Hur säger jag detta till min transdotter?
En kompis har en tonåring som har börjat ifrågasätta sin könsidentitet och eventuellt kommer att vilja operera sig när h*n blir myndig. Nu utreds dock tonåringen för ADD och autism. Min kompis har börjar fundera på om det egentligen är detta som spökar, då barnet alltid har haft svårt med det sociala, svårt att passa in, samt haft ångest och depressioner sen 10-årsåldern.
Många transpersoner är absolut "på riktigt", men inte alla. Det finns tydligen en STOR överrepresentation bland ungdomar med diagnoser inom autismspektrat, som även ifrågasätter sin könsidentitet, ser sig som icke-binära, ibland vill byta kön mm. Att dessa skulle vara mer "trans" än andra, är inte sannolikt. Utan det handlar nog om annat, som flera redan har skrivit. Desperat identitetssökande.
Vilket inte nödvändigtvis är ett problem så länge de inte opererar sig eller börjar med hormoner eller liknande. Men då blir det ju irreversibelt.
"Riktiga" transpersoner brukar må bättre när de har kommit fram till vad som varit problemet hela livet. Samt bestämt sig för att byta kön eller redan gjort det. Mår man inte bättre av en sådan insikt, kanske det egentligen handlar om annat?