Arg över barnen inte kan språket

Anonym (Less) skrev 2023-01-16 08:43:01 följande:

Mina barn är trespråkiga, svenska, engelska och franska. Pappans modersmål är ytterligare ett språk, men de kan inte mer än några fraser på det. Pappan har länge varit arg över att jag inte gått in för att lära dem det så som jag lärde dem de andra språken och även fått ta emot massa dumma kommentarer från hans släktingar. De kan heller i princip ingenting om den religion han anser att de tillhör. Jag tycker båda sakerna är hans ansvar, om det är viktigt för honom att barnen kan det så är det upp till honom att lära dem. Då blir han upprörd och säger att "det är jag som spenderar mest tid med dem" etc.

Tänker jag fel här? Varför ska det falla på mig?

Rimligast är att modersmålstalaren lär barnen det språk som den har som modersmål. Likaså är det rimligt att den som har en viss religion ser till att barnen blir lite bildade i denna.

Troligen är han upprörd över att han överhuvudtaget behöver ta tag i delar av barnens uppfostran som han faktiskt inte verkar förmå. Hade han förmått, hade de troligen talat lite mer av det fjärde språket och vetat lite om religionen.

Ni får väl prata lite om hur era barn kan lära sig lite mer om detta språk och kultur, om det finns något som fungerar för familjen. Pratar du makens modersmål? Har ni vänner som talar det? Finns det sammanhang där det talas, som ni kan komma iväg till. Böcker, TV? Sånger?

Har han varit sur i flera år, så är det väl dags att han talar språket lite med sina barn. Skypar/teamar släkten och pratar språket tillsammans med barnen.

Anonym (Less) skrev 2023-01-16 11:14:57 följande:

De lär sig om religionen i skolan, men han vill att de ska se sig som troende inom den. DET har inte jag det minsta intresse av att uppmuntra, utan har alltid sagt att religion är upp till barnen när de är stora nog att förstå.

Jag kan inga speciella detajler om hans kultur. Deras första år lärde jag dem ord på språket, fixade filmer etc, de hade tom leksaker som pratade språket, men när han inte gjorde något för att ta tag i det själv tröttnade jag. Ska han lämpa över allt på mig så får han acceptera att jag prioriterar det som är viktigast för mig.

Man kan ju inte tvinga en annan människa att ta ansvar över de delar som den tycker är viktiga. Men man ska heller inte acceptera att själv plocka upp dessa delar.

Han kan ju försöka få dig att göra vissa saker... men troligen handlar det mer om hans oförmåga, än vad som är rimligt.

Nu vet jag inte vilken religion det gäller, men oavsett vilket, så är det ju klokt i att försöka fostra sina barn efter de värderingar man själv har. Och att ha respekt över de trosuppfattningar som råder i släkt och bland annan familj och vänner.

Det är tråkigt att vara vuxen ibland och jag tänker att man hr ett litet fönster att ha "barnatro". Vill man ha det, så behöver man själv göra religösa saker, inte tro att det bara kommer automatiskt.

Arg över barnen inte kan språket

INNEHÅLL