Hur säger jag detta till min transdotter?

Det är väldigt vanligt att de med NPF diagnoser (på papper eller odiagnostiserade) definierar sig som transexuella ofta har de psykiska sjukdomar också som ditt barn som har depression och ångest. De försöker hitta sin plats i samhället men känner sig inte hemma någonstans det skrivs och pratas så mycket om transpersoner att det blir en av många ställen de letar på. Vad gäller FTM är en del homosexuella jag vet inte om det är samma sak med MTF. De som tillhör den här gruppen ångrar sig ofta ibland är det redan försent deras kroppar är förändrade för alltid av hormoner och operationer.

Jag rekommenderar dig att titta på Tranståget på SVT och läsa boken Irreversibel skada: transepidemin som drabbar våra döttrar av Abigail Shrier. Den handlar om FTM men jag tror att du kan finna den intressant ändå.

Anonym (Saga)

Mon 23 Jan 2023 22:28

#33

Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-23 16:50:07 följande:

Men som vuxen är det ju TS dotter som har ansvar för sin hälsa och vad som händer. Hon väntade tills hon var 18, och kom då ut. Man kan väl inte förutsätta att det är just autism? Man kan ju faktiskt vara transsexuell och också må dåligt!

När ens barn mår dåligt så letar man efter förklaringar. Det är mänskligt. Men att förutsätta att någon hakat på en trend är olyckligt. Som förälder så kommer en tid då barn blir vuxna. Även om de har psykisk ohälsa.

Självklart ligger ansvaret ytterst på dottern men som förälder älskar man och bryr sig om sitt barn och vill barnets bästa. Transvården är ideologisk, styrd av identitetspolitik och det saknas forskning på stora patientgrupper. Tänk om någon annan vård fungerat på det sättet det hade aldrig varit tillåtet. Jag hade inte sagt något om dottern mådde bättre som kvinna men nu gör hon inte det.

Anonym (Saga)

Wed 25 Jan 2023 11:00

#41

Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-24 06:38:41 följande:

Fast är det ens barns bästa att ifrågasätta deras beslut och delar kring deras psykiska ohälsa. Hade TS beskrivit att hon var tveksam till dotterns depression, dotterns diet eller dotterns val av partner hade man sett dottern som vuxen och ställt lite följdfrågor.

Nu, eftersom det handlar om en så stor och faktiskt känslig grej, så tycker jag, tillskillnad från många andra i tråden att man också ska komma ihåg detta, och faktiskt ha fokus på sitt barns allmänna mående. Inte ifrågasätta dess identitet.

Barn behöver lite utrymme i 19- årsåldern och tror man att hen behöver prata så gör man väl klokt i att fundera på om det är för barnets skull, eller för sin egen.

Ts verkar ju också tro att år av psykisk ohälsa skulle bli väldigt mycket bättre av en sak. Att inte må bra är inget som löses på snabbt. Det är en process.

Ja, det är absolut i barnets bästa att ifrågasätta i det här fallet. Det är till 100% för barnets skull som ts ska ta den här diskussionen det lätta är att bara acceptera, ge upp och strunta i att engagera sig.

Visst tar det tid att må bra igen, ts dotter provade en sak (leva som kvinna) för att må bättre det fungerade inte så nu måste hon gå vidare till en mer verkningsfull behandling.

Anonym (Saga)

Wed 25 Jan 2023 14:29

#46

Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-25 11:28:23 följande:

Fast det är ju ett vuxet barn, där diskussionen i sig faktiskt kan bidra till ännu sämre mående. Ser man det som en fas, att personen identifierar sig som ett annat kön, är det rimligt att ifrågasätta...
Men det är ingen fas att komma ut som transsexuell, det är en process. Oavsett om man landar i något annat längre fram, eller om man landar ännu mera i det kön man vill ha.

Man har olika typer av föräldraskap och TS är naturligtvis fri att lyfta frågan. Själv hade jag faktiskt försökt att börja i en annan ände. För jag är inte transsexuell... Jag vet inte exakt hur det fungerar. Det jag däremot vet är att man som 19 åring INTE vill att mamma och pappa är fördömande mot ens livsval.

