Enskild vårdnad och adoption

Nej barnet kan inte adopteras bort mot någon förälders vilja. 
Mamman får enskild vårdnad om föräldrarna inte är gifta.

Ok så hon får automatisk enskild vårdnad då vid födseln?  Men kan pappan kräva att han vill ha gemensam vårdnad även om de inte bor ihop? Om barnet bor hos mamman och pappan bara har umgänge? Kan mamman välja att flytta till en annan stad 50 mil bort utan pappans godkännande?

Ja, pappan har rätt att begära gemensam vårdnad, vare sig han bor i samma hus, som närmsta granne eller i Australien. Ja, har de inte gemensam vårdnad har mamman rätt att flytta med barnet varsomhelst utan hans godkännande. Pappan har dock fortsatt rätt till umgänge även då, som måste lösas. Han kan också stämma mamman för umgängessabotage om mamman flyttar långt och försvårar umgänget. 

Om mamman helst inte vill att barnet ens träffar pappan då? Har hon rätt att hindra pappan till det om hon har enskild vårdnad. Bestämmer hon inte över barnet då? Och vad kan bara ett hinder för att pappan ens kan beg gemensam vårdnad? Vad kan avgöra om han faktiskt anses olämplig? 

Det är skillnad på imgäng o vårdnad. Pappan har alltid rätt till umgänge med sitt barn så länge han inte gjort nåt totalt galet mot barnet. Det kan inte mamman neka även om hon har vårdnaden.
pappan kan nekas vårdnaden t.ex om det anses försvåra enormt genom att samarbetet inte fungerar mellan föräldrarna. Då kan familjerätten besluta om enskild vårdnad ska kvarstå. Dock kan de även besluta att pappan får vårdnaden om mamman försvårar.

Hur mycket umgänge kan pappan ens kräva när barnet är nyfött? Vad är rimligt? Barnet måste väl ändå bo hos mamman då det är fött? 

Mamman har valt att ha sex med den här mannen ,alla normalt funtade människor vet att inget preventivmedel är 100% säkert utan det finns alltid en minimal risk att man trots man använder preventivmedel ändå blir gravid. Kvinnan har nu ändå valt att behålla barnet - dåförtiden man så att säga stå sitt kast och acceptera att man så länge barnet lever kommer behöva ha mer eller mindre kontakt med pappan till barnet.

Bor föräldrarna inte ihop/ är sambos måste pappan intyga att han är just pappan och även begära gemensam vårdnad..

För att en pappa ska nekas gemensam vårdnad krävs mycket  han måste i princip vara dömd för brott som kan påverka han föräldrar förmåga..tex vara dömd för brott mot barn ,ha ett känt aktivt missbruk vid tiden för barnets födelse etc…

När en mamma har enskild vårdnad så är det högre krav på henne att se till att barnet får ett fungerande umgänge med sin  pappa ..att utrycka att man inte vill att barnet inte ska träffa pappan, att göra allt för att försvåra umgänget är ett skäl till att pappan kan få enskild vårdnad istället…
En pappa som misstänker att mamman kommer försöka försvåra umgänget kommer garanterat kräva gemensam vårdnad..och bara för att pappan skriver på enskild vårdnad vid födseln så kan han närsomhelst efteråt begära att det ändras till gemensam vårdnad och i de flesta fall då få igenom det ..

Det handlar om barnets rätt till båda sina föräldrar…om en förälder anses kunna vara olämplig så taxibåten umgänget bort i första hand..däremot kan rätten döma till ett övervakat umgänge dvs, föräldern förintelsen träffa sitt barn själv , den sortens umgänge är av förklarliga skäl kortare stunder än vanligt umgänge tex 3 h varannan vecka istället för vv boende eller träffas vh 

Några timmar i taget i veckan ..ett litet barn behöver tät kontakt .. men det handlar inte om övernattningar för en nyfödd.. mer ( om de kan umgås) träffas några timmar hemma hos mamman, eller ta med bebis ut i vagnen / med sig hem några timmar beroende på vad som funkar med tanke på ev amning 

övernattningar o då pratar man inte om vv boende utan att barnet sover 1-2 nätter hos vardera förälder i taget brukar vara normen upp till ca 3 års ålder..först då brukar man börja fundera på hela veckor även om många forsätter med någon form av tätare byten något/ några år till beroende på hur barnets behov är 

TS: 
Du har fått mycket bra information redan i tråden, men alla dina frågor visar stor osäkerhet hos dig, så då är det nog bäst att prata med någon som jobbar med sådana här saker.  Kontakta en jurist när det är så mycket du inte vet om hur det fungerar med vårdnad osv. Då kan denne ge råd just utifrån din situation. 

