Alkohol och planerar barn

Har redan haft ägglossning och inväntar min mens. U om 2 dagar, möhippan är om 7 dagar. :/

jag har förståelse men jag kan inte avgöra om det är hans kontrollbehov och att han använder fertiliteten för att jag inte ska dricka. 

han har även uttryckt sin oro för att dricka och gå på klubb, han har jättesvårt att acceptera det.

Anonym (bea)

han är ej narcissist, han är omtänksam och har empati. :/ så det kan uteslutas.

till er andra: 

han har barn sedan tidigare, och är en bra förälder. han tar sitt ansvar och sköter sina dagar han har barnen. På så sätt litar jag på att jag kan lämna mitt barn. 

Jag har satt ner foten, han brukade kommentera mina kläder också. När jag har u ringning etc trots att jag klär mig vårdat. 

Jobbig situation alltså, jag vill verkligen ha barn då vi båda är 30+ och 35+

min äggreserv är dålig och därav svårt att bli gravida?

Anonym (bra) 

förstår, tänkte på det du skrev om att han var charmig och givmild i början av relationen. 

men han har inte så bra relation med exen, 2 barn med 2 olika kvinnor. Men samarbetet kring barnen är ok. 

Han har haft åsikt om en vän jag haft under min studietid, men Annars nej. 

han har dock åsikter om massa annat, tex bikini, att jag haft manliga kunder på mitt jobb då jag jobbar med skönhet, och han blir ofta besvärad om jag ska göra något speciellt. 

Precis, han tycker det är jobbigt att ja ska med på klubb, och har stört sig på det sen det kom på tal. Och fortsatt med halvt spydiga kommentarer om att jag ska på klubb. Tex: 

ah det är inte så att jag går på en KLUBB! och betonar det ordet ganska hårt. Eller i olika sammanhang ska han lyfta fram det, då kan han prata om typ en tredje part, åsikter kring klubbande. Vi har haft tjafs om det i och med att klubb inte existerar i våran relation så varför ska han alltid lägga mig i ett sånt fack gång på gång.

så vi ska alltså ut i storstaden, och vi båda har bott där och nu bor vi i en annan stad ganska nära. vi alla på möhippan ska sova tsm på hotell så det är en övernattning. Alla kvinnor som ska med på möhippan är 30+ mammor och gifta kvinnor. Så ingen är singel eller med det sagt vill jag bara poängtera att det är kvinnor med ansvar och ingen som är singel. Det stör mig mest?. 

jag hade förstått om jag är en person som älskar att festa mycket och varje helg, det hade stört mig om det var tvärtom. Men jag går ALDRIG ut, har hänt några drinkar och då har vi gått tsm, dock aldrig klubb. 

Glömde tillägga!

han menar då att jag ska splittras frpn gruppen efter middagen och gå till hotellrummet ensam säg vid 11? medan resten av gruppen är ute.

Min känsla jag får är att han vill ju helst att jag inte går på möhippan eller ut på klubb. Han säger inte det rakt ut utan det han gör är att han försöker med omvägar Indirekt. Så att jag själv ska göra det valet, att det ej är passande för en gift kvinna att stå på klubb en stund med tjejerna. 

han kommer alltså med argument och i det här fallet riktar han det på alkoholen. han har ett utmärkt tillfälle att använda sig av fertiliteten för den är svår att argumentera emot. För då framstår jag som dubbel eftersom vi sagt att vi ej ska dricka. Däremot har jag sagt att det får endast hända isåfall vid speciella tillfälle . 

det som är mest jobbigt är att jag ska alltså på en möhippa med restriktioner?. Så jag har ju tappat lusten helt egentligen. Men vill inte vika mig.

