Input kring skaffa ett syskon.

Hur mkt vill du egentligen? Eftersom du inte vill ha syskon med mer än 3-4 års mellanrum, så är frågan hur viktig detta är.

Jag tänker så här, njut av ert barn och återhämta dig, få rutiner osv. Sedan, om ni fortfarande vill ha fler barn, så börja då. För vill ni verkligen ha ett barn till borde inte åldersskillnaden spela någon roll. Men det är kanske ett syskon ni vill istället? För mig är det skillnad. 

Bra input. Jag utgick mycket från den känslan när vi försökte planera familjen. Har vi någon idealisk bild hur vi "tror" att det ska vara eller längtar vi verkligen ett barn. Med tanke på att vårt yngsta barn hade kolik och en del andra utmaningar så är jag glad att vi inte följde strömmen och fick barn tätt. Det var inte jättekul att försöka stå emot normen när alla i föräldragruppen blev gravida igen, jag kände mig utanför. Även om jag (vi!) visste att det inte var så vi ville göra.
Men då ska tilläggas att vi inte hade några kända problem med fertiliteten och levde i tron att vi på något vis kunde styra när det skulle gå att bli gravid. Vilket det också gjorde så småningom. Jag har full förståelse för att man resonerar annorlunda om man vet att det kan behövas hjälp att bli gravid. Samtidigt är ett barn ett barn och två barn är två barn. Man behöver orka och verkligen vilja för att det ska bli bra, är min erfarenhet. 

Men jag kan säga så här, vi försökte över två år och gjorde ivf och fick ut ett enda ägg, blev vår dotter. Då var jag under 30. Inga fel hittades på oss.
Nu vid 39 ville vi ha syskon helt plötsligt och blev gravid vid första försöket, men slutade i MA v 14, sedan blev jag gravid på andra försöket igen och är nu i v 13. Så, det kan gå jäkligt fort andra gången . 🙂

Först och främst: Grattis till sonen! 

Sen till din fråga gällande syskon. När vi hade föräldragrupp när mina barn var bebisar så var ett par av bebisarna "tillverkade" med hjälp av IVF. Det ena paret hade fått samma besked som er, "oförklarlig infertilitet" och läkarna hade sagt att det skulle bli svårt med syskon. Ett år senare kom det en spontan "Oj hoppsan". Då fick de även veta att ibland krävs det ett ivf-barn för att kroppen ska förstå vad det är meningen ska ske och sen kommer övriga barn naturligt. 

Liknande sa för övrigt läkaren gällande min förlossning (igångsättning som avslutades med snitt): "Du öppnade dig fullt till slut så även om det inte gick hela vägen denna gång så vet nu kroppen hur den ska göra, så nästa barn kommer du kunna föda vaginalt". 

Det finns faktiskt inget som säger att det måste ta lång tid och krävas IVF även nästa gång. Framför allt inte när man varit oförklarligt infertil. Det är lättare anta att det ska bli svårt om man hr PCO eller dåliga spermier eller en äggstock eller så, men annars vet man inte alls. Jag vet en som fick barn efter 10 års försök. När det barnet var 4 månader blev hon gravid igen! Hon fattade verkligen noll. Ett annat par behövde göra några IVF:er för att få första barnet. Andra barnet föddes mindre än 2 år senare och inte heller dom fattade nånting.
Så du får tänka båda scenariona helt enkelt och fatta beslut utifrån det. Vad händer om jag blir gravid på ett försök och vi får jättetätt resp. vad händer om vi väntar med att försöka och sen krävs det ändå IVF i slutänden?