Min sambo är så in i h-e lättkränkt. Jag anser att man ska kunna ha ett öppet pratklimat i en relation och därför säger jag direkt om Ngt gör mig ledsen. Men VARJE gång blir det då bråk. Han klarar inte någon som helst kritik. Dessutom är det inte kritik alltid! ex på saker jag kan ta upp: jag vill att han överraskar mig, uppvaktar mig Nångång, säger nån gång att han älskar mig, att jag skulle önska att han tar initiativ till beröring/sex, att jag blir ledsen när han behandlar mig som en kompis, etc. Som partner borde man då svara oj jag visste inte att det gjorde dig ledsen, jag ska försöka bekräfta dig lite mer gumman? till exempel! men istället får han på sig offerkoftan: du är ju aldrig nöjd med mig, du försöker ändra mig till nån jag inte är, allt jag gör är ju ändå inte tillräckligt, skaffa en kille som är romantiker då, du accepterar ju inte mig som jag är osv osv vill man inte ha en glad nöjd partner? behöver man ändra sin personlighet för att man Ngn gång om året köper en blomma, eller säger Vad du är fin hjärtat? så jävla trött på offer!
