HJÄLP

Hej.

Jag och min sambo har valt att gå skilda vägar. Min sambo vill inte gå isär men det vill jag, vi har dock sagt att vi ska gå skilda vägar. Vi bestämde och gjorde slut för ca två månader sedan. Vi bor ihop och har barn ihop. Vi har valt att påbörja processen efter julen så att barnen kan ha en lugn jul tillsammans med oss. 

Saken är den att, vardagen är här nu. Det känns jobbigt att prata om, så vi har låtit tiden gå utan att prata. Jag får känslan över att jag behöver driva processen fram om något ens ska hända, jag lär nog även göra allt själv precis som det har varit under hela vår tid tillsammans. Och det oroar mig då jag inte har ork längre. 

Hen driver mig till vansinne snart, och det känns som att hen gör det med mening. Så har det alltid upplevts. Hen har en del narcisisstiska drag .  Men jag vet inte hur mycket jag orkar. Våra barn mår inte bra av vår relation .. men hur ska jag gå vidare. Vi behöver sälja vår gemensamma bostad. Jag behöver köpa en ny, hen behöver köpa en ny bostad. Men jag klarar liksom inte allt själv på egen hand.

Hen provocerar mig till det yttersta och jag tror att jag kommer bli galen om vi inte går isär inom en snar framtid. 

Men jag är så rädd för hur det kommer påverka barnen då barnen har uttryckt att de inte någonsin vill att vi ska gå isär med anledning av hur andra kompisar har med sina skilda föräldrar. 

Jag är rädd, trött och jag orkar inge mer. Orkar snart inte leva. Jag måste hantera ALLT.