Anonym (g)

jo absolut. Just därför jag startade tråden, jag blev osäker på om jag har fel i just specifikt denna situation, men genom tråden så känner Jag att jag behöver ge en större bild av relationen. 

jag Tycker han är kontrollerande och har sagt flertal gånger att det måste upphöra annars har vi ingen framtid. Han har tillochmed kontaktat en psykoterapeut, men det känns som det förvärrats med tiden?. 

nu står jag här och vet inte hur jag ska göra, börjar må dåligt?

Jag förstår honom med alkohol när vi försöker, men vi ska faktiskt påbörja en IVf behandling om 2-3 månader. 

jag är mer störd över hela beteendet, och att jag har tappat omdömet just nu om han använder det här med fertiliteten för att jag inte ska dricka. För han har uttryckt flertalet gånger om det. och just hans osäkerhet att jag ska ut och inget med fertiliteten att göra. 

tanken har slagit mig, men känns som hans ex har gått vidare med sitt liv. Känns lite konstigt då jag aldrig träffat henne eller pratat med henne. :/

Anonym (be)

precis vi har aldrig träffats, det är fine med mig jag klarar mig utan. Men för hennes del vet jag.

Vi bor som sagt i en annan stad, han hämtar båda barnen från 2 olika orter varje gång och lämnar de. De har alltså inte lämnat Barnen en enda gång. Han har försökt få den ena mamman att samarbeta vid något tillfälle pga tidsbrist men hon vägrade för hon tyckte inte att hon ska anstränga sig. 

tycker också det är jättekonstigt, men de har telefonkontakt när det handlar om barnen. 

vi har varit med varandra i 2,5 år nu och jag har träffat en mamman en gång när jag följde med första gpngen och skulle presentera mig. Men hon var lite halvt otrevlig. 

Tanken har ju slagit mig att jag tycker det är konstigt från yngsta mammans sida att hon aldrig krävt att få träffa mig Eller kontaktar mig. hade jag varit mamma så skulle jag velat se hur mitt barn bor eller åtminstone vem kvinnan är och vad jag får för känsla. 

vi har barnen varannan helg, det funkar ej att ha de hör på vardagar pga skolorna. Då träffas syskonen varje gång, så på så sätt har det funkat. 

julen funkar också då barnen firar på dagen med mammorna och så har det alltid varit innan han träffade mig sedan på kvällen med min mans familj. Det har bara blivit så att vi aldrig ses med mammorna för man går om varandra och det är min man som åker och hämtar de, då ja kan jobba lite på helger. 

han är förövrigt en bra pappa det ska jag inte ljuga om, tar sitt ansvar vad det än är. Men nu lever jag med honom det är ju en annan femma. Hans kontrollbehov är jätte jobbigt för mig. 

vi har tjafsat återigen hela helgen om möhippan igen! Denna gång eskalerade det faktiskt så till slut sa jag att jag lämnar honom. Det tog han jätte hårt och efter 3 dagar kom jag hem igen och nu ska han verkligen ?kämpa med sitt beteende? 

han träffar en psykoterapeut också, men jag har helt ärligt inget förtroende för honom, så mitt ultimatum är att jag ska märka av skillnad nu fram till sommaren. Då har jag iaf gjort allt jag kunnat och gett psykologhjälp en ärlig chans.  vet bara att jag ej klarar av att leva såhär, är 30+ vill bara ha lugn och ro.

Ja vet att den Första relationen handlade om att de inte var rätt för varandra, träffades unga och fick barn. Mycket struktur och organisering så det gick ut över förhållandet då han valde att lämna. 

andra relationen så var det dåligt i 3 år, båda har Adhd och det blev för mycket bråk som eskalerade och känslorna svalnade. Han lämnade relationen efter parterapi etc. Men han träffa mig under skilsmässan så det var lite jobbigt i början Eftersom de har barn ihop och då behövde han sova där när han skulle ha barnen, då jag inte hade presenterats ännu såklart, det var för tidigt. Men det blev bra tills slut. 

dock börja hans svartsjuka osv ca 8 mån in i relationen?