HJÄLP

Jag pratade med honom och tog upp det igen via mail eftersom han aldrig är hemma. Han är på utbildning hela tiden.
Och då skrev jag att vi behöver komma överens kring upplägget och även kontakta mäklare osv. Och hans svar är.
-att han inte ser hur detta ska lösa sig innan han är färdig med utbildning. Han säger att det blir svårt för mig att klara mig på egen hand, utan bostad, ekonomi, utan bil och ingen som kan hjälpa mig att fixa kring bilen om jag skulle få tag i en bil.
Och han kommer minsann inte ha råd med egen bostad under tiden som han studerar och han tycker att vi borde avvakta. Han säger att vi bli ändå som skilda trots att vi bor ihop. Han är borta på veckorna och kommer hem vissa helger och så säger han att om jag träffar någon ny så får han hyra lägenheten som finns att hyra i föreningen.

Sen skriver han att våra barn får antingen en pappa som är arbetslös och inte har någon ekonomi. Eller en pappa som har god ekonomi och bra jobb och bostad. Han menar på att vi inte ska stressa oss igenom skilsmässan och han tycker att jag borde hitta en kille tills dess som kan hjälpa mig ekonomiskt.

Att detta kommer påverka våra barn om jag stressar mig igenom detta och att jag behöver tänka på vårat barn.

Alltså ursäkta men hur resonerar människan? 

Han är färdig med utbildningen till årsskiftet. Han menar alltså att jag ska härda ut ett år till, ett helt år med bråk och osämja. Nej tack. Jag är nog så körd i botten av alla lögner, nonchalans, manipulering osv. Jag har fått nog. Jag är en väldigt empatisk människa och vill hjälpa allt och alla, jag önskar att jag var kall och hård och bara tänkte på mig själv ibland men det gör jag nästan aldrig. Och han vet mycket väl att jag inte kommer låta han bo på gatan. Men det skulle inte göra honom något om jag bodde på gatan. 

Så att vänta .. Nej varför ska jag det egentligen? Han har fått ett arv, han kommer även få en vinst av vårt gemensamma boende. Jag har betydligt sämre ställt rent ekonomiskt.