Lättkränkt

Din sambo är förmodligen inte uppväxt med att man visar kärlek på det sättet och därför tar han det som att du inte är nöjd med hur han är. Sen beror ju allt på vilket sätt du säger det på. Använder du JAG-form eller DU-form när du pratar med honom om dessa saker?

Du förminskar även din partner när du skriver att han är lättkränkt och spelar offer. Respektlöst.

Du känner att du önskar mer bekräftelse, men han upplever att du inte är nöjd med honom som person. Han säger allt jag gör är ju ändå inte tillräckligt? Fråga vad han menar med det? Var nyfiken? Säg att du känner dig ledsen, inte uppskattad eller hur du nu känner, prata om dina känslor inte om hans beteende, bara att du skulle önska blommor ibland etc.... säg inte att han är dålig på att vara romantisk aldrig köper blommor eller så utan prata bara om dig själv och dina önskningar.  Och ha inte så höga krav bara och vara noga med att inte visa kritik utan bara beröm för det lilla han gör....om han börjar göra förändringar. 

Fråga honom vad han tycker är viktigt för att känna sig bekräftad. Kan du försöka bemöta honom kanske han gensvara spontant. Säg sedan att för mig är det a o o att man lyssnar på den andre och försöker lösa problem och att det är ett problem för båda om den ena har ett problem eftersom ni är ett par. Problemet ni har är klassiskt att man inte känner sig sedd utan mer tagen för givet. Försök behålla lugnet när du samtalar, bråk i sig löser inget även om man kan få utlopp för sina känslor..... men inte bra om man sårar varandra genom dumma kommentarer som flyger ur munnen....

Har försökt, i många år. Men han har ganska mkt drag av narcissistisk personlighet o klarar därför inte minsta uns av kritik för då rasar hans värld han blir arg o det blir bråk. 

En narcissist har svårt att berömma andra för att det förminskar deras egen självkänsla, i deras huvud. Det är så tufft att leva m det. Vill inte lämna 

Sluta ge kritik och börja visa tacksamhet och uppskattning, det är otroligt kraftfullt.
Varje dag anstränger du dig för att hitta nåt och så säger du det till honom, kan vara småsaker tex ?Jag såg att du köpte mjölk, tack? eller vad som helst.
om du vill be om något så gör det på ett positivt sätt, tex ?jag älskar  är du köper blommor åt mig, då känner jag mig uppskattad?. 

osv.
kontentan är att du för in tacksamhet och uppskattning i relationen så ofta det bara går, då kan saker och ting vända. 

Och du lever ihop med honom för att?
Du kommer troligen inte förändra honom och, oavsett personlighet, så är det jobbigt att bli kritiserad / ifrågasatt för den man är. 

Svårt att ha en åsikt om det här eftersom jag inte får höra hans åsikt. Rent spontant skulle jag nog zooma in lite på hans svar om att inget han gör duger. Kan det vara så att du kritiserar honom mer än du kanske är medveten om? Du skriver inte heller om vad du gör för honom. Kommer du med uppvaktning och överraskningar då och då? En annan sak är hur du levererar ditt budskap till honom. Säger du "du gör aldrig så här och så här" eller "jag skulle bli så glad om jag fick blommor någon gång"? Berättar du att du känner dig oälskad eller har du en mer anklagande ton om hur han aldrig säger något kärleksfullt?

Oavsett kanske ni både skulle få hjälp av parterapi eller så är det helt enkelt en fråga om att ni inte passar ihop. Då är det kanske dags att tänka på refrängen - för bådas skull.

Jag förstår din frustration kring detta. Jag skulle föreslå familjerådgivning här - inte för att lösa problemen kring sakfrågorna som att han inte uppvaktar dig, utan för att få hjälp att hitta ett sätt att kommunicera så att han åtminstone kan höra vad du säger istället för att vara helt fokuserad på sig själv. För så länge han vänder varje konversation och får den att handla om honom istället så är det helt omöjligt att lösa någonting.