Jag vill ändå kommentera det där med umgänge med en nyfödd. De fall jag känner till har pappan besökt bebisen i mammans hem, varit med och gett mat, börjat natta så småningom om osv, och då kan det ha skett i princip varje dag första tiden (nu syftar jag på pappor som verkligen velat vara delaktiga). Någon timme varje em/kväll för att sedan utöka detta i takt med att barnet blivit äldre så att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar. Det blir väldigt inrutat och det kan kännas jobbigt om man inte är ett par, men det är som andra redan påpekat, barnets rätt till sina föräldrar, inte vad mamman tycker, som gäller. 

Är pappan inte alls bra som förälder så är det ännu viktigare att kontakta jurist så att du får veta hur du kan göra. Då kan det på sikt bli så att pappan inte ska ha så mycket med barnet att göra men det lär bli rättsprocesser då, om man inte är överens. 

Men om mamman verkligen inte vill ha pappan springandes hos sig varje dag kan hon inte neka det? Låter nästan oromligt.

Nej, det kan hon inte neka ..hon gjorde det valet då hon valde att behålla barnet..han har lika stor rätt att knyta an till sitt barn som hon har och att försvåra det ses inte med blida ögon på från familjerättens sida…
Det är bara att bita i det sura äpplet och försöka komma överens om ett upplägg som funkar hyfsat för båda föräldrarna ..men som sagt..han kan ju ta med bebis ut i vagnen…då kan mamman passa på att duscha,äta, vila en liten stund…föräldrarna måste ju inte sitta i samma rum hela tiden …

Då skulle mamman tänkt till innan hon bestämde sig för att skaffa barnet.

Du får tycka vad du vill om pappan, så länge han inte är direkt olämplig, så har han rätt att umgås med sitt barn. Och det är din skyldighet att underlätta detta.

Detta handlar inte om dig, detta handlar om barnets rätt till båda sina föräldrar. Inte din rätt att slippa honom.

Tänk nu noga på att man måste försöka komma överens. Barnet är omyndigt i 18 långa år och det är så länge man behöver komma överens om ditten och datten - vilken förskola, vilken skola, vilka kläder, när ska du ha semester med barnet, när ska han ha semester med barnet, vilka jular är dina/mina, hur gör vi när barnet är sjukt, hur gör vi när vi som föräldrar är sjuka, vem får barnet träffa...ja, det är tusen och åter tusen små och stora frågor som man måste komma överens om när man är förälder till ett litet barn tillsammans med den andra föräldern.

Som någon skrev ovan tar man utgångspunkt i barnets behov. Om barnet har behov av att träffa båda föräldrarna så ska barnet få göra det. Så länge pappan eller mamman är en helt vanlig person har man rätt att ha umgänge med barnet. Det brukar börja med någon/några timmar per dag för att sedan öka till hela dagar och kanske en övernattning när barnet närmar sig året. Dina personliga behov och pappans personliga behov får stå tillbaka så länge det handlar om barnet. Det är en del av att vara förälder. Pappan kan ju ta med sig barnet ut på promenad eller liknande utan dig om du inte vill träffa honom. Men då är du inte så nära till hands om barnet behöver amma eller liknande. Ett val man gör. 

Det här är anledningen till att man ska tänka till mycket noga innan man skaffar barn med någon som man har svårt att komma överens med från början. Det blir en tuff uppförsbacke i 18 år för alla inblandade. 

När det gäller adoption måste pappan förstås skriva under också. Det är fortfarande hans barn även om han inte har vårdnaden. 

Om pappan är olämplig på alla sätt kan han stoppas att träffa barnet, men som du vet dog en liten pojke häromveckan när han träffade sin högst olämpliga pappa i endast två timmar, så lita inte på att myndigheterna lyssnar på dig. 

Skaffa därför endast barn med en person som du själv skulle vilja ha som pappa. Det är mitt ständiga råd...

Den beska sanningen för mamman är att om hon nekar pappan kontakt med DERAS barn så kan det ligga henne i fatet för framtiden. Rätten kan då se henne som samarbeta sabotör och i värsta fall ge pappan enskild vårdnad.

Barnets rätt till båda föräldrarna väger tyngst.
Sen kan inte ett spädbarn bo med pappan. övernättning sker när barnet är äldre.

Är ni inte gifta så ska båda föräldrarna skriva under faderskapet. Det görs vanligtvis på kommunens socialkontor. Samtidigt ges möjlighet att skriva under för gemensam vårdnad (när barnet föds har alltså mamman enskild). Är ni överrens är det sen klart. Vägrar mamman så behöver pappan stämma på vårdnaden. I regel blir den då gemensam men tar ju längre tid osv. 
Liknande med umgänge, bäst om man kan komma överrens, annars får man ta det via familjerätten för att få ett fastställt schema. En bebis bör bo med ena föräldern (vanligen blir det ju mamman, särskilt i början) men ju tätare umgänge desto bättre.

Har man inte vårdnaden så behöver man faktiskt inte ge samtycke till en adoption, men man har rätt att yttra sig. 
www.familjensjurist.se/fraga-juristen/familj--barn/kan-en-foralder-som-inte-ar-vardnadshavare-forhindra-adoption/