Det är i min värd förmätet att anta att TS dotter bra är i en fas, och att hon nu "prövat färdigt". Det tar tid att hitta sin identitet som ung och i min värld är det viktigast att fokusera på att dottern får hjälp av professionella mot sin psykiska ohälsa. Inte om hon är trans eller inte.

Könsdysfori är en sjukdom och inte ett livsval. Det handlar inte om en vanlig identitetsfråga utan om att dottern riskerar att skada sig för livet. Skulle någon av mina barn riskera att skada sig så pass att resten av deras liv blev förstörda hade jag agerat oavsett ålder och inte vara stått och tittat på. Det mesta går att ångra, jobb, karriär, pojkvän mm men hormoner och operationer är för evigt. Har hon väl börjat med den medicinska biten kan hon inte landa i något annat längre fram.

Anonym (Saga)

Wed 25 Jan 2023 16:27

#49

Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-25 15:11:09 följande:

Och som förälder har du full koll och makt? Eller?

TS barn är vuxet och naturligtvis finns det olika sätt att förhålla sig till könsdysfori/transsexualitet. Själv tänker jag att TS vill ha perspektiv och det är en process att växa upp oavsett om man är "normal" eller lite ovanlig.

Det är uppenbart att folk på familjeliv tycker att TS ska ta tag i situationen, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte.

Personligen tycker jag att man gott kan prata med sina barn, utan att förutsätta att de tagit miste ang. sin könsidentitet. Hade en förälder till vuxet barn med en vanligare åkomma/sjukdom ifrågasatt barnets glutenintolerans/diabetes/psykos så hade svaren i tråden varit helt annorlunda.

Ts barn har inte BARA kommit ut som kvinna, utan har ju annan psykisk ohälsa också. Och familjeliv är inte stället där folk faktiskt vet, utan stället där man kan få input av olika människor. Min input är att man faktiskt inte bör börja ifrågasätta någons könsidentitet ens som förälder om man faktiskt inte har VÄLDIGT mycket på fötterna. Och jag vet faktiskt inte ens om det är rätt approach då. Vuxna människor är, trots att de är unga. Just vuxna människor.

Du verkar inte förstå att man bryr sig om och månar om sina barn även som vuxna. Om din vuxna dotter hade anorexia och ett BMI på 15 och sa att hon är pro Ana och målet är att gå ner ännu mer i vikt hade du stöttat henne i det? Eller tänkt att hon är vuxen och måste få göra sina egna val.

Glutenintolerans och diabetes finns det enkla test för. Om jag misstänkte att mitt barn blivit feldiagnostiserad med psykos hade jag tagit den diskussionen. Hade transvården varit vettig hade jag satt större tilltro där och tyckt att ts kunde engagera sig mindre men nu är det inte så man får i princip välja vilka behandlingar man vill göra.

Anonym (Saga)

Wed 25 Jan 2023 20:04

#51

Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-25 17:05:04 följande:

Livet är inte svartvitt och naturligtvis kan man måna om sitt barn UTAN att gå in och diskutera vissa saker med barnet.

Att jämföra TS dotter med en väldigt sjuk pro Ana anorektiker är inte rimligt. Och exakt vad man kommer göra i framtiden är naturligtvis inte skrivet i sten.

Ett vuxet barn som är dödssjuk, är en annan sak än ett barn som man misstänker tar miste om sin könsidentitet. Man kan bry sig väldigt mycket och ändå inte ta upp allt med sitt barn! Man måste ju få välja utifrån hur man uppfattar det hela.

Om man står och titta på medan barnet förstör sin kropp och är självdestruktiv så månar man inte om sitt barn. Man behöver inte dra fram som en ångvält det bästa är att ta det försiktigt men blundar man och tittar åt andra hållet är man inte en förälder som bryr sig.

Det är en fullt likvärdig jämförelse, båda är psykisk sjukdomar som får personen att skada sin kropp. Jag levde också i villfarelsen att hormoner och operationer var säker och beprövad vård med få biverkningar förut sen läste jag på och oj vad fel jag hade. Självmordsstatistiken och den psykiska ohälsan går inte ner efter behandlingen det verkar vara precis tvärtom. Hormonerna orsakar stora inre skador och när en person med snopp opererar om sitt underliv måste personen vidga och hålla hålet öppet med en stav varje dag annars växer det igen.

Hur säger jag detta till min transdotter?

INNEHÅLL