Heltidsnormen - tröttsamt!

Jag vet inte, jag jobbar själv inte heltid.
Men 1) jag tar inte åt mig av dylika utspel.  Har folk synpunkter så har de, det berör inte mig. Finns folk för allt. 
2) jag går sällan svaromål eller lägger mig i när folk pratar i miljöer där jag rör mig. Det är en icke-fråga.

Hur jag och min man gör är vår ensak. Jag tar inte åt mig, bryr mig inte, brusar inte upp. Och eftersom jag inte visar något utåt så faller inga frågor åt mitt håll heller. Problemet löst.
Jag är utbildad inom arbetsrätt och skulle kunna diskutera frågan i oändlighet utifrån ett antal perspektiv men vad vinner jag på det. Jag är fullkomligt nöjd med hur vi har det, andra får göra som de vill. 

Vissa tycker så mycket, men det är inget att bry sig om. Många saker som bryter mot normen kan vara laddade, precis som du skriver. Att inte jobba heltid, att inte ha barn vid en viss ålder, att jobba ovanliga tider (om det inte är ett jobb där det uppenbart krävs) och till och med att jobba hemifrån. Jag brukar tänka att det antagligen är människor som inte sett eller gjort så mycket annorlunda själva, som bryr sig. Annars har man ofta en större förståelse för att människors liv kan se väldigt olika ut. Det som passar någon, passar inte en annan. Skönt att man bestämmer själv hur man vill leva 😊

Normer är knepiga. Jag uppskattar din trådstart, men har inte så bra svar. Hoppas du får bra svar, för jag vill också gärna veta. Grattis till det härliga liv du fixat till dig själv! 

Det är vårt djupt inrotade överlevnadsstrategi. Ibland kallas den för Lutheransk, men är förmodligen väldigt mycket äldre. Det gäller egentligen hela mänskligheten men särskilt på våra breddgrader. Alla måste jobba efter sin förmåga, annars överlever inte familjen/gruppen/klanen/samhället. Och med flit låta bli var helt enkelt dödligt, inte bara för en själv, och de som "var drabbade av lathet" kastades ofta helt enkelt ut ur gemenskapen för att inte belasta de övriga. 

Vi kan tycka att det inte ska gälla i dagens samhälle, men på ett makroplan är det fortfarande sant att arbetsföra som inte vill arbeta så mycket som normen kräver ses som belastade, och blir därmed ifrågasatta. Tråkigt kanske, men svårt att ändra. 

Jag har haft ett fåtal jobb.
Aldrig jobbat mer än 75 procent.
.Däremot hade jag praktik på heltid som yngre. Praktik är ju såklart inte lika ansträngande... men ändå.

Jag blev HELT slut av 75 procent. Jag fysiska skador som påverkar min ork. Detta ser ju inte andra, men jag känner det.

Nu studerar jag och det går, men det är tufft.
ALLA människor är individer. Beroende på kropp, psyke, livssituation, typ av jobb osv. så orkar man jobba olika mycket.

Dessutom kan de som jobbar heltid i vissa fall prestera sämre än de som jobbar färre timmar för att de blir så trötta av heltidsjobbet.

Kort sagt- ingen skam att jobba mindre än heltid. :)

Det kommer nog av den långa historien med deltidstjänster i ff a den kvinnodominerade delen av arbetslivet. När det var nästan omöjligt i många branscher att få en heltidstjänst och därmed svårt att försörja sig själv om man inte hade en partner (som jobbade heltid). Facken har ju kämpat för normen om heltid länge och har nu fått igenom det. Då sticker det kanske i ögonen när några väljer att jobba deltid. Man bryter liksom mot den upparbetade agendan. Det är bara när man har barn som man kan förväntas jobba deltid. Det är ju fint att du ordnar det för dig men det finns många som inte kan och har fått kämpa för just rätt till heltid. 

Jag jobbar inte heltid av medicinska skäl och jag får också höra allt möjligt. Skulle jag säga att det är pga hälsoskäl skulle folk vilja veta varför och jag vill inte alltid berätta om mitt hälsotillstånd för kreti och pleti speciellt inte på lättsamma evenemang som mingel. När jag var sjukskriven var det ännu värre och jag fick det ena ovälkomna rådet efter det andra. 

Jag jobbar 80% just nu och de flesta säger typ grattis och ser glada ut.

Det enda är väl att de frågar vad jag gör på den tiden - jag valde 80% för att syssla med en hobby, men om jag inte har lust att berätta om det utan säger att jag bara är ledig, så ser folk lite paffa ut. 

Men kom inte och gnäll sedan när ni får kass pension.