har stora svårigheter med syskon sen... Man kan nog aldrig veta 

 

Får jag fråga hur gammal du är? Ålder kan ju tyvärr vara en faktor, man känner sig kanske inte så gammal men sen börjar man läsa om hur ålder påverkar fertilitet osv. Tänker på det här med att försöka själv vs IVF... 

 

Här har vi en till, jag! Som vänta på utredning efter 3 st missfall under 1 år. Har mitt första möte i början på mars. 

Inga barn sen tidigare, vi är 33 och 38 år. Ingen aning vad som kommer ske på första undersökningen? men antar väl typ hälsokontroll / gyn till att börja med.