Vad gör man?

Nej du! Det stämmer inte alls! 
Jag älskar mina barn och vill visst ta hand om dem. Men jag kan inte vabba var och varannan vecka för då kommer jag få sparken från jobbet då det inte funkar här!

Men du, om du får sparken över en sådan sak så får det vara så och då får du leta efter ett nytt jobb. Att ge upp sina barn för att du är rädd för att de ska se snett på dig pga vab är knappast värt det. Det finns alltid fler jobb men dina barn är bara små en kort period i livet.

Din arbetsgivare kan ta in en vikarie för de arbetsuppgifterna, kanske lära upp en student som kan hoppa in extra när det behövs. Eftersom arbetsgivaren inte betalar län till dig vid vabb så kan hen betala timlön till en ersättare istället. 

Då är det inte "Världens bästa jobb". Ett bra jobb ser till att det fungerar att ha ett familjeliv där vab etc ingår. 

Har du pratat med din chef ännu?

Men verkligen <3

Det är väl precis det du gör..?

Om du vart på jobbet sedan mars så är din provanställning över och du är fastanställd. En arbetsgivare kan inte säga upp dig på grund av VAB.  Sen är det arbetsgivarens ansvar att företaget går runt. Inte dom anställda. 

Stackars barn. En pappa som flyttar ifrån de och skiter i hur oftas han ser dem, och en mamma som prioriterar jobbet över barnen. 

När man inte känner till hela situationen så förstår jag att du har lätt att kläcka ut något så korkat!

Väljer du jobbet framför dina barn så ja då förstår jag att du utnämner dig till årets sämsta mamma. Ha kvar dina barn, ta hjälp utifrån med vab och var jäkligt duktig på ditt jobb. Får du sparken så tar du det därifrån. Barnen uppväxt är här och nu den kan du aldrig få tillbaka. Ett bra jobb kan du få om tio år också även fast det inte känns så. Barnen blir också äldre och vab kommer att minska. En sjuk sexåring tog man ofta med sig till kontoret innan Corona (om barnet hade lite feber etc) och snart kan vi nog det igen. 

Du kan visst vabba. Det är upp till din chef att lösa det! Kan hen inte lösa det med någon annan så får hen hoppa in själv. Sen är det en annan sak att du KÄNNER att du inte kan vabba för att du har "hög arbetsmoral" som det så fint heter. Det vet jag hur det är. Hade ångest varenda vab på mitt förra jobb för att jag "ställde till det" för arbetsgivare och kollegor. Jag kände att ingen kunde ta mina arbetsuppgifter. Tillslut insåg jag att det inte var värt att ha ångest för... och vabbade det jag behövde. Och det gick bra det också, det var min fulla rätt. Behöver jag säga att jag inte är kvar där? Det är inte värt det. Och du kan inte få sparken för att du vabbar för mycket... Då lär din arbetsgivare åka dit.